Kritiker Croneman tar priset – mest crazy på Idrottsgalan
I år skördade Idrottsgalan bara ett enda offer.
Sanna Kallur? Nej. Tumbas tidsschema? Nej. Robert Gustafssons ego? Nej.
Årets offer blev den normalt så skithyfsade tv-kritikern Johan Croneman på Dagens Nyheter.
Efterspelets skojigaste stund var självklart inte att Kalla blev sjuk.
Sånt händer, och topptränade idrottsmän blir nästan alltid sjuka efter en urladdning som den Kalla hade i störtloppsbacken. Ingen skugga över Settman, alltså. Jag ser hans fru ibland här på jobbet, hon ser ofta nypussad ut,
ibland mer än så, måste jag nog säga, men hon ser definitivt inte förkyld ut.
Så det så.
Skojigast var ett uttalande av Kallas pojkvän Tiio. Han sa i en lokaltidning hemmavid att den där Zlatans gravida fru inte var så himla pratsam utan att det tvärtom var Foppa han fick prata med.
Skotrar inget för Fru Zlatan
Fru Zlatan med de enorma läpparna var inte så intresserad. Kan tro det. Jag kan ana hur hon tänkte:
Herregud, här har dom placerat mej med en fjortis från typ Pajala och jag som trodde att jag åtminstone skulle få sitta bredvid Challe Philip eller den där Forsbergs flickvän så att vi hade kunnat dryfta hur himla jobbigt det är att leva med killar som drar in någon halvmiljard till hushållskassan.
Så kom den där Tiio med sitt autografblock och sina skoterhistorier. Tack, men nej tack.
Sen var det det där med Croneman.
Den normalt så skithyfsade tv-kritikern skrev en krönika på sportsidorna där han totalt dömde ut Peter Settman. Kallade honom självgod mobbare och tyckte att SVT skulle göra sig av med honom.
Han skrev det där lite snabbt på kvällen. DN:s skithyfsade kritiker är inte vana vid så snabba ryck, är jag rädd.
Dagen efter kunde han läsa att många tyckte Settman gjort den bästa programledarinsatsen nånsin i en sån här gala.
Och då ska gudarna veta att det är ett svårt jobb.
Jag har själv lett Grammisgalan i
TV 4 i två år och Aftonbladets tv-gala tre–fyra år så jag vet i alla fall lite om det.
Aldrig mer Settman
Settman var briljant. Skapade en känsla av att det här inte var pinsamt.
Tyckte nästan alla. Utom Croneman som skrev ”mobbare”. Jag har alltid tyckt att det är lite festligt när just kritiker anklagar andra för mobbning. Känns lite tokroligt så där. Crazy.
Slutet på följetongen? Croneman skrev en ny krönika på sin vanliga trygga plats i kulturbilagan – där man har gott om tid att tänka efter – och lovade att han aldrig mer ska skriva om Settman.
Hoppsan. Så kan det gå.
Topplistan är sjuk. Alf Robertsson, Johnny Logan, Robert Plant och Van Morrison dominerar. 70-talet är över oss...
Babisspeakerrösten i Gynnings program var ju genial.
Brunt väder i Luleå. Jag har sällan sett så många sorgsna män. Skoter-
depression kallas det visst.
Idrottsgalan visade än en gång att Jerringpriset krossat Bragdguldet som
numera är ett b-pris.
För övrigt är det väl många som tycker att Kalla är en typisk tiio hon också.
Hata Göterg skulle nog kunna bli en fin opera.
Californication är en briljant tv-serie.
The Sarah Silverman Program var också bra. Lite som om Fotbollsfrun Malin Wollin skulle skrivit ett tv-manus.
Jag har aldrig sett Patrick Ekwall så glad som efter Sportpanelen i TV 4 i måndags. Varför? Säger jag inte.
SvenskaFans tv-program Europatalk firar nya triumfer. I veckan presenterades oraklet Peter Backe med orden: ”Ungefär som Erik Niva – fast med lite bättre social kompetens.”
Luleås klack: 
”Vi ska hosta på domarn”
LHC:s klack:
”Stefan Liv har hittat sin mamma”
Jag tyckte att Carola sa både ”snopp” och ”lem” på ett riktigt domstolsmässigt sätt.
Fan, nu blir det en jobbig lunch med Niva igen i morgon...
LHC:s klacks uppfattning om humor påminner om Ulf Larssons uppfattning om dans.
– Det har du inte med att göra, sa Leif Strömberg när jag frågade vad han viskade så ursinnigt till Roger Rönnberg inför presskonferensen i Luleå. Sen frågade jag igen och igen och till slut sa han:
– Det var 31:ans vansinniga tackling på slutet. Sånt hör inte hemma här.
Mikael Lidhammar. Junis som ville göra nåt positivt i alla fall, sa jag.
– Ja ja, vi var inte helt oskyldiga på slutet i Jönköping heller, sa Strömberg.
Jag gillade alltid Patrik Kristiansson. Till skillnad från de flesta sportkrönikörer som hånade honom var Patrik alltid bra på att ta kritik.
Lasse Bengtsons intervju med Kajsa Bergqvist var briljant.
Fast jag måste erkänna att jag har haft några av mina allra bästa luncher med Niva. Han får betyget fyra plus i social kompetens av mig.