”De ändrar mitt utseende på bilder”

Kristoffer Bergström

Matilda Ekholm om sexismen och homofobin inom idrotten och kampen mot jämställdhet

FUERTEVENTURA, SPANIEN. För fyra år sedan kämpade pingisvärlden för Matilda Ekholm.

Nu kämpar Matilda Ekholm för pingisvärlden.

Och mot den.

Det hjälper inte att bli arg.

Det intalar sig Matilda Ekholm när hon 2012 sållas bort från OS-truppen trots att hon vunnit sex raka matcher i världskvalet. Hon är bra nog enligt bordtennisens måttstock men för dålig enligt Sveriges olympiska kommitté.

Det svenska förbundet ­stämmer SOK. Det internationella förbundets ordförande skäller ut tölparna som vägrar plocka med kvalvinnaren och det naturliga är att Matilda Ekholm är ­rasande, men hon håller sig lugn.

Ledsen, ja, men inte arg.

Nästan fyra år senare spärrar Matilda Ekholm upp ögonen till två klot. Hon är på OS-läger i Fuerteventura, hon har fyllt 33 och märkt att det finns oundvikliga strider.

– Vissa saker går inte att ­blunda för, säger hon.

”Inte rädd att utrycka det”

Hennes 300 Twitterföljare ­märker när det rinner över: när bänkar i hennes hemstad Lin­köping får sittförbud för folk ­utan tågbiljett. När tv-spelsbranschen är trångsynt. När tiggare osynliggörs.

Kampviljan har uppmärksammats inom bordtennisen. För två år sedan frågade den vitryske bordtennisgiganten Vladimir Samsonov om Ekholm ville kandidera till athletes commission – Europas spelarråd – och ­svenskan tackade ja.

Hennes rivaler synade alternativen och röstade fram den person de ville bli representerade av.

– Nu är jag ensam tjej med tre snubbar, säger Ekholm.

Varför ville Samsonov och de andra ha med just dig?

– Jag har haft mycket åsikter i tidigare frågor, när vi har pratat om regler och transporter och bollar. De tyckte nog att det var bra att få in mig. En stor fråga är om kineser med andra pass, som Li Fen. De får tävla på EM och OS, men inte på VM.

Hörs du bland snubbarna?

– Absolut.

Det här kanske låter fel, men är du en bråkig typ?

– Jag tror inte att jag är bråkig, men andra kanske uppfattar mig så. Har jag en bestämd åsikt i en fråga är jag inte rädd att uttrycka den. Men det största problemet är att för många har för mycket åsikter om saker de inte har läst på om. Inom samhället och inom sporten.

I augusti vann du Eurogames, som är ett idrottsevenemang för hbtq-personer. Var det en markering att ställa upp där?

– Ja. Och så låg det bra i semestertider också.

Hur förtryckande är bord­tennisen?

– Pingisen är inte speciellt ­homofob. Det är väldigt sällan man hör nedsättande saker om hbtq-personer.

Verkar det värre i andra ­sporter?

– Absolut. Jag vet inte hur ­andra individuella idrotter är, men min känsla är att lagsporter är värre.

”Fick en rejäl klyfta”

Matilda Ekholm är proffs i österrikiska SVNÖ Ströck. Hon har vunnit två EM-medaljer och kom till åttondelsfinal i VM i våras. Hennes spelstil utmärker sig på så sätt att hon satsar mer på skruv än på fart. Konkurrenter försöker passera motståndaren men själv slår hon gärna mot den andras racket, i hopp om att hon missbedömer underskruven. Servarna är också anmärkningsvärda: de är så aggressiva att hon räknar in någon miss per match, i längden blir attackerna lön­samma.

Vet ni vad som inte sticker ut?

Matilda Ekholms matchställ. Hennes makeup. Det känns helt sjukt att skriva, men i det här ­fallet är det befogat, eftersom ­inte alla låter det vara så.

– De ändrar mitt utseende på bilder ibland. Det har varit på ­affischer och på reklamblad, ­eller på saker de lagt ut på nätet, säger Ekholm.

Det händer inför turneringar?

– Ja, lite alla möjliga. Det kan också vara sponsorer som ­tycker att en bild ska se ut på ett visst sätt. Det gör tidningar också.

Vad ändrar man?

– Det var ett specifikt fall, jag kan inte säga vilket, då jag fick en rejäl klyfta på t-shirten och en ­rejäl sminkning. Det visste jag ­inte innan, utan fick se efteråt.

Varför händer det?

– Som jag förstår det hela handlar det om att om damidrott ska sälja ska det vara på ett visst sätt. Följa någon sorts kvinnlig norm. Då blir utseende i stället för ­prestation viktigt.

”Ska satsas lika mycket”

Hur är det att leva i en sådan värld?

– När man satsar som jag gör går det inte att fokusera tillräckligt på sitt idrottande om man lägger för stort fokus på de frågorna. Jag försöker släppa det nu. När jag sedan slutar att spela kan jag lägga mer energi på det.

Men efter karriären?

– Absolut. Jag funderar på vad jag ska utbilda mig till, men jag har mina åsikter klara för mig. Det ska vara samma förutsättningar för män och kvinnor, ­killar och tjejer. Det ska satsas lika mycket.

Hur var det när du växte upp?

– Som barn hade jag och min brorsa samma förutsättningar. Men historiskt har det inte ­satsats lika mycket på damer som herrar från vårt förbund. Det krut som läggs på damerna nu är ­annorlunda mot för tio år sedan.

Är det först på senare år du har kunnat ta fler strider?

– Ja. När jag var yngre funderade jag inte mycket över huvud ­taget på sådana grejer. Jag tänkte att andra skötte det.