Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Vårens stamcellsbyte lyckades – nu mår ”Klabbe” bra igen

Publicerad 2013-08-22

”Nu vill jag göra saker hela tiden – innan ville jag bara sova”

BORÅS. Klas Ingesson, 45, har lärt sig av livet och idrotten att man inte kan ta ut segrar i förskott.

Men resultatet av vårens stamcellsbyte är hittills mycket lyckat.

– Det finns inga spår efter cancern i blodet. Så här bra har jag inte mått sedan innan jag blev sjuk, säger han.

För två veckor sedan parkerade jag bilen utanför Borås Arena, klev ur och höll på att krocka med en man som kom gående längs parkeringen med raska steg.

Det är sällan man blir gladare över en sådan incident.

Det syntes direkt på Klas Ingessons kroppshållning och färgen i ansiktet att han mådde bättre.

– Jag har bråttom in till matchen. Ring! sa Klabbe.

När vi pratades vid i går förstärkte han bara den bilden.

– Jag mår väldigt bra nu. Det känns som det är över nu, det värsta med sjukdomen över.

Är riktigt glad

2009 diagnostiserades Klas Ingesson med blodcancern myelom. Efter flera år med olika behandlingsformer tvingades han i våras till ett stamcellsbyte med stamceller från en donator.

I början av sommaren berättade Ingesson för Sportbladet om den tuffa våren han upplevt, men att hans värden sakta började gå åt rätt håll, men att det var för tidigt att ta ut glädjen.

Nu är Klabbe glad, riktigt glad.

Vad är det som gått bra?

– Jag har inte haft någon M-komponent (värde i blodet som bland annat påvisar sjukdomen myelom) sedan mina egna celler försvann. Rent teoretiskt kan det komma tillbaka. Nu ser läkarna bara donatorns celler i kroppen när de tar prover. Jag finns inte med längre så att säga.

– Efter transplantationen fanns donatorns celler i blodet och mina fanns kvar i benmärgen, men nu är jag inte kvar där heller.

– Det finns inga spår efter cancern och bytet av cellerna har gått bra. Det har gått precis som läkarna ville att det skulle gå. Eftersom allt gått bra så intalar jag mig själv också att sjukdomen är över.

Är det så också?

– Jag kommer gå på kontroller resten av livet. Det jag gjort nu är att jag har köpt tid. Och det jag gjort är att jag fått den längsta tiden jag kan få – och det är jag jäkligt glad över.

– Så pigg som jag är nu har jag inte varit sedan innan jag blev sjuk.

– Nu vill jag göra saker hela tiden. Innan ville jag bara sova hela tiden. Nu börjar min fru klaga på att jag inte är hemma, samtidigt som hon säger att det är ett friskhetstecken...

Hur är din fysiska status, flåset?

– Det är segt, det tar tid innan jag orkar mer. Det är som en lång jävla försäsong... Det får gärna bli matchdags snart för mig!

Hur mycket jobbar du som tränare för Elfsborgs U-trupp?

– Tre, fyra dagar i veckan är jag i Borås. På det sättet är jag tillbaka. Jag mår väldigt bra av att vara i gång med det igen.

Det ryktas om att stamcellsdonatorn är från Tyskland.

– Ja, så är det. Hade han kommit in lite tidigare i mitt liv hade jag blivit en världsspelare…

Klabbe blir snabbt allvarlig:

– Det känns fantastisk det här med människor som donerar blod, celler, organ. Det var livsviktigt för mig. Hade jag inte fått det här stamcellsbytet så hade vi inte pratat i dag, du och jag.

Vet du vem donatorn är?

– Ja. Det är en frisk tysk man, som donerat det här ungefär som när man ger blod. Han matchade mig bäst. De hade fyra träffar i Tobiasregistret (benmärgsdonatorregister) när det var aktuellt för mig att göra bytet. Den förste var engelsman, men honom fick de inte tag i. De handlar om att få tag i färska stamceller.

Och med tanke på att du spelat i Belgien, Holland, England, Italien, Frankrike…så var det väl bara lite Tyskland som saknades?

– Haha, snart har jag anknytning till halva Europa.

Klas Ingesson var en kämpe på fotbollsplanen, men han är snabb med att erkänna hur kämpigt han haft det vid sidan om planen de senaste åren.

”Fantastiskt stöd”

– Det har varit fantastiskt med stödet under tiden jag var som värst sjuk. Folk har kommit fram och stöttat mig. Det har jag behövt, den peppningen.

– En del har sagt till mig ”du är gjord av stål”. Men det är jag verkligen inte. Man är inte så stor när man ligger där svårt sjuk. Har man då inte folk som är där hela tiden och hjälper…ibland har man velat lägga ner hela skiten. Nu ser jag bara framåt.

Vad innebär det?

– Att vi lägger på så att jag kan släppa ut hundarna i skogen. Jag vill se om de kan nosa upp en grävling som jag kan jaga...