”Jag hann aldrig säga hej då en sista gång”
Kalla tävlade under personliga tragedierna: Svårt med skuld- och ansvarskänslor
Publicerad 2017-08-24
Charlotte Kalla har under de senaste åren tävlat genom två familjetragedier.
I Cancerpodden berättar skidstjärnan om förlusterna och skuldkänslorna över att inte alltid hinna med allt i livet.
– Jag hann aldrig upp och säga hej då en sista gång. Så blev det.
Charlotte Kalla är gäst i senaste avsnittet av Cancerpodden, en podcast som uppmärksammar sjukdomen med syfte att samla in pengar till Cancerfonden. Där berättar den 30-årige skidstjärnan om vardagen som elitidrottare i en värld där livet ibland kommer ikapp en.
”Jag valde att tävla”
Både Kallas farmor och mormor gick bort i cancer – båda mitt under 30-åringens pågående tävlingssäsonger. Kallas mormor var 69 år när hon gick bort i blodcancer 2010.
– Det gick väldigt fort från att hon fick veta att hon var sjuk tills hon gick bort. Det var märkligt. Hon har alltid funnits där genom hela min uppväxt. Jag hade flyttat hemifrån, bodde i Östersund och vi var på väg upp på världscupen i Gällivare. Alla mina mostrar och morbror hade bestämt att de skulle komma och heja på mig men så blev resan till Gällivare något helt annat. Då gick min mormor bort bara några dagar innan världscupen skulle gå där, säger Kalla i Cancerpodden,
Trots tragedin valde Kalla att ställa upp i tävlingen.
– Ja, jag valde att tävla och sen reste alla mammas syskon upp till Gällivare ändå. Det var fint att de fick samlas så tätt efter.
”Jag fick bestämma själv”
Även när Kallas farmor gick bort i tjocktarmscancer så kom tävlingarna emellan. Charlotte Kalla medger i podden att hon känt skuld över att inte ha kunnat vara på plats för sin familj alla gånger.
– Ja... Det var i slutet på säsongen och jag hade bara någon tävling kvar när farmor blev väldigt dålig. Det är svårt med avstånd i och med att jag haft 75 mil upp till farmor och farfar. Det är inget man bara åker över dagen utan det krävs lite mer planering. Det går inget direktflyg dit heller. Det kändes lite svårt veta hur jag skulle resonera just med skuld- och ansvarskänslor och livet för sig själv som ska gå ihop också, säger Kalla och fortsätter:
– Men där sa min pappa att jag fick bestämma själv hur jag kände. Han berättade att hon var dålig men jag fick ta beslutet själv. Jag hann aldrig upp och säga hej då en sista gång. Så blev det.
Tragedierna har samtidigt gett Charlotte Kalla en ny syn på livet.
– Det kan gå så himla fort. Man ska vara glad över allt man kan göra och att man är frisk. Mycket blir ganska bagatellartat.