Victoria kan vara en medalj- kandidat redan om ett par år
GÖTEBORG. Det var en sån där kväll när prinsessa efter prinsessa hamnade på stjärten.
Inte ens Mao som vann kunde stå på benen.
Men för oss som kallar oss för moderna Maoister slutade den långa marschen ändå med en efterlängtad seger och revansch.
Jag vet att det är lite billigt rubrikflirteri att tala om en nutida version av Prinsessan på ärten när alla dessa isprinsessor trillar dit och försöker åka vidare med trulig min och vacker maskhållning.
Men det var ovanligt befogat i går.
Ändå från att svenska nytända stjärnan Viktoria Helgesson fann att hon utsattes för ett alldeles fantastiskt publikstöd av det fullsatta Scandinavium upptäckte fler och fler åkare att det här verkligen var svårt.
Viktoria gjorde en okej insats.
Hon hade en lite flackande blick inför starten. Kanske var hon lite för uppfylld av det enorma jublet och kärleken hon utsattes för.
Hon missade en dubbel toeloop, gjorde en trippel Lutz till en enkel och föll istället och en dubbel loop sket hon i på grund av dålig balans. Däremot var hennes avslutning alldeles strålande, när hon slapp tänka på sina jobbiga hopp, och en flygande sitspin var briljant. Slutet var konstnärligt mycket starkt. Sånt glömmer man ibland men det här heter faktiskt k-o-n-s-tåkning och inte VM i hopp.
Fått smak på det ljuva livet
Efteråt var hon inte särskilt förkrossad.
Jag tror inte det i alla fall. Hon lät betydligt nervösare än efter korta programmet men samtidigt var det omöjligt att inte höra att hon verkligen fått smak på det ljuva livet det innebär att vara i kamerornas centrum och i medias blickfång.
–Jag vill komma in där igen, sa hon direkt. Ögonen lyste. Hon tillade att det bara är att åka hem och jobba ännu hårdare.
En exakt analys.
Hon har alla förutsättningar. Hon har karisma, kunskap och kärleken från publiken. Hon tror att hon skulle kunna vara bland de tio bästa om något år. Det är rätt inställning. Hon kanske till och med skulle kunna vara medaljkandidat redan i ett EM om ett par år. Det tror jag. Så starkt är hennes program – när det sitter och blir lite svårare.
I övrigt handlade det om isprinsessor på stjärten.
Finska Kiira Korpi fick en mardrömsåkning med fall på fall.
Koreanskan Yu-Na Kim gjorde knappt ett fel men hamnade ändå bara å tredje plats i sin haremsröda klänning.
Japanskan Yukari Nakano hade en chockorange klänning med silverglitter och missade inte mycket men fick ändå låga poäng. Inte ens en snygg kamelspinn kunde flirta in henne hos juryn.
Joannie Rochette misslyckades med det mesta.
Var inte felfritt
Italienskan Carolina Kostner är en av mina favoriter, ändå sedan jag följde henne vid debuten i Malmö-EM och sen vid OS i Turin där hon på hemmaplan fick bära fanan på invigningen. Men sen misslyckades hon. Jag var där och tyckte att det var bland det grymmaste jag sett vad gäller en hemmapubliks oförmåga att hantera ett misslyckande.
Kostner blev så bitter över folks sura reaktioner att hon mer eller mindre flydde landet.
Hennes åk i går var inte felfritt. Händerna var nere i isen efter en trippel Lutz och en trippel flip hade ett orent nedslag och hon blev trött på slutet i sina tunna ben. Men det var ändå ett starkt program i hennes skelettmönstrade dress i cerisrosa och guldglitter med matchande röda trosor.
Men bäst var Mao.
Mao Asada som fick revansch för andraplatsen i förra VM. Hon är bara 17 år men man talar ändå om revansch i den här resultatinriktade branschen.
Hennes start var en mardröm med ett fall inför första trippel axeln. Skridskorna slog ihop, hon halkade, men sen visade hon verkligen att hon var en värdig mästare genom att resa sig och göra ett felfritt åk.