Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Öppenheten är ett måste även om vi inte behöver vara nakna

Ett litet stängt rum.

Tjugo nakna karlar och ett gäng mikrofoner.

En vanlig dag på jobbet för mig.

Men nu stängs omklädningsrummen.

INga Nakenchocker Öppenheten inom den svenska fotbollen är på väg att försvinna.

Allsvenskan är speciell på många sätt. Det som nästan får mina utländska kollegor att svimma är ändå när jag berättar om de öppna omklädningsrummen.

”Menar du på fullt allvar” att ni får intervjua spelarna när de duschar?”, frågade Gazzettans fot­bolls­­chef Vito fullständigt fascinerad, när jag senast var nere i Milano och över en espresso berättade lite om våra arbe­ts­för­hållanden.

Den svenska öppenheten är närmast unik och väl värd att bevara. Samtidigt måste jag säga att jag som kvinna hela tiden varit minst sagt tveksam till att gå in i omklädningsrummen. När jag kom till Sportbladet våren 2003 var det från just Italien, och England, där jag jobbat i flera år. Där är alla miljöer slutna, vare sig man bevakar sport eller politik.

Inget jubel för nakenhet

Ändå kunde jag inte jubla över ”möjligheten” att göra intervjuer i ett rum fullt med nakna män. Inte för att man spanar in dem, tvärtom. Det är helt enkelt pinsamt och ingen naturlig arbetsmiljö. Framför allt för att det känns att spelarna inte heller vill ha oss kvinnor där, vilket jag verkligen förstår. Några kanske inte bryr sig, men många gör det.

Har aldrig varit problem

Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag nog inte skulle missa några scoop om jag hellre pratade med folk när de var färdigduschade. Ofta bad jag ledarna plocka ut spelarna. Det har aldrig varit något problem. En enda gång fick jag efter höra en spelare säga: ”Vad då, komma ut och snacka för att hon är tjej? Det är väl ändå inga riktiga tjejer som skriver om fotboll”.

Klassisk härskarteknik (och klassiskt dumsnack) men inget att bry sig om. I dag är vi många kvinnor som bevakar fotbollen och jag upplever alltid att vi bemöts bra av såväl spelare, ledare som kollegor. Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson har till exempel varit mycket bra och tillmötesgående när vi tjejer diskuterat våra arbetsvillkor efter matcherna med honom.

Några få reportrar i det äldre gardet lär däremot ha sagt att ”det är brudarnas fel om de stänger omklädningsrummen för oss”, men det är som det är. Tiderna förändras, tack och lov.

Big Mama insmord i olja

Dessutom vet jag manliga kollegor som inte heller känner sig bekväma mitt i nakenheten. Laul hamnade för några år sen bredvid IFK:­s­­­ Big Mama som under hela deras snack satt helnaken och smorde in sig med olja.

”Det var fan svårt att koncentrer­a sig”, som Robert uttryckte det.

Öppenheten behövs

Att vissa allsvenska lag nu däremot börjat göra sig mer otillgängliga, med mixade zoner och hemliga mobilnummer, är däremot en helt annan diskussion. Det är såväl löjligt som kontraproduktivt. Spelare och ledare i ligan som är rankad som 28:e i Europa borde göra allt för att behålla öppenheten och mediernas intresse. Allsvenskan är så stor som den är i dag enbart tack vare uppmärksamheten kring den.

Det klarar vi bara att upprätthålla tillsammans, i symbios. Även om vi inte måste vara nakna när vi gör det.

Följ ämnen i artikeln