Nonchalant, din latmask!
Wennman: Berbatov förstörde Sir Alex fräckis
LONDON. Den blå halvan av Wembley fick jubla igen, Everton är i FA-cupfinal, Manchester United är borta från Grand Slam och kvar står vi med frågor av typen:
Hur förbannad är man om man betalt 369 miljoner kronor för en nonchalant latmask som just slagit historiens sämsta straff?
Men först:
Vi vet alla hur snopet det känns.
Man är mitt inne i en skön dröm och det sista man vill är att bli störd, men som vanligt börjar grannen spela trumpet i gryningen.
Man måste alltså känna för Sir Alex idag.
Halvvägs in i en dröm om sex (pokaler, alltså) blev han brutalt väckt av en respektlös blådåre.
Blådåren är skotte han med. It takes one to beat one. Han heter David Moyes och har gjort ett alldeles fantastiskt jobb med Everton. Små resurser. Ideliga skador på viktiga spelare. Inte en enda naturlig anfallare i startelvan under en lång period. Ändå är hans Everton femma i ligan och i FA-cupfinal mot Chelsea.
David Moyes är grannen som blåser trumpet, mannen som borrar upp gatan utanför ditt sovrumsfönster, som jävlas under din sovmorgon.
David Moyes är det hetaste brittiska tränarnamnet just nu och nämns till och med som Sir Alex Fergusons efterträdare i United.
Vi får se hur det blir med den saken. För närvarande trivs han utmärkt i ett Everton som imponerade stort på mig i går. Jag är så neutral man kan bli när jag ser två engelska lag spela fotboll, men jag måste erkänna att jag kände glädje när Phil Jagielka slog in den sista straffen på Wembley.
United kom med juniorlaget
Jag tycker Everton var värt det efter en stark säsong, och framför allt: så trevligt att det inte bara är De Fyra Stora som gör upp inbördes hela tiden.
Ni säger: amen-vaffan-alltså, United ställde ju upp med juniorlaget!
Visst. Sir Alex tog en kalkylerad rövare. Han bytte ut åtta man från laget som vann i Porto. Han ställde en 17-åring och tre 18-åringar på planen. Han vilade Ronaldo och Giggs totalt, han lämnade Rooney och Carrick småskadade kvar i Manchester, han satte storstjärnor som Berbatov, Scholes och Evra på bänken.
Han har mönstrat totalt 27 spelare i årets FA-cup. Två-och-ett-halvt lag.
Åh, det var asfräckt. Jag älskade det. En del Unitedfans må svära över att han kastade bort en möjlig FA-cuptitel, men tänk vilken hjälte Ferguson skulle varit om han spöat Everton med den där uppställningen och låtit storstjärnorna samla kraft inför Champions League och Premier League. Betänk att United spelat 15 matcher mer än Everton denna säsong.
Sämsta straffen någonsin
När allt kommer omkring var det ju så nära att Sir Alex gick i land med det. Bara straffsparkar skiljde från succé. Bara en lat, nonchalant 369 miljoners-man förstörde för alla andra.
Jag menar, vem kan anklaga Ferguson för att spela med stenhårt kämpande unga män som Danny Welbeck (till exempel) när Dimitar Berbatov får hoppa in i förlängningen och inte ta ett steg i onödan, inte producera en svettdroppe, bara visa med kroppsspråket att han skiter i allting och sen slå den sämsta straff som slagits av en stjärna på den här nivån?
Jag tror att Berbatovs pajasstraff gjorde näste man på tur, lagkaptenen Rio Ferdinand, så upprörd, förbannad och nervös att han missade han också.
Man kan förstås vända på det och hylla Evertons målvakt Tim Howard. Han gjorde flera märkliga ingripanden under matchen men klev ändå av som hjälte. Han lär hyllas i de blå liverpoolkvarteren i dag, men jag hoppas de uppmärksammar andra också. Till exempel min egen, rätt anonyma favorit i Everton: vänsterbacken Leighton Baines. Wow, satan vilken match han gjorde i går. Jag ska med intresse jämföra honom med Chelseas Ashley Cole när de möts i ligan på onsdag. För att inte tala om när de möts i FA-cupfinalen.
Domaren måste ha jublat
Gladast efter straffläggningen?
Domaren Mike Riley, troligen.
Min teori är att domare älskar matcher som avgörs på straffar. Det flyttar fokus från det som hänt under spelets gång. Plötsligt är domaren av mindre betydelse. Det är en skytt mot en målvakt. Det blir hjältar och syndabockar utan domarens inblandning. Allt snack efteråt handlar om straffarna.
Jag menar...ni kanske såg när Danny Welbeck fälldes i straffområdet av Evertons Phil Jagielka (lysande, för övrigt)? Det kunde ha varit en avgörande straff där för United i andra halvlek. Sir Alex fick tidernas frispel. Han började med pensionärernas fågeldans på Kanarieöarna, sen blev det en dubbelstakning a´la Mora-Nisse i Evertsberg, sen var det distriktsmästerskap i lambada vid sidlinjen.
Det är klart att det blir yviga gester när folk börjar ta ens drömmar ifrån en. Man vevar med armarna när man blir väckt. Men verkligheten är inte så mycket sämre: United har redan vunnit tre pokaler (Community Shield, VM för klubblag och Carling Cup) och har chans på två till (Champions League och Premier League).
Fem på en gång är väl ingen dum dröm heller, Sir Alex?