Wangerheim om tunga rehaben: ”Så mycket tankar”
Publicerad 2022-11-16
Hammarbytalangen Ellen Wangerheim fick säsongen förstörd av en korsbandsskada.
För att hitta tillbaka till glädjen står hon därför nu i spöregn på ett upplyst Kanalplan och coachar barn.
– Det var som att allt bara blev svart där och då, sgäer hon.
Ellen Wangerheim pluggar först in telefonen i högtalaren i gymmet på Kanalplan. Sen sätter hon fast sladdarna som för ström till låret och slår sig ner i en av maskinerna för att göra benspark.
Det är ganska tajt i gymmet som ligger precis in till fotbollsplanen, men den här måndagseftermiddagen är Wangerheim här själv.
– Under säsongen brukar man ändå ha lite sällskap, då är det alltid någon mer som är här.
PLUS: Kärleksparen i svenska landslaget
Sen 18-åringen drog korsbandet i mitten på maj har det blivit många timmar på gymmet. När hon får frågan hur många så skrattar hon.
– Det borde jag kanske ha räknat på, men det är både positiva och negativa timmar. Ibland är det väldigt, väldigt kul och man känner sig stark och man känner att det går framåt och ibland ältar man lite och då blir det jobbigare.
”Hör hur det poppar till”
18-åringen minns fortfarande den där dagen på Grimsta IP. Hon hade fått en fin start på säsongen och redan gjort ett mål i matchen när det kom en boll i djupled.
– Jag hamnade i obalans och får en närkamp i sidled. Så hör jag själv hur det poppar till, säger hon och fortsätter:
– Det var jobbigt och lite stressande. Det var som att allt bara blev svart där och då. Både som att man nästan svimmade av lite fast man inte gjorde det samtidigt som man hann tänka väldigt mycket på kort tid.
”Något jag hade väntat på”
En av de första sakerna som dök upp i huvudet var F19-EM. 18-åringen hade varit med och tagit Sverige till slutspel men insåg att där och då, på konstgräset på Grimsta, att det inte skulle bli något EM för henne.
– Det var någonting man hade väntat på och något man hade kämpat för en längre tid, så det var jobbigt och tufft. Men jag var där ändå och hejade på dem och det kändes bra.
Det medicinska teamet lyckades hålla nere svullnaden runt knäet vilket gjorde att Wangerheim kunde få operationstid snabbt, men dagarna efter operationen var jobbiga och talangen mådde riktigt dåligt.
– Det var tufft. Dels för all morfin man får under operationen men sen också för att då efter så är det mycket tankar.
Hon ville själv gå på derbyt borta mot Djurgården, men stoppades av sin mamma. Ett val som hon så här i efterhand kan hålla med om var ett bra beslut.
– Det var den tuffaste matchen det här året. Dels för att jag var sårbar och allt det fina fansen gjorde men också tufft att inse att det är de här matcherna jag kommer missa.
I stället satt hon tårögd framför teven och såg supportrarnas banderoll.
– Det fick mig att hitta motivation.
En annan sak som har fått Wangerheim att hitta motivation och glädje är det som väntar efter passet på gymmet.
Tränare för ungdomslag
För när 18-åringen är klar med sin rehab och har fått stå och passa lite vid sidan om när lagkamraterna tränar på Kanalplan fortsätter träningen.
Men den här gången är hon tränare.
– Jag kände att jag vill hitta tillbaka till glädjen. Det är lätt när man spelar elitfotboll att man tappar det lite och det är väldigt kul att få komma ner och framförallt få kärlek av dem för att dem tycker det är kul.
Tjejerna från Hammarbys F11 flockas runt henne i regnet som börjar tillta. Det är engagemanget kring akademilaget som har gjort att Wangerheim har nominerats till Ungdomarnas Pris, ett pris som delas ut på Obos Damallsvenskans Bästa.
I motiveringen står bland annat att ”Ellen är en förebild både på som utanför planen och en viktig länk mellan akademin och A-laget”.
– Jag hoppas jag kan bidra med saker som är mina spetsegenskaper. Jag hoppas jag kan lära dem att man behöver inte alltid ha den bästa träningen, man får ha en tuff dag men man kan ändå nå dit man vill.
Instruktionerna blandas med skratt. Det märks att både Wangerheim och tjejerna har roligt.
PLUS: VM-PANELEN: Det finns inga hot att tala om
När det är en-mot-en övning är hon aktiv i sin coachning. Hon är med hela vägen.
– Vänd på dig, vänd på dig. Våga!
– Kom med fart!
Det är klart att Wangerheim kan lära barnen en hel del, men vad kan hon lära sig av dem?
– Väldigt mycket. Att ha roligt men också att uppskatta allt lite mer. Man kommer ner till träningen, hälsar på alla, pratar mycket och har kul men de är också väldigt fokuserade och duktiga. De vill nå väldigt högt.
Det vill Wangerheim också. Hon hoppas att rehaben ska hålla sig till tidsplanen på ett år, men det var inte längesen hon fick ett bakslag.
– Det är nog det jobbigaste i det hela. Man tror att man har kommit en bit och sen får man backa. Det är speciellt frustrerande när man vet att knäet mor bra men det är annat som stoppar, säger hon och avslutar:
– Men det känns som det är lite som livet. Det går upp och ner och det är en sak man får räkna med.
Köp allt för att heja på Sverige i Sportbladet Shop här!
