Smekmånaden är över för José Mourinho
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Wegerup: Med honom är det inte givet vem som jagar och vem som är jagad
De första busvisslingarna har hörts, de första vassa orden skrivits.
Smekmånaden är över för José Mourinho.
Och han njuter.
Som han njuter.
Det är möjligt att jag har fel, det kan vara så att José Mourinho är rakt igenom en skicklig aktör. Självfallet finns det ett mått av skådespeleri i hans väl genomtänkta agerande på presskonferenserna.
Men ändå tror jag inte att han låtsas när han ger ett så tydligt intryck av att uppskatta rävspelet med medierna. Där andra tränare blir stressade och pressade verkar Mourinho njuta av katt- och råttleken. Och med honom är det inte givet vem som jagar och vem som är jagad, inte alls.
Efter förlusten mot Milan i derbyt och bara 1-1 mot Werder Bremen hemma i Champions League säger Mourinho bara iskallt: ”Kris, vad då kris?”.
Än en gång påminner han också om sin förmåga att ”ta skiten”. Som den skicklige chef han är vet han precis hur.
Som han konstaterade i går:
”Jag skyddar de mina”.
Det gör han och anfall är som alla vet bästa försvar. Därför är det typiskt för Mourinho att han i veckan vände sig till alla journalister på plats och spydigt sa:
”Ni skulle velat bli tränare men ni lyckades inte”.
Enkelt, men begåvat och ett alldeles utmärkt sätt att flytta fokus från sakfrågor om spelet till sin egen höga person. Pennorna glödde och Mourinho, han log i mjugg.