The X League
LONDON. Tre lyxkryssare i sjönöd i går:
0–0 för Manchester United, 1–1 för Arsenal, 2–2 för Liverpool.
Chelsea kan alltså hissa storseglet i dag och ta ledningen med nån distansminut, men det blir väl motvind och kryss där också.
Vill ingen vinna det här racet?
Vi har pratat om den där X-faktorn tidigare, hur trepoängssystemet belönar de modiga och straffar de försiktiga. Vinner du två matcher och förlorar två får du sex poäng. Spelar du fyra oavgjorda och är obesegrad får du bara fyra poäng. Världens enklaste matematik. Ändå är det alldeles för många managers i Premier League som inte vågar riskera den poäng de har från start.
Phil Brown, kapten på briggen från Hull, är inte en av dem. Han är ligans vilde sjörövare. Han dyker upp på förbjudet vatten och rånar obarmhärtigt de rika som ligger på soldäck och glittrar med juvelerna.
Hull smög in via Themsen och tog Arsenal och Tottenham rätt upp och ner. Hull gjorde tre mål på United på självaste Old Trafford. Hull, nykomlingen, tog ledningen med 2–0 på Anfield i går och gick verkligen för seger innan Liverpool, tack vare den gigantiske Steven Gerrard, räddade 2–2.
Hull – styvaste kulingen på länge
Hull är den styvaste kuling som blåst in över fotbolls-England på åratal.
Jag vill inte påstå att Liverpool spelade fegt, inte alls. Det hela blev en slags sluggerfest till slut. Även om jag ifrågasätter Rafael Benitez motivering till att aldrig byta in anfallaren Robbie Keane:
”Det är ingen garanti för framgång med fler spelare i straffområdet”.
Hmm. Fakta är i alla fall att Liverpool börjar få ett rätt tjockt kuvert i Arkiv X i år igen: kryss hemma mot lag som Stoke, West Ham, Fulham och Hull. Det går ju inte om man vill vinna ligan, och det får på nåt sätt segrar mot lag som Chelsea och Manchester United att tappa i betydelse.
”Leder vi serien efter julhelgen har vi 80 procents chans att ta guldet”, hävdade Rafa före matchen mot Hull.
Då får Liverpool skaka fram en anfallare som kan göra mål under Torres frånvaro. Gerrard ska inte behöva göra allting själv.
Han täcker bakåt, samlar upp, vänder spelet, slår de bästa passen, tar de fasta situationerna, driver på de andra – och avslutar själv, som i går. Det är magnifikt, men det räcker ändå bara till en poäng mot sämre lag på hemmaplan.
Efter oavgjort för både Arsenal (1–1 i Middlesbrough) och Liverpool hade Manchester United chansen att göra en viktig tabellmarkering i kvällsmötet med Tottenham. Men det blev mållöst (United har bara vunnit en av sina åtta senaste matcher i London) och Sir Alex såg ut som Mora-Nisse i Mångsbodarna när han stod med toppluvan på sned i ovädret.
Alla verkade nöjda
Kompisarna Blånäsan och Rödknappen (Harry Redknapp) klappade om varandra hjärtligt efteråt, alla verkade nöjda och glada. Ren maskhållning. Ingen får mig att tro att Sir Alex nånsin är belåten med 0–0 borta i en ligamatch, det är inte Uniteds filosofi och det ingår inte i dna-profilen hos såna som Ronaldo, Berbatov och Tevez.
Men nu spelade Spurs som ett topplag och Ferguson hade inte mycket att klaga på. Hela United, inklusive såna som Rooney och Evra (avstängda) på läktaren, var på gott humör inför dagens avresa till Tokyo och VM för klubblag. Det låg semestertripp i luften. Uniteds nästa ligamatch är inte förrän annandag jul, vilket tyvärr får tabellen att halta ännu mer.
Annars:
Regn, regn, över alla planer, överallt.
I London, i Liverpool, i Barcelona.
Och i Manchester, givetvis.
Chefen som en blöt hund
Sportbladets chef ”PK” såg Manchester City förlora med 1–0 hemma mot Everton (Tim Cahill, 90 min) och vandrade därifrån som en blöt hund med besviken, City-älskande son.
Grabben kommer att få en tuff uppväxt. Lite som den där pojken som döptes till Sue av farsan i Johnny Cash-klassikern. Han kommer att få ett intressant, omväxlande liv som City-fan.
”Man behöver ju i alla fall inte ta fram rottingen eller köpa Norén-pjäser på dvd i uppfostrande syfte”, sms:ar PK.
City är precis ovanför nedflyttningsstrecket. Hur länge räcker de arabiska ägarnas tålamod med Mark Hughes?
Johan Elmander gjorde ett av lördagens snyggaste mål när han klackskarvade in Boltons 1–0 på Villa Park. Men hans fina form (fyra mål på fyra matcher) är ingenting mot det flyt som Aston Villas Ashley Young har för närvarande.
Martin O´Neill placerar Young i samma finrum som Messi och grabbarna nu, det är definitivt att ta i, men efter 4–2 i går har Villa passerat Arsenal i tabellen.
När lyxkryssarna däruppe tog en slags mellandag blev Aston Villa, den gamla fina skorven, vinnaren.