Nu kan jag visa er den förbjudna bilden på benen
Det här är den förbjudna bilden av Kajsa Bergqvist.
Jag kunde aldrig hylla Kajsa när hon la av eftersom jag var på semester.
Nu tar jag igen skadan – och väljer att hylla Kajsas ben.
Att Kajsa slutade var ingen större sensation.
När hon inte kunde vara med och slåss om guldet på allvar så tyckte hon inte att det var mödan värt, så enkelt var det väl, antar jag.
Har man varit bäst eller i alla fall nästan bäst i tio år är det inget kul att tävla för en poängplats. Det är en logik som är enkel.
För svensk friidrott är det naturligtvis en svår förlust.
Men svensk friidrott överlevde hennes brustna hälsena. Den överlever det här också. Höjdhopp är en tunn linje mellan världsklass och vårdcentral. Det lärde sig redan Kajsas lika duktiga juniorkompis Emelie Färdigh som aldrig fick vara med om den svenska friidrottsboomen. Hon gick sönder först.
Att Stefan Holm klarar sig år efter år utan svårare skador är egentligen ett under. Ett under att vara tacksam över.
Just nu ser han ju dessutom oförskämt pigg ut när han hoppar. Holms kropp blir antagligen ett fall för läkarvetenskapen när han lägger av.
Jag saknar redan Kajsa.
Hon var en av de där värdiga människorna som alltid stod för sitt ord och som man alltid respekterade. En gång, en enda, kommenterade hon något jag skrev. Sånt stod hon normalt sett över.
Jag saknar redan hennes pappa som alltid ville prata statistik och fira hennes framgångar och prata mediokra fotbollslag.
Jag saknar redan hennes mamma som alltid ville prata om dopade bulgariskor.
Jag saknar redan Måns som brukade fråga vad jag gjorde på Sporten.
–?Jobbar inte du som nöjeskrönikör, sa han.
–?Jag tror att jag slutade 1992, svarade jag.
Jag saknar dem alla på det sätt man saknar människor som slutar på en arbetsplats; tyst, stilla, lite sorgset.
Fotografen: Hammarström
Nu till Bilden.
Den briljanta Bilden.
Den togs av Niclas Hammarström inför VM i Edmonton, vill jag minnas.
–?Den tog en halvtimma att ta, berättar Niclas.
–?Men att hitta skorna tog en halv dag med Kajsa i olika skobutiker i Monaco, berättar Mats Wennerholm som var bildens regissör.
–?Det tog tre dygn att komma fram till att den inte skulle publiceras, berättar jag.
Benen skulle publiceras på en enkelsida, med en rubrik om idrottens dyrbaraste ben –?och sedan skulle man få en överraskningseffekt när man vände blad.
Enkelt, genialt, tyckte Hammarström, Wennerholm, jag – och Kajsa.
Men på hemmafronten blev det problem.
Stora rådslag. Chefer i krismöten.
Det här var under en annan tid. Mats Wennerholm hade utnämnts till Sexistiske Mats av Expressens ledarsidas genuspolis Linna Johansson. Linda Skugge jagade mig. Det här var före Klick!. Sofi Fahrman var ännu fjortis. Bröderna Schulman skickade fortfarande mejl med brutala påhopp i hopp om att jag skulle reagera offentligt.
Det var en tid av kraftigt, för att inte säga krampaktig, genusdebatt och blotta tanken på att bilden kunde anses kvinnofientlig fick en samlad redaktionsledning på Aftonbladet att förskräckt dra åt sig öronen.
Mest drog redaktionschefen åt sig sina ganska stora öron:
Publiceringsförbud.
För tillfället.
Upplägget med rubriken Världens dyrbaraste ben – eller möjligen Sveriges, jag minns inte riktigt – skulle sluta med att man fick läsa allt av vikt om Kajsa inför mästerskapet, ett mycket intressant mästerskap där Kajsa skulle ta brons (1,97) och sydafrikanskan Hestrie Cloete guld (2,00).
Man skulle få veta hur man försäkrar sina idrottsliga redskap.
Det skulle ges tillbakablickar på andra med försäkrade ben, Marlene Dietrich, Zizi Jeanmaire, Fredrik Ljungberg, Betty Grable.
Kajsa tyckte det var urläckra bilder.
Snygga ben, typ. Sportiga. Vältränade. Sexiga. Paradoxala.
Det räckte inte.
Så kan det gå.
Men nu kan de visas. Nu är, onekligen, en annan tid.
Det jag gillar bäst med Rami Shaaban är att han tar sitt föräldraskap på allvar.
Siffrorna som skakar Hockeysverige: Gaygalan drog fler tv-tittare än Sverige–Ryssland. Vad säger Wikegård? Vad säger Fagerlund?
Nya grepp mot huliganismen 2008: Hammarby satsar på en civilmilis på läktarna, AIK på fritidsledare.
Apropå mediakritik: dödsannonsen över Mora IK på Sportbladets etta i fredags var väl ändå att ta i lite. Mora brukar alltid resa sig när de är utdömda. Något säger mig att även den här sidan kommer att sättas upp på anslagstavlan av Simons …
Kent Norberg lämnar Timrå och alla skriker på kris. men det är väl ändå spelarna som avgör matcher fortfarande va?
Eftersom alla journalister nu säger att Sebastian Larsson är självskriven till EM så väntar man nu bara på att Lagerbäck ska peta honom.