Storlag? Glöm det!

Peter Wennman

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-06

Wennman: City kommer aldrig kunna konkurrera med de Fyra

MANCHESTER. Vi skulle kunna tala om uppförsbackar här, om det motlut som väntar Arsenal efter en ny 1–1-match mot Liverpool.

Men vi skippar småkullarna nu och går direkt på Mount Everest:

Fattar Sven-Göran Eriksson vilket berg han har att bestiga?

Både Arsenal och serieledande Manchester United (som har läge för ett guldryck nu) hoppades förstås att Svennis Man City skulle skärpa till sig och ta poäng av Chelsea i går.

Men sällan har väl storklubbarnas resurser stått i en bjärtare kontrast gentemot uppstickarnas hurtfriska ambitioner.

City gjorde sin bästa match på länge, det blev ändå 0–2 och borde varit 0–4 om inte en lysande Joe Hart rånat Nicolas Anelka på två mål efter paus.

City kan sluta fantisera

Det Manchester City som har visioner om en stor framtid i Europa, den Sven-Göran Eriksson som tror sig kunna utmana United, Chelsea, Arsenal och Liverpool om han bara får lite mer pengar att röra sig med i sommar, kan sluta fantisera.

Berget är för högt. För stort. För farligt. För jobbigt. För krävande. För blåsigt på toppen. Om man ens får den i sikte. Mount Everest kräver en expedition med större visdom och ekonomiska muskler än vad som finns i City i dag.

Svennis är inte Sir Edmund Hillary. Han har inte en sherpa som heter Tenzing, däremot en oskärpa som heter Tord Grip. Han har en Backe – men ingen Klippa. Och det enda som länkar honom till Hillary är Clinton, men då kommer vi inte högre än till Venusbergen.

Chelsea har gjort 8–0 på City på två ligamatcher.

I går lät laget City få vara med och känna på bollen en hel del, men kontrollen var absolut, auktoriteten

total, effektiviteten förödande.

Stjärnorna var kvar hemma

Mitt emellan två Champions League-möten med Fenerbache åkte Avram Grant för att möta sin gamle tränarfavorit Sven-Göran Eriksson, vinna bekvämt och sen klappa Svennis på huvudet efteråt:

–?Sven är listig, en mycket bra tränare. Därför var det starkt av oss att vinna, sa han.

Herregud, det handlar ju bara om resurser. Du eller jag skulle kunna ta ut elva chelseaspelare som spöar City –?och ändå lämna elva andra stjärnor utanför som också skulle slå Svennis gäng.

Avram Grant satte i går Sjevtjenko, Joe Cole, Ballack och Ferreira på bänken. Hemma lämnade han Drogba, Carvalho, Makelele, Bridge, Malouda, Pizzaro och Ben-Haim.

Say no more.

Svennis hade på sin bänk Vassel, Sun Jihai, Caicedo och Hamann. Plus att han inte ens hade nominerat två av ligans mest mobbade och misshandlade spelare, Geovanni och Castillo.

Ingen av gårdagens Cityspelare skulle ha platsat i Chelsea. När allt kommer omkring är jag förvånad över att vissa City-spelare ens platsar i Manchester City.

Gårdagen belyste tydligare än nånsin skillnaden mellan De Fyra Stora och resten i den här ligan. I en match – eller två – kan City vinna mot till exempel United. Men i längden är det klasskillnad.

Ni kan byta ut Chelsea mot Arsenal, Liverpool eller United – det kommer att krävas för många miljarder och alldeles för många år för utmanare som City, Aston Villa, Tottenham, Everton och Portsmouth (grattis till finalplatsen i FA-cupen!) att köpa sig en trupp som är bred och stark nog att spräcka den kvartetten.

Om Svennis inbillar sig att doktor Thaksin Shinawatras högst eventuella pengar så småningom kommer att göra City till ett storlag har han fel. Det kommer inte att ske. Det går inte. Det finns alltid minst

lika mycket pengar hos De Stora, samtidigt som deras redan uppnådda prestige, stjärnglans och status alltid kommer att locka de bästa spelarna.

Kanske på väg neråt – igen

Manchester City kan däremot vara på väg åt andra hållet efter sin fina start på säsongen. Till­baka till det City vi lärt känna under senare år. Ett lag vars enda mål på hemma­plan är självmål av lagkaptenen Richard Dunne.

Jag har tjatat om Dunnes alla självmål tidigare, men jag har älskat honom brutalt mycket den här säsongen, han har varit en fantastisk mittback. Återfallet i går (0–1 i eget mål efter sex minuters spel) ser jag bara som att Man City har återgått till det normala igen efter en liten sväng uppe i sjunde himlen.

Och för övrigt: ska vi tala om breda trupper får vi inte glömma att Liverpool alltså spelade 1–1 på Emirates i går?–?med bara TRE man i start­elvan från Champions League-mötet i onsdags.

Peter Crouch gjorde Liverpools ledningsmål och blev Man of the Match, men i nästa möte med Arsenal, på tisdag, är han troligen petad igen.

Betänker man det så förstår man att Svennis och hans City inte ens nått basläger två på klättringen uppför Mount Everest.