”En rent sagolik händelse”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-24
Hegerfors minns den magiska finalen
Arne Hegerfors har kommenterat fler finaler, ödesmatcher och nagelbitarmatcher än de flesta.
Ändå är det en 36 år gammal basketmatch som slår allt: sekunddramat i OS-finalen mellan Sovjet och USA.
– Det är det mest fantastiska avgörandet jag har sett, säger han i dag.
För att förstå vidden i OS-finalen i basket i München 1972 måste man ockå förstå den politiska dimensionen i mötet. Det kalla kriget pågick och USA och Sovjet var svurna ärkefiender – även på idrottsplanen.
Speciellt när sporterna hette ishockey och basket.
– Det var väl i de sporterna det kunde bli spännande. Sovjet var bäst i hockey medan USA var bäst i basket, säger Arne Hegerfors som fick uppdraget att kommentera finalen.
USA storfavoriter
Inför mötet var USA storfavoriter. De hade aldrig förlorat en olympisk match och de flesta trodde att de skulle ha en enkel väg fram till guldet.
Men överraskande nog var det Sovjet som dominerade. I nästan hela matchen var de i ledningen innan USA började komma ikapp.
Amerikanerna gick inte bara i kapp, utan också förbi och vann till slut matchen med 50-49. Trodde alla. Men det var då dramatiken började.
– Mitt i jubelscenerna hördes speakern säga på tyska att det var fyra sekunder kvar och att matchen inte var avgjord, säger Hegerfors.
Firandet avbröts igen
Alla ställde upp igen för att spela av de sista sekunderna. Men ryssarna misslyckades med sitt uppspel och matchen var slutligen avgjord. Då avbröts firandet en gång till av speakern.
– Den där rösten sa en gång till att det var fyra sekunder kvar. Tydligen hade det gjorts något misstag, jag tror att en av amerikanerna hade stått för nära när ryssarna började spelet eller något liknande. Så alla fick börja om igen.
Och då hände det som egentligen inte borde kunna hända. De ryska spelarna fick till ett perfekt uppspel och kunde få i bollen i korgen. I samma sekund gick slutsignalen och skrällen var ett faktum: Sovjet hade besegrat det oslagbara USA och bärgat guldmedaljen.
Väågrade ta emot medaljerna
– Det fantastiska var att han som gjorde den sista poängen hade blivit utburen från plan några minuter tidigare alldeles blodig efter en riktig stjärnsmäll i huvudet. Ingen trodde han skulle komma tillbaka, men det gjorde han, minns Hegerfors.
Amerikanerna verkade också ha svårt att förstå vad som hände där ute på planen. De blev så upprörda över domsluten att de vägrade att ta emot sina silvermedaljer.
– Men jag tror att de fått dem nu i efterhand. Det brukar vara så, säger Hegerfors.
På bilderna från finalen hörs han nästan utmattat utbrista att han aldrig sett något liknande. En bedömning han gör även i dag.
– Jag har sett så otroligt många matcher, och det har hänt många gånger att matcher avgörs alldeles i slutet. Men det här var en rent sagolik händelse. Så jag kan nog fortfarande säga att jag aldrig sett något liknande.
Såg matchen i källaren
Till den fantastiska historien om sekunddramat hör också en rolig anekdot. Arne Hegerfors såg egentligen aldrig matchen, utan satt i själva verket och kommenterade det hela från en källare i tv-huset i München.
Anledningen var att det fanns få kommentatorshytter på arenan och bara de största nationerna fick plats.
– Men jag tror inte att någon märkte att jag inte var där. Jag tycker själv att det blev bättre, jag blev mer återhållsam och skrek inte så mycket.