Niva: Universallösning Ibrahimovic är borta
Kan sluta med en barsk och bister späkning
Spelarna skänker bort biljetter, men tiotusentals stolar kommer att stå tomma ändå.
Går det att mäta landslagsfeber med minusgrader? Går det att hitta en decibelmätare som ger negativt utslag?
Det är vardagen efter att konungen har abdikerat, det är måndagskväll i fotbollsriket Sverige.
Den nya tiden, den kom ju så fort.
I åratal – snudd på årtionden – spekulerade vi i hur det egentligen skulle bli på andra sidan. Hur skulle svensk landslagsfotboll må, kännas och fungera dagen då den inte längre cirkulerade runt Zlatan Ibrahimovic.
Nu är vi här, i kväll får vi det verkliga beskedet.
Vi har redan klarat av två matcher sedan klockorna nollställdes, det stämmer, men de har ändå inte givit mer än antydningar och indikationer. Premiären mot Holland färgades fullständigt av att det var första matchen med ny förbundskapten, medan svenska bortamatcher i länder typ Luxemburg konsekvent inneburit samma sorts upplevelser i sisådär 35 år oavsett om det varit ”Polletten” Larsson, Thomas Ahlström eller Zlatan Ibrahimovic på topp.
Förändringarnas vindar
Nej, det är i kväll vi för första gången fullt ut kommer att märka hur förändringens vindar blåser mot våra ansikten.
Vardagsmatch på Friends mot profillöst och oglamouröst motstånd. Ärligt, jag befarar att det här kan bli en riktig barsk och bister späkning.
Redan mot Holland var Friends-upplevelsen ännu mer ihålig än den brukar vara. Publiksiffran påstods vara 36 128 – och jag vet inte om den räknades upp sådär diskret som den ofta kan göra på pressade idrottsarenor – men nationalstadion framstod som halvtom i betydligt högre utsträckning än den kändes trefjärdedelsfull.
Kan bli direkt pinsamt
Nu tycks spelarna själva ha förstått varåt landet lutar, och donerat 1 000 plåtar. Jag applåderar verkligen det initiativet och den krismedvetenheten, men såhär på förhand är jag ändå smått ängslig inför att gå och se vårt högsta representationslag spela fotboll. Jag gruvar mig för att det ska bli direkt pinsamt, en sån här tillställning som är obekväm redan från start eftersom nästan ingen av de inbjudna bemödat sig med att dyka upp.
Givetvis hoppas jag att jag har helt åt helvete fel, men jag ser framför mig en uppumpad matchspeaker och eurodisco på öronbedövande volym – och sedan en tung och massiv tystnad som sveper in över Friends i samma sekund som domaren blåser i avsparkspipan. Jag tror säkert att Camp Sweden kommer att göra några tappra försök, men många av oss andra kommer nog att dra oss för att prata med bänkgrannen då det nästan känns ofint att störa stillheten.
Och då har vi fortfarande inte ens gått in på själva spelet.
Tror på seger
Mot Luxemburg spelade vi ihop till 24 avslut – jättebra – och med sådan chansvolym är det i praktiken oundvikligt att det blir mål förr eller senare.
Mot Bulgarien är det väl rimligt att tro att motsvarande siffra kanske blir en tredjedel så stor. Kan vi räkna med ett tidigt mål som bryter isen? Eller kan vi vara trygga med 0–0 förbi förbi entimmesmarkeringen, då vi vet att fullträffen alltid kommer till slut?
Jag är väl inte så säker på någotdera, men tror ändå att vi kommer hitta ett sätt att besegra ett riktningslöst Bulgarien.
Hur dystopisk jag än låter så är det ju inte så att jag förespråkar att vi först släpper en välriktad neutronbomd på nationalarenan och sedan kollektivt lägger oss där och dör.
I någon mån vill jag väl stålsätta mig själv inför kvällen som kommer, men i ännu högre utsträckning vill jag hitta kraft i vetskapen att varje slut ofrånkomligen även för med sig en början.
Ge oss nåt som tar oss någonstans.
Alldeles nyss hade vi fortfarande en fullt fungerande universallösning på i stort sett samtliga problem.
Dags att hitta nya svar
Hur upprätthåller vi intresset för det svenska herrlandslaget, hur fyller vi Friends Arena till en acceptabel nivå? Zlatan Ibrahimovic. Hur förvandlar vi kryss till segrar mot truligt trilskande öststatsmotstånd? Zlatan Ibrahimovic. Hur kan vi överhuvudtaget inbilla oss själva att vi någonsin kommer att göra avtryck i ett mästerskap igen? Well, den förhoppningen började också på Z.
Andra tider nu, men i grund och botten samma gamla frågor. Nu är det upp till Janne Andersson, Karl-Erik Nilsson, Andreas Granqvist och alla oss andra att hitta nya svar på dem.
* Sverige-Bulgarien, 20.45 i Kanal 5.