Här finns plats åt alla
Grekland leder matchen på charmpoäng
SALZBURG. Dom säger alltså att jag befinner mig i fiendeland.
Men jag vet inte.
Vem är vän och vem är fiende i den här branschen numera?
Vi börjar gräva en tunnel nu så får vi se var vi hamnar.
Vi gör en Prison Break och skruvar loss en toalettstol i pressbaracken i Salzburg – folket som sitter och skriver där ser förresten ut som fångarna i en matsal – och pressar oss ner genom avloppet, vidare genom ett äckligt tunnelsystem med kackerklackor och råttor, gräver oss sakta framåt med tesked, kommer sen upp till marknivå och lyfter på ett tungt järnlock, sticker upp huvudena och ser... ja, vad vill vi se?
Lägervakten Lars Lagerbäck med jättesnus under läppen och en ridpiska rytmiskt klappande mot låret, påhejad av en Zlatan som gör mantelrörelser och en Ljungberg i kalsonger?
Eller en avslappnad Otto Rehhagel som visserligen ser ut som Alfred E. Neumann i MAD men som är förvirrat snäll och beordrar sina grekiska stjärnor att ta hand om pojkarna som just kommit upp från underjorden?
Jag vet vilken rastgård jag skulle vilja hamna på.
Rehhagel som en tysk Liedholm
Jag har följt grekerna – fienden – under ett par dar nu och har svårt att konstruera nåt slags ogillande inför matchen i kväll.
Det är klart jag håller på Sverige, fattas bara, men jag tycker grekerna leder förhandsmatchen på charmpoäng. De satte inte en fot fel i går.
När demontränaren Otto Rehhagel, 69, äntligen uttalade sig efter flera dars tystnad var han ett underverk av spontanitet, glädje och den slags auktoritära virrighet man bara måste älska. Han svarade egentligen inte begripligt på en enda fråga. Men han talade med hjärtat. Han var som en tysk Nisse Liedholm. Och tammefan var det inte så han sa också:
– Respekt till svensk fotboll. Jag är gammal nog att minnas Gre-No-Li.
Sjuhundra pluspoäng där från oss i minoritetsgruppen De Icke Historielösa.
Vet José Mourinho vilka Gre-No-Li var, by the way?
När Rehhagel charmat färdigt – suveränt simultantolkad i hörlurarna av ett superproffs vid namn Cecilia Rydbeck – bjöd de i går så vänligt sinnade grekerna på en Mixed Grill (intervjuzon) som var bland de bättre man smakat på.
Inga armbågar eller ryggsäckar
Ingen trängsel i det välartade, väluppfostrade, välorganiserade lilla drevet. Inga armbågar. Inga ryggsäckar. Inga idioter som ryckte och slet och trängde sig.
Och så spelarna... så vänliga, så vältaliga, så väluppfostrade.
Så mediatränade, om ni vill.
Jag frågade till exempel Giorgos Samaras, Manchester Citys utlånade striker, om han inte var förbannat trött på svenskar vid det här laget. Tänkte då på Svennis, Grip och Backe och ännu en misslyckad säsong i City.
Men Samaras var full av beundran för Svennis:
– Vår relation var fantastiskt god. Jag tycker om honom och lärde mig mycket under vår tid tillsammans. Han gjorde ett bra jobb i klubben. Varför han fick gå? Ja, det kan jag inte svara på. Jag vet inte. Fotbollsvärlden är sannerligen märklig ibland.
Lovord över Wilhelmsson
Sen kastade jag mig över till Stelios Giannakopoulos som stod och svarade sensationellt tålmodigt på ett bombardemang av tuffa frågor (om grekiska filmningar) från en av Sportbladets hårda frontsoldater, Johan Flinck.
– Varför gick det så dåligt för din klubbkompis Christian Wilhelmsson i Bolton, sa jag.
– Åh, Willie... min underbare vän! Vi hade en fantastisk kompisrelation. Vi satt väl lite i samma båt, kan man säga... jag har ju inte fått nån speltid heller (sparkad från Bolton i går, faktiskt) och vi hade en hel del att prata om när vi stod för oss själva på träningarna. Men jag vet vad han kan... om Willie får spela i morgon är han ett allvarligt hot mot oss.
Så där var det alltså.
Samtidigt satt Lasse Lagerbäck och Fredrik Ljungberg på ett podium inne i presscentrat och gav världspressen en lektion i svensk misstänksamhet.
Noll bollsinne.
Stelopererade nackar.
Sur mellanmjölk.
Nån slags strategi som går ut på att skapa konflikt mellan media och hela svenska folket.
Hoppas båda lagen går vidare
Så, hur ska vi ha det? Hur ska en sån som jag kunna motivera en vinjett som säger ”i fiendeland”?
Grekland är ingen fiende.
Grekland är en vän.
Det är i alla fall så det känns nu.
Jag kryper under taggtråden och rymmer fältet.
Hoppas det blir 0–0 idag, hoppas båda lagen går vidare.