Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Knapp seger för Dujardin och Valegro

Publicerad 2015-08-16

Dujardin på Valegro

Alla gör så gott de kan, några överträffar sig själva. Sedan rider Charlotte Dujardin in på Valegro och vinner.

Välkommen till världseliten i dressyr.

– Den är unik, säger Tinne Vilhelmson Silfvén om hästen alla vill slå, men ständigt förlorar mot.

Vem tar silver? Det är frågan som ställs bland dressyrfolket sedan några år tillbaka när det drar ihop sig till ridsportens stora mästerskap. Att engelskan Dujardin, och fenomenet hon sitter på, vinner är en självklarhet, såvida inget oförutsett inträffar. Det gör det inte. Det har inte hänt än.

Men det var nära i Aachen.

Knapp seger

Sist ut av alla, inför närmare 30 000 åskådare i EM-küren i Aachen, skrittade paret in i sanden mitt på gräsplanen och bjöd på några minuter ögongodis för de redan frälsta.

Och några misstag.

Den här gången hängde guldet på håret. 89,054 procent mot hemmahoppets Kristina Bröring-Sprehes 88,804 på Desperados.

Delar av publiken buade åt segerprocenten.

– Det här är sport. Skulle vara trist om det var förutsägbart. Jag ger inte upp så lätt, nu ska jag hem och träna på galoppombyten och satsa mot OS i Rio, säger Dujardin.

I bedömningssporternas sport blir det nästan allt tjafs om domarna dömde rätt.

Valegro bryr sig nog inte.

Psyke och arbetsmoral

– Det är alltid fantastiskt att se hästar med ett fantastiskt psyke och en fantastisk arbetsmoral. Den älskar att arbeta och älskar att visa upp sig och den är så glad i sin roll som tävlingshäst och jag tror att det är vad som gör den så unik. Otroligt kul att titta på, säger Tinne Vilhelmson Silfvén till TT.

Det är tre år sedan idrottspubliken runt om i världen fick upp ögonen för Dujardin och valacken. Sedan OS-gulden i Greenwich nere vid Themsen har ekipaget fullständigt dominerat dressyren och bjudit på uppvisningar i mästerskap efter mästerskap.

De dubbla gulden (vann även specialen i lördags) i Aachen var nummer 6 och 7 på raken. Tröstlöst för konkurrenterna? Inte om du frågar Vilhelmson Silfvén. Hon ser något annat.

– Det är en drivkraft.

Ett snäpp bättre

Att försöka närma sig, hela tiden bli bättre med sin Don Auriello, jämnårig med Valegro. Det går framåt, både sett till placering och procent. Med 80,643 kom Vilhelmson Silfvén sexa i Aachen, två snäpp bättre än i Herning 2013 (EM) och ett snäpp bättre än i Caen (VM) förra året.

– Jag är jättenöjd, en härlig känsla att rida där inne. Det stämde bra till musiken, jag hade inga fel och det var skönt. Det är så roligt att han tycker så mycket om att vara där inne, säger hon.

Förbundskaptenen Bo Jenå, själv domare, tyckte att hans kollegor gott kunde ha varit lite generösare.

– Man kan alltid hoppas på mer, självklart, och jag hade trott på mer. Lite högre.

Vilhelmson Silfvén:

– Jag kan inte göra mer än rida så bra som möjligt och sedan är det någon annan som bestämmer. Jag kan inte vara annat än nöjd och vi har gjort vårt bästa.

Spanjorskan Beatriz Ferrer-Salat tog bronset med Delgado på 82,714.

TT

Följ ämnen i artikeln