Bergström: 7 augusti blir hon ’Den Stora Mästaren’
Publicerad 2015-12-07
NETANYA, ISRAEL. Hon är Europamästare och världsmästare, nu längtar vi efter sjunde augusti 2016 då Sarah Sjöström blir Den Stora Mästaren.
Då ska hon flyga med sin fjäril.
Sticka som ett bi.
Du borde gå till din chef eller lärare i dag. Hosta och harkla fram att du håller på att bli sjuk och snart behöver ledigt, men inte förrän febern har brutit fram ordentligt.
– När gör den det?
– Det här är sega baciller. Jag skulle tro att de dröjer till åttonde augusti.
Om bluffen genomskådas får du ha en plan B, bara du duckar dina åtaganden den sommarmorgonen. För tidigare samma natt, söndagen den sjunde, simmar Sarah Sjöström final på hundra meter fjäril i OS i Rio. Då ska årets svenska idrottare ta nästa kliv i karriären och du ska nog sitta i soffan och heja fram henne.
Det nyss avslutade kortbane-EM har varit en i raden av Sarah Sjöströms uppvisningar.
Hon har tävlat sparsmakat i höst, avstått världscupen och inte mött internationellt motstånd förrän hon kom till Israel. Ovanan har märkts i detaljerna, i vändningarna där hon glidit för långt och tappat tiondelar. Den har skönjts på tiderna som har varit fina men inte rekordbrytande. Den har däremot inte synts på medaljskörden som är Sarahs näst bästa på ett mästerskap och i närheten av de toppnoteringar som Lars Frölander och Therese Alshammar hade under sina glansdagar.
Tre guld och ett silver på fyra individuella insatser. Fem medaljer totalt. Lysande simning i alla lagkapper.
Kortbane-EM är inget stort mästerskap, men simmarna som Sarah har slagit är desamma som förväntas nå finalerna på OS: danskan Jeanette Ottesen och holländskan Ranomi Kromowidjojo. Lägg till de australiensiska systrarna Campbell, kinesiskan Lu Ying och kanske den från mammaledigt återvändande amerikanskan Dana Vollmer och du har nog prickat in medaljörerna på hundra fjäril och frisim.
Sarah är hetast av dem alla. Sett till de senaste årens resultat talar det mesta för att svenskan tar OS-guld i Brasilien. Nej, inte bara medalj, utan den ädlaste valören.
Det är läskigt att skriva, säkert pressande för henne att höra, men nivån hon har hållit de tre senaste säsongerna gör alla andra tips onödigt blygsamma.
Jag skriver detta fullt medveten om hur det gick 2012 i London. Då grät Sarah.
Hon hade kommit fyra i OS-finalen på 100 meter fjäril och orkade inte verbalisera besvikelsen, inte bemöta inkännande frågor från reportrar som ägnat sommaren åt att trissa och trissa och trissa tills förväntningarna skickats uppe bland molnen. Dit upp skulle världsrekordinnehavaren flyga med sin fjäril, hade vi önskat och hoppats och tyckt. Inte ut till den mixade zonen, inte med våta kinder.
Nu i efterhand ser jag att vi journalister den gången tittade för mycket på pers och för lite på personnummer. Sarah Sjöström var lysande, men hon hade också varit sjuk samma sommar. Och hon var nitton år gammal. Hon var ingen färdig världsstjärna.
29 medaljer
I dag är hennes toppar lika svindlande höga, men runt dem har bergsmassivet växt. De tekniska momenten är tryggare utan att fysiken har bortprioriterats, så dalarna är sällsynta. Det syns på Sarahs mästerskapsfacit.
Sedan besvikelsen i London har Sjöström ställt upp i sex internationella mästerskap. Hon har tagit tjugonio medaljer, nästan fem i snitt, och hälften är guld. EM efter EM, VM efter VM, hon har bara fortsatt.
Blir utdelningen av samma klass i Rio behöver vi gräva i den sommarolympiska historien för att hitta jämförbara framgångar: kanotisten Agneta Anderssons två guld och ett silver 1984, simmaren Gunnar Larssons dubbla guld 1972.
Jag kanske svävar i väg igen. Det är lätt hänt när man på nytt har bevittnat framfarten på nära håll. Det är lätt hänt när man har sett Sarah Sjöström vinna guld på 100 meter fjäril fem gånger på sina sex senaste mästerskap och vet att hennes livs chans att vinna världens finaste tävling är på dagen åtta månader bort.
Visst är hon favorit. Visst blir det spännande, sjuklingar?