CL har tappat lite av sin tjusning
Wegerup: Många menar att den internationella toppfotbollen förlorat sin själ
Gruppspelet är över, på måndag lottas åttondelsfinalerna.
Och förlåt mig om jag nu svär i kyrkan:
Champions League har tappat lite av sin tjusning.
På måndag lottas CL-slutspelet. Och i Nyon i Schweiz står de mäktiga Uefa-männen och drar fram åttondelsfinalerna.
Stort, visst. På samma vis som hösten självfallet bjudit på många mäktiga matcher och förtjusande fin fotboll. Men på något vis kan jag inte uppbåda samma stillsamma upphetsning och känsla av förväntan och längtan inför CL-slutspelet. Inte som för fem år sen och definitivt inte för tio år sen.
Jag är inte supporter för något lag, är man det förstår jag att spänningen finns där hela tiden, då ser man matcherna genom ett fans glasögon med hjärtat i halsgropen.
Samma lag år ut och år in
Men även om den italienska fotbollen, min favorit i godiskorgen, nu rest sig igen och Juventus och Napoli är vidare, känns det ändå som att man börjar kunna det här nu. Det är, med några få undantag, samma lag som går vidare år ut och år in. Och i stort sett samma lag som på allvar kan utmana om titeln.
Som jag skrev i går så kan inte ens PSG, alla miljoner till trots, klara att ta sig upp till den allra högsta nivån. Då och då kommer en skräll men att tippa vilka som går vidare från gruppspelet är inte direkt raketforskning.
Vad gör vi åt det då, vad gör Uefa, vad kan man göra? Jag hör invändningarna om att det är som det är. Pengarna styr, de största klubbarna med flest stjärnor, mest cash och störst CL-rutin vinner.
Jag vet. Men någonstans har jag börjat tröttna på det och det märks också i mejlen från er läsare, att det finns andra som också har gjort det. Ni som skriver att allsvenskan är mer spännande, att den internationella toppfotbollen förlorat sin själ.
Inga nya sanningar, men ändå sanna. Visst var det en ljuvlig fotbollskväll också i kväll, med inte minst Lyon mot Sevilla och svensklaget FCK Köpenhamns kamp för avancemang. En kamp som var förgäves när regerande PL-mästarna Leicester skickade korplaget att möta Porto.
Pengarna styr allt
Men när allt summeras står vi där med de förväntade klubbarna redo för åttondelsfinal och jag kan inte hålla tillbaka en gäspning.
Kanske är det bara tiden som går. Känslan av att knappt har man ställt fram julgranen så är det midsommar. Men just därför vill man ju att fotbollen ska skaka om en i vardagen, bjuda på överraskningar och nya upplevelser, åtminstone ibland. Ingen show är så vacker att den inte behöver överraskningsmoment.
Jag har så många fina minnen av CL-matcher Europa över. Med Juventus, Inter, Milan, PSG och deras alla motståndare, i Zlatans fotspår, under många år i tjänst.
Men på senare år har känslan vuxit, av att allt är för förutsägbart för att man ska kunna bli riktigt hänryckt.
Håll med mig, säg emot mig, men hör gärna av er och säg vad ni tycker om Champions League anno 2016.
I slutändan handlar det som sagt mest om en leda över hur pengarna styr allt, precis allt. Någon liten uppstickare då och då men annars är det miljardbyggena som dominerar.
Fotbollen speglar världen. Money talks. Men när man hört samma refräng allt för många gånger, då slutar man att sjunga med och dansa.