Pengarna säger en sak – han är hur stor som helst
Grå himmel. Träning.
Intervju-stund en kvart.
Sen äntligen dags för dusch och landslagskockens lunch.
Klockan var då lite över 13, drygt halva dagen till ända och Zlatan hade tjänat 155 821 kronor.
Det var Olof Mellberg som sa det, på frågan om det hade varit roligt att spela mot Albanien i lördags, om Olof känt att han njöt av att spela fotboll, att han älskade sitt jobb.
”Man kan inte ha kul på jobbet varje dag. Det har säkert inte ni heller”, sa Mellberg med adress till det 20-tal journalister som lyssnat då han pratade. Han skrattade och vi skrattade.
Nog är det som Mellberg säger, man kan inte ha kul på jobbet jämt. Däremot kan man ibland undra över att de inte har mer roligt, landslagsspelarna. Det måste ju vara det bästa och största som finns, att få spela för vårt herrlandslag i fotboll. Ändå är det ibland så dystert, så stelt, så misstänksamt. Nu hör jag redan er som ropar: allt är medias fel! Säkert finns det ett stråk av sanning i det.
Men så sent som under OS i Peking mötte jag världsstjärnor från en rad andra sporter, extremt hårt bevakade och ansatta, som ändå utstrålade glädje, även i mötet med oss.
Nåväl, den diskussionen kan vi ta en annan gång. Inte heller tänker jag ta debatten om huruvida Zlatan är värd att tjäna mer på en dag än vad många som sliter i vård och med städ och i kassor och på kontor gör på ett år (287 671 kronor om dagen med skatten redan betald. Och det är bara från Inter. Lägg därtill alla reklamkontrakt).
Värd all sin framgång
I grund och botten unnar jag alltid alla att lyckas och Zlatan har arbetat sig upp från ingenstans, helt på egen hand, hårt och målmedvetet. Han är värd all sin framgång. Om sen lönerna för stjärnidrottare och Hollywood-skådisar kan tyckas snedvridna så är det inte de högbetaldas eget fel utan ytterst en fråga om det samhälle vi lever i och om vad vi vill betala för.
Däremot kan jag inte låta bli att tänka ”det finns nog många arbetslösa som gärna bytt med dig, Roby” när jag läser om Roberto Mancini, Zlatans förre tränare. En person som jag uppskattar och har respekt för. Däremot har jag svårt att tycka synd om honom när han går hemma med fem miljoner kronor i månaden, netto, från Inter.
Sämre a-kassa kan man ha. Och sämre timlön kan man ha än Zlatans på 11 986 kronor. Oavsett om man är den generösa eller missunnsamma typen ska man vara stolt över vår svenske superstjärna. Pengar pratar och att Zlatan tjänar bäst i hela Serie A säger oss framför allt en sak: han är hur stor som helst.
Så svindlande stor
Ett annat bevis på det fick jag i går när jag bläddrade i Gazzetta dello Sport. Jag hade skrivit åt dem om Sveriges match och döm om min förvåning när artikeln ligger på sidan 8. Bara Italiens match låg före och så Trapattonis och Capellos. Sen en sida Albanien–Sverige. Inte VM-kvalets sexigaste match direkt... Men så stor, så svindlande stor, är Zlatan i landet där fotboll är hjärta, religion och livsluft.
På onsdag hoppas jag att Zlatan har en bra dag på sitt välbetalda jobb (låt gå för att det inte är Lagrell & Co som pröjsar) och visar mot Ungern precis hur stor han är. Kvalet är långt men förlorade poäng även i denna match gör att det som verkligen blir långt då är avståndet till VM och Sydafrika.
Rosenberg var öppen som vanligt
I övrigt var det mest ännu en dag på jobbet även för oss i går. Och nej, som svar på din fråga Olof, det var inte världens roligaste. Rätt kallt på pressläktaren, men goda kanelbullar, som vanligt. Laul sa något kul om Batman, Simon kontrade. Markus Rosenberg var öppen, vältalig och rolig som vanligt, Zlatan var kylig men korrekt och Lagerbäck, han passade på att säga att han inte läser tidningar. Nu är klockan 23 och det blir väl några timmars skrivande till. En rätt vanlig dag med landslaget med andra ord. Men jag skulle aldrig få för mig att gnälla.
Jämfört med många andra är vi alla som jobbar i den här blågula cirkusen så in i helsike privilegierade.