Sverige borde nobbat Finnkampen
Sverige borde ha tackat nej till helgens Finnkamp.
Jag förstår den första euforin när den klassiska tävlingen äntligen blev av.
Men med tanke de sportsliga förutsättningarna tycker jag att svenskarna aldrig borde ha ställt upp.
Sverige har ju ansträngt sig enormt för att få till årets Finnkamp. De var ett lika tidigt som tydligt mål Svenska friidrottsförbundet satte upp den här säsongen.
Ordföranden Johan Storåkers hade kontakt med statsepidemiologen Anders Tegnell och gick ända till regeringen för att försöka få fram ett positivt och snabbt beslut på diplomatisk väg.
Ändå dröjde det ända till den 26 augusti innan det finska förbundet gav klartecken, sedan myndigheterna gett tillstånd för utländska idrottare att resa in i landet.
Och vad jag förstått berodde det inte främst på Finnkampen.
Finlands fotbollslandslag möter Wales på hemmaplan i Nations League på torsdagen och det europeiska fotbollsförbundet UEFA satte press genom att kräva att matchen skulle spelas på utsatt dag.
Och om det inte gick i Finland, skulle det ske på neutral plan.
Punkt slut.
Måste flygas in och ut
Det tvingade fram ett snabbt beslut och friidrotten ska ha åkt med i samma beslut.
Men då visste ingen vilka rigorösa säkerhetsföreskrifter som skulle gälla under Finnkampen.
Svenskarna får inte ens stanna i landet under de två tävlingsdagarna.
De måste flygas ut och in med chartrat plan båda på lördag och söndag.
När Sverige ville att det fåtal som ska dubblera och tävla både på lördagen och söndagen skulle få stanna kvar över natten blev det också blankt nej.
Trots att det bara var en handfull.
Det gjorde att förbundskapten Karin Torneklint ännu en gång fick stuva om i laget.
Och det är inte det enda problemet.
Då beslutet dröjde så länge, hann några av de bästa svenskarna boka in sig på andra tävlingar.
Namn som Mondo Duplantis, Kalle Berglund och Erika Kinsey var säkra finnkampssegrare på papperet, men tvingades tacka nej.
Nu kommer Finnkampen också att kosta det svenska förbundet en summa i miljonklassen, förmodligen ännu mer, då de tvingas att chartra flyg och göra två tur och retur-resor till Tammerfors.
Dessutom tillkommer hotellkostnader på hemmaplan, då många måste sova över i närheten av Arlanda före och mellan tävlingsdagarna.
Kostnad som kommer svida
Nu har inte pengarna något med saken att göra.
Det är en kostnad förbundet är berett att ta, även om det kommer svida lång tid framåt.
Det här handlar enbart om de sportsliga förutsättningarna.
Och de suger.
Att kliva rakt av ett flygplan och gå in och tävla är aldrig optimalt, speciellt inte i en finstämd och individuell sport som friidrott.
Och för de som ska dubblera blir det sent flyg hem efter lördagens kvällspass, några timmars sömn och sedan flyg tillbaka i ottan då tävlingarna börjar redan kl. 11.40 svensk tid på söndagen.
Nu har ingen gjort något fel, varken från svenskt eller finskt håll.
Det är viktigt att påpeka det.
Det som ställt till det är coronapandemin och ingenting annat och jag förstår att finländarna inte vill ta några risker att få in nya sjukdomsfall i landet.
Ser ut att bli spännande
Men rent sportsligt har det skapat en väldig slagsida.
Nu ser kampen ändå jämn ut på papperet, men jag blir inte minsta förvånad om det blir en finsk dubbelseger den här gången.
Förra året vann både de svenska herrarna och damerna överlägset på Stockholms stadion.
Herrarna med siffrorna 228-181, damerna med 217,5-192,5.
Det var inte ens spännande.
Nu ser det åtminstone ut att bli det.
Alltid något, som fan sa när han fick se Åmål.