Sagan har bytts ut mot en mardröm
Mats Wennerholm: Han sprang ifrån alla fördomar – nu vänder allt
Oscar Pistorius gjorde det omöjliga.
När han tävlade i VM i Daegu 2011 och i OS i London i somras hade han sprungit ifrån alla fördomar och rivit alla barriärer som handikappidrottare.
Nu är sagan förvandlad till en mardröm.
Jag vaknade upp till nyheten om vad som hänt där i villan utanför Pretoria i Sydafrika, den dag som kallas ”Alla Hjärtans Dag” i den kristna delen av världen.
Men hemma hos Oscar Pistorius låg 30-åriga flickvännen Reeva Steenkamp död.
Skjuten med fyra skott och med en given huvudmisstänkt – mannen en hel värld lärt känna som Bladerunner.
Nyheten slog ner som en bomb i den idrottsvärld som följt Pistorius kamp för att få tävla i VM och OS även för icke-handikappade.
Och speciellt för de som jag, som träffat honom så många gånger.
Som stått öga mot öga med honom och upplevt hans ödmjuka och lågmälda stil på presskonferenser och i mixade zoner.
Är det samma kille som nu sitter i en cell i ett häkte i Sydafrika, misstänkt för det värsta brott en människa kan begå?
Ja, uppenbarligen.
I Daegu, Sydkorea för lite drygt ett och ett halvt år sedan – ja, det är inte mer – klämde jag in mig på en presskonferens som Nike höll på ett hotell i VM-staden.
Det var den presskonferens den amerikanska sportjätten satsade mest på inför mästerskapet och en enda som var lika välbesökt var den Puma höll med Usain Bolt och övriga jamaicanska stjärnor.
Vi fick först se en påkostad reklamfilm om den person som på något sätt symboliserade Nikes berömda slogan ”Just Do It”.
Sedan klev han upp på scenen.
Oscar Pistorius. Alias Bladerunner.
Det gick nästan inte att känna igen honom privat i vanliga proteser och i långbyxor. Ingen kunde ana hans handikapp under hans jeans och – naturligtvis – Nike-skor. Då syntes inget av de benproteser som blivit hans varumärke och som skapat sådan debatt i idrottsvärlden.
När han talade var det med en lågmäld röst, som tvingade en att spetsa öronen för att höra vad han sa.
I och för sig vet man alltid vilken historia som berättas på den typen av tillställningar, men ingen i det där rummet kunde undvika att bli tagen av den här den här mannens beslutsamhet och fokus.
Kampen gjorde honom till världsstjärna
Pistorius var redan stor när han vann 100, 200 och 400 meter vid handikapp-OS i Peking.
Men det var hans kamp för att få tävla i ”vanliga” VM och OS och slutligen besegra allt motstånd, som gjorde honom till en världsstjärna.
Jag tillhörde de som inte tyckte att han skulle få vara med, då ingen med hundraprocentig säkerhet kunde säga att hans benproteser inte gav en fördel.
Men han anlitade själv – läs hans sponsorer– ett amerikanskt expertteam som bevisade att han inte hade någon fördel rent biodynamiskt.
Eller bevisade att det inte gick att bevisa, kanske är en riktigare beskrivning.
Den som inte kan sin statistik förleds lätt att tro att Pistorius är en stjärna även på löparbanan.
Det är han inte.
Hans personbästa på specialdistansen 400 meter är 45.07. Det kan jämföras med Johan Wissmans svenska rekord på 44.56. Wissman som nådde en sjundeplats som bäst i ett utomhusmästerskap (VM i Osaka 2007).
Oscar Pistorius lever knappast på existensminimum som friidrottare. Han tillhör de bäst betalda i världen. Bara Usain Bolt har kunnat räkna in mer pengar från sponsorer och reklamuppdrag.
Han bor i en lyxvilla i en ”gated community” utanför Pretoria, ett inhägnat och bevakat villaområde.
Och privat är han en person som alltid sökt adrenalinkickar.
Snabba motorcyklar, snabbgående motorbåtar.
I vintras gav han sig själv en McLaren sportbil i julklapp värd motsvarande 3,5 miljoner svenska kronor.
Hans ansikte har synts på reklamskyltar, i tv- reklam och i tidningar runtom i världen.
Redan i går plockades en av hans senaste reklamkampanjer ner från skyltarna längs de sydafrikanska motorvägarna.
Han är inte dömd än, inte fälld för det hemska brott han anklagas för.
Men sagan är definitivt över.