Här får ni Timrås hemliga lista som förklarar allt
SUNDSVALL. Timrå har läst HV 71.
Jag vet inte om de har gjort det på rätt sett, men de har verkligen läst sitt HV.
Jag har hela listan.
På ett sätt är det här hjärnornas kamp:
Jag trodde att det var Kent Johansson som visste vad som gällde i det Timrå han lämnade i våras. Det märktes inte i går. Han ursäktade sig efteråt med att laguppställningen i Timrå är annorlunda i år, men så stor skillnad är det ju inte.
Johan Andersson spelade där förra året också.
Och Oscar Sundh. Och Riku Hahl.
Det som slog mig i går var att det var Timrå som hade scoutat bäst. Timrå visste exakt hur HV spelar i powerplay. De visste att Johan Davidsson tar fart på högerkanten, åker in mot mitten av zonen och släpper pucken antingen till back eller skjuter en styrskott mot spelare framför målet, till vänster om målvakten, där det är helt rent.
Det visste Timrå, men de kunde ändå inte försvara sig mot det. Men det var å andra sidan det enda som inte fungerade för Timrå. Veta men inte kunna.
Den andra scoutningen var mera intressant. De hade sannolikt sett Skellefteå som förutom att vara sämre, rent hockeymässigt, också var usla på att parkera folk framför målet i hela kvartsfinalserien.
Skellefteå ville inte, vågade inte, orkade inte.
Resultatet: Stefan Liv framstod som universums bästa målvakt.
”Höga skott är att rekomendera”
Timrå, däremot, vågar parkera folk framför Liv. Timrå har rollspelare som orkar ta smällar. Men jag tror att de blir tvungna att bli ännu bättre på att skymma Liv framför målet på bortaplan. HV är inte vana vid att ta smällar och att bli irriterade. Liv kan retas upp. Försvararna hinner inte med om Timrås forwards tar striden framför Liv.
Den tredje scoutningen var ännu mer intressant.
Hela listan.
Jag hittade den på en undanskymd anslagstavla i Timrås omklädningsrum.
Så här stod det:
”Höga skott är att rekommendera. Vid förflyttningar, både i djupled och sidled, är han dålig mellan benen. När han lämnar returer är han dålig i förflyttningarna. Dålig vid första stolpen. Inte speciellt bra med klubban. Spela på vår högersida.”
Det handlade naturligtvis om HV 71:s målvakt Stefan Liv.
Och listan stämde verkligen i första halvan av matchen.
Gjorde exakt som planerat
Jag skulle säga att Timrå gjorde exakt som man tänkt sig. Visst hade de hjälp av att ett av målskotten tog på en back, men de lyckades verkligen avslöja Livs och hans försvars svagheter. Speciellt 2–0 som Riku Hahl sköt efter att ha maskerat ett pass och skjutit ett högt backhandskott på Timrås högersida. HV:s långsamma försvars problem blev Livs problem och just när de gått upp från 0–3 till 2–3 avgjorde Timo Pärssinen när två HV-spelare gått bort sig på puckförare Petri Kukko.
HV:s problem var alltså inte enbart Stefan Livs. Men det blev Livs eftersom försvararna lämnade honom i sticket hela tiden. Mikko Louma, Per Gustafsson och Johan Åkerman hängde inte alls med. Det stod 3–0 till Timrå innan Liv ens hunnit tänka på sidledsförflyttningar.
Bäst i Timrå var Johan Andersson, smålänningen som var mannen som med sitt fysiska spel drog igång hela laget. Hans kedja gjorde tre mål och verkade fullständigt överrumpla HV:s spelare.
För att vara center är Andersson ovanligt fysisk. Han var mannen som drog igång Timrå mot Modo – till exempel genom att lura klubban av Svartvadet – och nu verkar hans form konserverad.
De enda som fick godkänt hos HV 71 var kedjan med Hrdina, Ledin och Jämtin.
Det jag inte kan förstå är varför de envisas med att filma som de värsta Åsa-Nisse-divor.
Varje gång de faller ligger de dessutom kvar som om de inväntar och faktiskt kräver utvisning. Lite löjligt, faktiskt. Andreas Falk faller också väldigt lätt.
Men på deras pluskonto ska sägas att det var de som i alla fall försökte dra igång sitt lag genom att i andra perioden störa Timrås hemmaspel.