”Klart vi blir förbannade på varandra”

Därför är de världens bästa målvaktspar

Johan Flinck

Utfrågning: Så bra känner stjärnorna varandra

KÖPENHAMN. På papperet är de bittra konkurrenter.

I verkligheten är de nära vänner.

Därför är de världens bästa målvaktspar.

– Klart vi blir förbannade på varandra, säger Mikael Appelgren och Andreas Palicka.

Andreas Palicka, 32, och Mikael Appelgren, 29, har tidigare spelat två mästerskap tillsammans – VM 2017 och EM 2018.

Båda gångerna har de varit turneringens bästa målvaktspar.

Här på VM har de fortsatt att turas om att spika igen.

Sedan 2016 spelar de tillsammans i tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen och det är samma sak där – de är båda med högst upp i Bundesligas räddningsliga år efter år.

Egentligen, och på papperet, är de bittra konkurrenter: två tävlingsmänniskor som spelar på samma position i samma klubb- och landslag i den yttersta världstoppen.

Men i verkligheten är de nära vänner.

– Det är vår styrka – vi hjälper varandra, unnar varandra framgångar och i svåra tider står vi upp för varandra, säger Palicka.

– Jag unnar ”Äpplet” varenda centimeter av hans framgångar. Det är en viktig grundtanke.

Den fanns inte i Kiel när Palicka bildade målvaktspar där med fransmannen Thierry Omeyer 2008–13.

De delade rum på resorna med Kiel men pratade inte med varandra. Omeyer stod då på toppen av sin fantastiska karriär.

– Det var mycket svart under den perioden i karriären, sa Palicka till Sportbladet i samband med EM för ett år sedan.

Samarbetet har lyft dem

Tillsammans med Appelgren i Rhein-Neckar Löwen är det något helt annat.

Ingen avundsjuka alls?

– Nej, jag vill understryka att det är där vi är sjukt bra, i att stötta varandra. Går det tungt har man den andre att luta sig emot. För när allt flyter på behöver man egentligen ingen annan, säger Palicka.

– Vi har upplevt så mycket ihop. Man delar glädje och man delar sorg. Vi har ett starkt band.

De menar att det nära samarbetet gjort dem till bättre målvakter.

– Jag tror absolut att vi profiterat från varandras egenskaper som gjort att man utvecklat sig själv. Men framför allt så har varannan-match-systemet gjort att man hållit sig frisk både i kroppen och knoppen, säger Appelgren.

Blir förbannade på varandra

Ingen av dem är förstemålvakt. De har själva kommit fram till att de ska stå varannan match om inget oförutsett inträffar. Det systemet har de tagit med sig till landslaget.

– Med det upplägget vi har är vi helt prestigelösa. Som ”Palle” sa: vi gläds åt varandras framgångar. Vi ser oss som ett lag i laget. Vi ska tillsammans uppfylla målvaktens uppgift i laget. Det är den svenska modellen. Tillsammans! Det är faktiskt det, säger Appelgren.

Den som börjar en match står kvar tills det börjar gå tungt och då byter de med varandra.

Vem beslutar om ett byte?

– Nu låter det kanske som polsk riksdag. Men den som spelar, Mats (Olsson, målvaktstränaren) och Kristján (Andrésson. förbundskaptenen) tar beslutet. Kristján har sista ordet.

Vid varje svenskt anfall ser vi dem båda stå och prata vid sidlinjen.

– Det är nog också rätt ovanligt. ”Äpplet” vet vilka knappar han ska trycka på hos mig, han vet mina starka och dåliga sidor. Men jag tror inte många utomstående skulle förstå vad vi säger. Det är mycket termer och fackspråk, säger Palicka.

Blir ni aldrig förbannade på varandra?

– Absolut! Det hör lite till. Det är så man märker att banden är starka mellan oss. Man måste klara konflikter, säger Appelgren och Palicka fyller i:

– Hade vi inte kunnat bli förbannade på varandra hade vi inte kunnat kalla oss riktiga vänner heller.

Appelgren igen:

– Det bygger upp vår relation. Det är det som gjort oss så starka; hur vi hanterat sådana situationer.

Delar rum i klubblaget

I klubblaget delar de alltid rum på resorna.

– Det kan ju verka dumt ur sjukdomssynpunkt. Det är ju en smärre katastrof om båda skulle bli sjuka. Men i Tyskland bor man alltid position för position, säger Palicka.

Vem av er är slarvigast?

–Jag är den slarvige. ”Palle” brukar kommentera min packning. Jag säger att jag har ett ordnat kaos, ler Appelgren.

Vem somnar först?

– Jag. Med barn hemma passar jag på att sova när vi är iväg. ”Äpplet” blir galen när jag snarkar, säger Palicka.

– Jag har öronproppar, hörlurar och ”noice canceling”, ler Appelgren.

Men i landslaget bor de inte ihop.

– Missförstå mig inte nu men det är en välbehövlig paus eftersom man lever så tajt inpå varandra annars. Då är de skönt med omväxling och det stärker också vår relation, säger Palicka.

De umgås faktiskt privat också hemma i Tyskland.

– Vi träffas och käkar middagar och så, säger Appelgren.