PERFEKT MANUS
Wennman: Artisterna levererade – det finns möjligen en orsak till varför Fabregas tjänar mer än Bernhardsson
LONDON. Bättre än så kan det inte bli.
Jo, okej då, kanske lite – men ni får medge att Arsenal–Manchester United (2–2) var en höjdare.
Det finns möjligen en orsak till varför vissa fotbollsspelare tjänar en obscen summa pengar varje vecka.
Det rasar en debatt i England just nu sen sportministern Gerry Sutcliffe offentligt fördömt de höga spelarlönerna i Premier League, och den debatten är det svårt att vifta bort.
Sutcliffe menar att den vanlige mannen på gatan inte känner igen sig i fotbollen längre, att det uppstått en avgrund mellan fansen och spelarna, att miljonlönerna framstår som en förolämpning mot människor med vanliga yrken och att Premier League har blivit ett slags Hollywood, en drömfabrik innanför höga murar, mitt i det engelska samhället.
Jag kan känna stor sympati för såna synpunkter. Jämför man en ständigt skadad Fredrik Ljungbergs jättelön i West Ham med en sjuksköterska som jobbar häcken av sig vill man ju bara gråta, annars är man dum i huvudet.
Men...det finns givetvis ett men...det är just precis Hollywood det handlar om. Med artister som betalas efter prestation. Med affischnamn som genererar pengar eftersom folk kommer för att se stjärnor, inte tappra amatörer.
Finns en orsak till att Cruise är större än Brost
Producerar du en film som ska dra in kulor skriver du kontrakt med Robert Redford, Meryl Streep och Tom Cruise (alla tre är i London på filmpremiär nu) och ger dem smäckfeta löner. Du vet ändå att du gör en lysande affär eftersom salongerna blir fullsatta.
Det finns möjligen en orsak till varför Tom Cruise tjänar mer än Johannes Brost.
Det fungerar på samma sätt på Emirates Stadium i London eller Drömmarnas Teater i Manchester:
Det finns möjligen en orsak till varför Cesc Fabregas och Wayne Rooney tjänar mer än Daniel Bernhardsson.
Stora artister och konstnärer ska givetvis ha bra betalt. Sen är det bara frågan om var man ska dra gränsen för det absurda eller obscena.
Jag såg 22 världsklasspelare äntra Emirates i går, det satt 60 000 på läktarna och många miljoner framför tv-apparater runt om i världen.
Vilken kvalitetsprodukt vi fick oss till livs. Vilka nedtagningar, vilka passningar, vilket tempo, vilken känsla i fötterna.
Det finns möjligen en orsak till varför det är roligare att se Arsenal och Manchester United än...Trelleborg–Brommapojkarna.
Artisterna levererade som på beställning. Wayne Rooney gjorde 0–1 (via handen på en senfärdig William Gallas), den Fantastiske 4:an Cesc Fabregas kvitterade, The Golden Boy Cristiano Ronaldo satte 1-2...och sen fick just Gallas, av alla, göra 2–2 på stopptid.
Perfekt manus, liksom.
Det finns möjligen en orsak till varför så många älskar Premier League.
Var det rättvist, förresten?
Ja, det tycker jag nog.
Arsenal hade en period efter kvitteringen i början på andra då laget började surra som den där välbekanta myggsvärmen runt Uniteds straffområde, och då trodde jag att det skulle bli en ny galaföreställning av Gunners.
Ruskigt imponerande
Men Man United tänkte inte agera passiva åskådare. Det var ruskigt imponerande att se hur laget tog tag i spelet igen och ständigt hotade Arsenal med smarta djupledspass. Backen Patrice Evras löpning när han tog emot inhopparen Louis Sahas pass och frispelade Ronaldo var...gudomlig fotboll.
Arsene Wenger och Sir Alex Ferguson gav varandra ett slappt handslag utan att se den andre i ögonen efteråt, det säger en del om prestigen och spänningen mellan de två.
Sir Alex hävdade till och med att domaren Howard Webb hade favoriserat Arsenal genom hela matchen, vilket jag har svårt att hålla med om.
Oavgjort i giganternas möte, gladast över det var nog Chelsea.
Tabellen haltar (åh, jag hatar haltande tabeller!) men vi kan alla se att den här säsongen kan bli jämnare än på mycket länge.
Arsenal och Man United ser starkast ut sä här långt, men Chelsea har hämtat sig från Mourinho-chocken och är med i matchen. Det är givetvis också Liverpool, trots en ny poängförlust i går. Och Harry Rödknapps Portsmouth, och Blackburn...och Manchester City, av alla.
Om City vinner sin hemmamatch mot Sunderland på måndag är Svennis bara två poäng från serieledningen.
Det finns möjligen en orsak till det också, men det övergår mitt förstånd.