Vi hade en bra tid ihop, Linda och jag
Jag måste säga att jag redan saknar Linda Skugge.
Hon hade knappt ens hunnit sluta skriva sina kvällstidningskrönikor förrän hon dräpte till med att ”Inget Jag Skrev Var Sant”.
Ha, det där går jag inte på Linda. Du ljuger även när du påstår att du ljuger.
Jag har levt med Linda i 15 år.
Under ett par år levde vi med varandra.
Ja, faktiskt. Grälade, gnabbade, älskade, hatade.
Nu är det slut med det. Jag saknar det redan.
Hon beskrev den här yrkesrollen makalöst bra i går:
”Jag var krönikör på en kvällstidning. Uppdraget var att reta gallfeber på svenska folket. Det är rollen som jag själv definierat den.”
Kan det sägas vackrare? Kan meningen med ett liv beskrivas finare? Jag tror inte det.
Paolo Roberto beskrev det ännu finare i vintras när han sa:
– Anrell har betalt för att förolämpa och kränka folk.
Ah, det är ett vackert arbete vi har. Ett kall som man inte nog kan idyllisera.
Allt var Lindas fel
Lindas och min relation gick långt långt tillbaka i tiden. Den var enkel:
Hon skrev skit om mig.
Jag skrev skit om henne.
Det var en briljant affärsidé.
–Det vet väl alla att rödhåriga män i urdåliga i sängen, skrev hon om lilla Lasse.
Jag svarade – som den anhängare av massiv vedergällning jag alltid varit – att den huvudsakliga orsaken till Expressens nedgång var deras massiva lansering på förstasidan, dag efter dag, av Linda. Från 600 000 i upplaga per dag ner till 300 000 – allt var Lindas fel.
Linda var stenhård i sitt svar:
– Vad vet Lasse om kvinnliga behov. Han kunde lika gärna säga att han tänder på rakad fitta och stå för det. DET vore i alla fall ärligt och hederligt. Det andra är hymmel och hyckleri och bluff och båg, skrev hon.
Det var, som ni förstå, tuffa tag på 90-talet.
Att hon sen inte har ljugit hela tiden är en annan sak. Bluff, Linda. Hon brann, både som Norrman och Skugge.
Hon var bäst av oss
Och jag får bli lite sentimental så får jag nog säga att jag tycker att hon var den bäste av oss alla.
Skulle jag ranka de bästa kvällstidningskrönikörerna under de 25 år jag kan överblicka så blir hon etta. Faktiskt. (Själv hamnar jag bara på fjärde plats, tyvärr.)
Jo, vi möttes i Aftonbladets reception för ett par veckor sen, Linda och jag. Vi log mot varandra, sa var sitt generat ”hej” så där som pubbeungar (ett av Lindas uttryck) brukar göra dagen efter en klassfest. Och sen skildes vi åt. Det var på det hela taget en ganska rörande scen. Och sann ...
Ska man skratta eller gråta över att vi lever i en tid när Tre Kronor spelar ödesmatcher mot – Danmark?
Med tanke på hur många allsvenska spelare som spelar fotboll felvända så är det ett under att bollen överhuvudtaget närmar sig mål.
Herregud, Danmark hade väl knappt ett hockeylandslag för 25 år sen.
Norge nära slå Kanada ... N-O-R-G-E. Vad är det som händer i hockey-VM?
Kallur får ett svettigt OS.
Matcher varenda dag, bråkigt och gnälligt; som om inte allsvenskan var nog lik elitserien – nu kallar spelarna varandra för tjockis också.
Tittade på ett gammalt Efterlyst-inslag från 2006 om skandalderbyt på Söderstadion. Insåg med förfärande tydlighet att de kravallerna föregicks av exakt samma scenario som Djurgården genomgår just nu: från att ha varit den mest fredliga och välskötta klubben uppstod kraftiga motsättningar mellan fansgrupper och klubbens eget säkerhetsfolk. Plus inbördes konflikter mellan supportergrupper.
Undrar om inte Kajsa var ganska glad att hon lagt av när hon såg Blanca Vlasics säsongsdebut.
För övrigt är väl Magro – märkligt namn – rätt mullig själv?
Veckans mest rörande: att Rami sa åt bollkallarna att hålla för öronen när publiken skrek hora. Det är det jag älskar mest med Rami: han uppträder som en vuxen människa.
Bråket Anschutz, EMA/telstar om herraväldet över Globen har rivit upp djupa personliga sår. Djurgården hockey var länge EMA/telstars spjutspets in i makten, tack vare Thomas Johanssons styrelseplats. Nu är han offrad och dödsfienden Anschutz fick köpa in sig – och får ta över hela Globenområdet. Bajen-Appelqvist tar över Anschutz i Sverige. Och snart är mitt gamla förslag om att slå ihop Djurgården, AIK och Hammarby hockey brutal verklighet.
Heja Segeltorp.
TV 4:s EM-kläder gjorde mig bekymrad.
Alla ser ut som förvuxna skolpojkar i alldeles för dyra kostymer. Enda undantaget är faktiskt – och det är ju det mest förvirrande – Patrick ”Dressmann” Ekwall. Inte ens stiliga världsvana män som Jens Fjellström och Magnus Hedman ser ju ut att klara av att bära en Tigerkostym.
Hussfelt ser ut som om något klonat Erik Niva med Simon Bank.
Ryssland tvingades till straffar av Vitryssland. VM skrämmer mig ...
Var inte chefredaktörens presentation av sin nya satsning i fredags roligare än själva den så kallade ”Humorsidan”?
Landslagets nya kokbok är rasande trevlig. Fredrik Ljungbergs favoriträtt Hummersoppa innehåller fyra deciliter vispgrädde (!) och Anders Svenssons favvorätt är Ceasarsallad med en massa majonäs (herregud, jag är expert på Ceasarsallad och är det nåt den INTE ska innehålla så är det majonäs ...)
Däremot säger Anders Svensson inte ett ord om taco ...
Zlatans favvorätt är pyttipanna. Utan grädde. Äkta svennemat.
För övrigt undrar jag lite över TV 4:s val av kläder. Alla stilrena män jag känner säger att Tiger är ett märke som bara bärs av killar från förorten som fått för sig att märket är inkörsporten till Stureplan.
Inser plötsligt att det där låter nästan exakt som en beskrivning av TV 4:s sportgäng?
Bästa receptet? Rami Shaabans lammfärsbiffar med mangosallad.
Däremot framgår det inte vem som valt ”semla” som favoriträtt. Eller varför.
För övrigt, ni som undrar: ja, jag är från förorten. Ja, jag bär Tiger. (Det, om något, borde oroa Ekwall och TV4.)