Peta Vickan
Wegerup: In med Landström – och behåll medaljchansen
PEKING. Ut med Victoria Svensson.
In med Jessica Landström.
Så kan Sverige ta den lilla chans som finns kvar att vinna OS-medalj.
”Han är glad. Alltid lika glad”.
Den gamla textraden från Nick Borgens klassiska kult-pekoral ”We are all the winners” dyker upp i mitt huvud efter Sveriges förlust-match mot Kina. Thomas Dennerby är besviken, självklart, men inte så förbannad och störd som många skulle ha varit efter en så onödig förlust.
”Jag kan ta all kritik kring mig som gäller fotboll. Det enda jag tar illa upp av är om jag blir kritiserad för att jag är glad. Det är min personlighet, jag är en positiv männi-ska”, sa förbundskaptenen och såg för en gångs skull lite mindre glad ut.
Jag förstår honom och håller med. Det finns för få glada människor och för många sura. Att ha att göra med Dennerby och damerna i motgång är som en dröm jämfört med herrlandslaget och Lagerbäck. Dennerby tar inte åt sig personligt av kritiken, tycker inte illa om journalister som bara gör sitt jobb. För mig får vår damförbundskapten därför vara hur glad han vill, det är bara trevligt.
Däremot, och det här är viktigt, hoppas jag att han inteär för snäll. Ett mjukt ledarskap kan nog vara bra och modernt, men efter matcher som den mot Kina måstspelarna få veta att det var för jävla dåligt, på renaste svenska.
Det handlar inte om att skälla för skällandets skull utan för att pränta in allvaret, få till en skärpning.
Därför hoppas jag att jag har fel när jag tror att Dennerby kan vara för snäll, för mycket kompis.
Jag hoppas också att jag tar miste då jag anar att han aldrig skulle peta Victoria Svensson. När Hanna Ljungberg tvingades lämna OS sa Dennerby:
”Det var ett av mina allra svåraste beslut känslomässigt”.
Mer variationsrikt anfallsspel
Jag förstår att det var så, men samtidigt måste en förbundskapten i alla lägen sätta sig över sina känslor för gamla trotjänare, hur stora världsspelare de än varit, hur fina människor de än må vara. Dennerby gjorde rätt när han sände hem den skadade Ljungberg och jag skulle ge honom rätt om han också satte Victoria Svensson på bänken mot Argentina.
Inte för att hon varit dålig, inte alls. Victoria Svensson slog den briljanta passningen till Lotta Schelin som gav 1–1 mot Kina. Hon visade då och då glimtar av den lysande stjärna hon var då hon var som bäst, i VM 2003. ”Vickan” är också en härlig person och skön personlighet. Hon är lagkapten och en galjonsfigur. Jag tror att Dennerby lika lite skulle peta Svensson som Lagerbäck skulle plockat bort Ljungberg innan denne själv valde att sluta.
Jag skulle själv tyckt att det var jobbigt att bänka en så bra spelare och trevlig person som Svensson.
Men en viktig del i ledarskap är att våga vara obekväm, att orka ta jobbiga beslut, acceptera att alla man arbetar med inte kan tycka om en.
Mot Argentina vill jag se Jessica Landström från start därför att jag tror att det skulle ge Sverige ett mer variationsrikt anfallsspel där Lotta Schelin inte tvingas ta så stort ansvar. Landström är också en stor, stark spelare som blir mycket svårstoppad för de mindre argentinskorna. Sverige förlorade mot Kina på billiga misstag bakåt men också på bristande udd framåt.
Nöjda med att gå till mästerskap
Blågults mentale guru pratar om en psykisk låsning. Även det är en anledning till att ta in Landström som är ung, hungrig och allt annat än rädd.
Medaljchansen är redan i praktiken borta. Ska Sverige ha någon chans göra ett godkänt OS krävs att Dennerby inskärper allvaret i situationen hos spelarna – och får fart på anfallsspelet med framtidsspelaren Landström.
Precis som herrlandslaget tycks damerna nöjda med att gå till mästerskap och ta sig från gruppen. Men man kan kräva mer. I OS är det så lätt att gå vidare att det snarast är totalt fiasko om man inte gör det. För att få godkänt i min betygsbok krävs semifinal och för det krävs nu obekväma, men nödvändiga beslut.
För att inte tala om vad som behövs för att vi ska kunna bli lika glada som Dennerby och sjunga med i ”We are all the winners”.