Leifby: Så förbannat bra
Hockey i svensk teve har i alla år, år efter år efter år, varit lika testosterontung som Sylvester Stallones svensexa.
Äntligen har det blivit ändring på det.
Nåja, ändring och ändring, vi har i alla fall fått höra hur alternativet skulle kunna låta, och det är inte bara tv-redaktionerna som har den här snedfördelningen på hockeysidan *host*.
Herrhockey är vad herrhockey är.
Inför semifinal två mellan Luleå och Frölunda samlades 20-22 någorlunda vuxna människor vid mittlinjen, redan under uppvärmningen, för att skjuta puckar på varandra, tjafsa, knuffas och slåss.
FC Nörd live.
Lagom till nedsläpp var Niklas Wikegård så taggad att han hade kunnat slita sönder en cykelsadel med bara tänderna.
Mångmiljonläckande kabelkanal-kusin
Hockeymattan som rullats ut de senaste veckorna har varit massiv, det har varit play-in-spel, kvartar, Riksserie-slutspel och kval till SHL var och varannan kväll.
C More har tagit hand om i stort sett allt och det mesta i sändningarna har varit sig likt.
Tommy, Lasse, Åke, Björn, Arto, Sanny, Petter, Petter, Petter, Petter och Petter är där – men eftersom TV4-gänget mer och mer växer ihop med sin mångmiljonläckande kabelkanal-kusin har vi fått stifta bekantskap med några nya namn.
Radiosporten-skolade Lena Sundqvist värvades till TV4 i somras, hon tog hösten och vintern på sig för att acklimatisera sig till det nya mediet, och under våren har hon visat att hon är precis lika bra som många av sina manliga, betydligt mer rutinerade kollegor.
Om inte bättre.
Bättre än SHL-semin
Sundqvist verkar ha den där hockeyintuitionen – eller hockeyögat om ni så vill – som är så viktigt för en kommentator.
Det som gör att de kan tempoväxla i precis rätt läge när det är farligheter på gång.
I stället för att ta till simpla knep som att skrika och gasta har hon kommit till matcherna ordentligt påläst, och där andra kommentatorer jagar upp sig och börjar semianalysera på egen hand har hon hållit sig lugn och lämnat över ordet till sin expert.
Och fått reda på att ”nästa mål blir viktigt”.
Sundqvist tog hand om flera av de avgörande SHL-kvalmatcherna mellan Karlskrona-AIK och Modo-Leksand, och hon fick leda oss genom den gastkramande sjunde avgörande uppe i Ö-vik i fredags.
Därmed har hon presenterat sig på allvar för den breda, svenska hockey-tv-publiken.
Sändningen från Ö-vik var uppe och sniffade på en halv miljon tittare, siffror som de ”inlåsta” C More-sändningarna aldrig kan mäta sig med, och till och med lite bättre än vad den första SHL-semin mellan Frölunda och Luleå i TV4 lockade i lördags.
Så förbannat bra
Om jag har förstått det rätt ska Sundqvist kommentera allsvensk fotboll framöver, men jag hoppas cheferna på C More och TV4, eller vem det nu är som bestämmer, tänker om och ger henne en finalmatch eller två.
Inte för att de andra är dåliga, utan för att Lena Sundqvist är så förbannat bra.
Sändningarna i övrigt då?
Jag är förtjust i domarkameran (och mikrofonen) som tar oss hela vägen ner till isen, in i tjafset där i högen av spelare och domare.
Ju närmare vi får komma – desto bättre.
Och är det någon gång under en slumrande sarg-ut-serie som man spetsar öronen lite extra så är det när de här sekvenserna visas.
Ett klipp från Frölunda-Luleå i lördags visade hur domaren Patrik Sjöberg läxade upp Frölundas Christoffer Persson.
”Jag måste ju få slå honom”, menade Persson efter att en Luleå spelare tvärnitat framför hemmakeepern och sprutat lite snö, varpå domare Sjöberg gav Persson en uppsträckning innan Frölunda-killen lufsade iväg mot båset.
Det kunde varit en barn-och-pedagog-dispyt från vilken ur-och-skur-förskola som helst.