”Det var han själv som inte satt still i båten”
Uppdaterad 2016-07-07 | Publicerad 2016-05-10
Hoff: ”Intressant att se hur laget i Rom kommer att se ut”
För två veckor sedan kom det märkliga beskedet om Sylve Söderstrands märkliga sorti.
I en hel dag låg förbundets första luddiga - och delvis osanna - uttalande och skvalpade på den egna hemsidan samtidigt som det var locket på.
Klart att det fick Sylve Söderstrand att framstå som ett offer och att några av ryttarna gick i taket.
Åtminstone fyra av de tyngsta namnen, stommen i OS-bygget, stödde en samlad protest till förbundet.
Det är lätt att förstå reaktionen. Men ett särskilt genomtänkt agerande var det inte. För nu kan ryttarprotesten helt bomma igen Söderstrands chanser.
Låt säga att han tas till nåder. Låt säga att SOK tycker att han trots allt är bästa alternativet. Hur ska Söderstrand då kunna sköta resterande uttagningar utan att bli misstänkt för att favorisera alternativt straffa.
Klart att även SOK tänkt på den saken.
Hade däremot alla ryttare skrivit på, hade saken sett annorlunda ut.
I denna vecka får vi veta hur det blir med lagledningen, förhoppningsvis.
”Klippt och skuren”
Några nya namn har inte läckt ut. Spekulationerna varit få eller inga. Själv tycker jag en person som Maria Gretzer skulle vara som klippt och skuren.
Hon är visserligen hopptränare för fälttävlanslaget, men det borde gå kombinera med en kaptensroll för hoppningen. Åtminstone över OS.
Maria Gretzer är kunnig, har erfarenhet både som ryttare och förbundskapten i OS. Hon är rak, tydlig, respekterad och inga affärsmässiga kopplingar till någon ryttare, vad jag vet. Inga lik i garderoben heller.
Bäst hade naturligtvis varit om Sylve Söderstrand hade fortsatt som vanligt över OS.
Men faktum är att det var han själv som inte satt still i båten, som orsakade kantringen. Först genom att säga upp sig, sedan genom att vägra skriva under sitt anställningsavtal. Klart att det blev ohållbart för förbundsstyrelsen att inte veta om förbundskaptenen för största grenen var anställd eller inte. Särskilt med tanke på Rio.
”Han svek ryttarna”
Det är mer och mer obegripligt att Söderstrand lät det hela gå så långt, att han svek ryttarna på grund av en personkonflikt när han ändå bara hade några månader kvar.
”Vi ska kämpa in i det sista för att Sylve ska komma tillbaka”, sa Malin Baryard-Johnsson till SVT för ett par veckor sedan.
Bättre vore att fokusera till hundra på en OS-satsning. Och med hennes rutin tror jag hon klarar av det utmärkt, oavsett vem som är kapten för hoppskutan. Det gäller även de andra toppryttarna som alla gör sin egen satsning var och en på sitt håll.
Till syvende och sist ligger väl ändå ryttarnas identitet och lojalitet i den blågula landslagsdressen, att få representera Sverige i OS. Det är dessutom SOK som satsat pengar i ryttarnas OS-satsning, inte Sylve Söderstrand.
Den 22 maj är Söderstrands uppsägningstid slut. Fram till dess jobbar han på som vanligt. Bland annat med uttagningarna till Nations Cup i Rom 26 maj.
Rom blir värdemätare
Det är en perfekt tävling att testa möjliga OS-ekipage på. Tillräckligt svår, samtidigt som den inte betyder något för Sverige i superligans (komplicerade) poängräkning. För även om Malin Baryard-Johnsson, Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann och Peder Fredricson är en stomme i OS-bygget är det långt ifrån säkert att de når Rio.
Ryttare kan tävla trots inte allt för allvarliga skador. Det kan inte hästar. De måste vara kärnfriska för att få starta. Och med hästar kan det - och händer - allt möjligt. Man vet aldrig.
Därför måste listan av tänkbara OS-ekipage vara så lång som möjligt.
Det blir intressant att se hur laget i Rom kommer att se ut.