Sådan far, sådan son
Wennman: På söndag kan Schmeichel vinna på Old Trafford – precis som pappa
LONDON. Åh, jag älskar den här bilden.
Peter Schmeichel lämnar Old Trafford år 1992 och håller lille Kasper i handen.
Pratbubblorna som medföljer är så sköna:
– En dag kan du komma hit och spela om titeln, säger farsan.
– Visst, men inte med United, svarar lillkillen.
Ni vet hur det är med pappor och deras barn. I början gör de små allt för att efterlikna dig. När de blir större vill de absolut inte bli jämförda.
När jag ser den här bilden kommer jag att tänka på Erland Hellström.
Hans pappa heter Ronnie Hellström. Han var en av de bästa målvakter Sverige nånsin sett. Kanske den allra bäste. Hans karriär i Malmö FF:s juniorlag, Hammarby, svenska landslaget och framför allt under de tio åren i Kaiserslautern var av legendarisk kvalitet.
Nu satt jag den här eftermiddagen år 2003 på en spartansk träläktare på Bårsta ip i Södertälje. Jag skulle intervjua sonen Erland, som var målvakt i nyblivna allsvenskarna Assyriska FF.
Trevlig man. Ödmjuk. Men jag såg också misstänksamheten i hans ögon:
– Jaha, ännu en sån där pratstund om hur det var att växa upp med farsan som hjälte.
Han väntade bara på de vanliga frågorna om pappa, läromästaren. Han ville inte ha dem. Inte nu igen.
Så det gav jag naturligtvis fan i.
Vi talade i stället om Casillas, om Buffon, om längdens betydelse för målvaktsspelet, om säsongen som skulle komma, om framtiden.
Assyriska åkte ur sen. Jag tror inte ens farsan hade kunnat rädda dem.
Vill sätta betyg
Nu ser jag i alla fall den här bilden på Peter och Kasper Schmeichel och blir smått rörd. Jag tänker på Erland och Ronnie och läser ur en snodd Kasper-intervju:
– Jag har aldrig gillat jämförelsen med min pappa. Jag har inte förstått spänningen i det hela. Det tråkar ut mig. Alla vill sätta betyg på oss. För mig är det totalt ointressant.
Peter Schmeichel vann fem ligatitlar med Man United och sitter nu ibland som expert i tv och bedömer sin egen sons framträdande i Leicester City.
Det kan inte vara lätt det heller.
Kasper Schmeichel, som togs fram under Sven-Göran Eriksson och Tord Grip i Manchester City, förtjänar ju allt det beröm som...ja, inte en pappa kan ge.
Han är 29 år nu och håller nollan var och varannan match bakom en grymt stark backlinje i Leicester...
OCH HAN ÄR PÅ VÄG ATT VINNA HELA FUCKING PREMIER LEAGUE!
Seger mot Manchester United i morgon, på Old Trafford av alla platser, och saken är klar. Det är inte säkert att Kasper klarar det den här helgen, men det är två chanser kvar sen. Jag tror att Leicester fixar guldet. Efter det tror jag att pappa Peter Schmeichel bör gå undan ett tag, runt hörnet, och släppa fram tårarna.