Redknapp fick belöningen
LONDON. Harry Redknapps högra ögonbryn for åt Hampstead till, det vänstra tog en buss till Preston Road, ena mungipan stack till Stonebridge Park, den andra var redan i Kilburn, näsan pekade norrut mot Stanmore, hakan låg dallrande framför Ikea-kassan i Neasden och underläppen var på rockkonsert i Brixton.
Sen sprang han uppför trapporna på Wembley.
Sen tog han emot FA-cuppokalen.
Sen blev han Englands nya ansikte i Europa.
Grattis, Harry.
Grattis, Portsmouth.
Jag är inte säker på att det är just Rödknappens ansikte som England vill exportera till fastlandet, men efter 1–0 i FA-cupfinalen mot Cardiff är Pompey klart för Uefacupen och allt fortsätter som vanligt denna vansinniga säsong:
Första stora titeln
José Mourinho fick sparken före jul.
Harry Redknapp vann FA-cupen.
Det känns utmärkt att utseendet äntligen har fått nån betydelse.
Nå, Harry Redknapp vann nu sin första stora titel på 25 år som tränare. Alla unnar honom det. Alla tycks ha förlåtit gamla synder och tycker att det är bra att Portsmouth, som gjort en så bra ligasäsong, fick betalt på Wembley i? går.
Kanu avgjorde förstås
Kanu, naturligtvis, gjorde 1–0 i den 37:e minuten och det stod sig. Trots att outsidern Cardiff City utmanade Premier League-klubben med blanka vapen och i mina ögon gjorde en hjältematch.
Rödknappen och hans rutinerade gäng höll i alla fall undan och fick springa upp för Wembleys trappor för att ta emot FA-cuppokalen.
90 000 såg finalen
Det var 89?874 åskådare där.
Plus hela pressen.
90?000, alltså.
Om jag minns rätt var det nåt liknande när Kanu spelade OS-final mot Argentina i Atlanta 1996, jag var där också, men den här segern smällde högre för den förre arsenalspelaren:
–?Det är det mest fantastiska jag varit med om, sa han efteråt, klädd i blå Pompey-hatt.
90?000 människor...som jämförelse borde nämnas att det var 125 personer som såg Djurgården–Sirius i Svenska Cupen i?går, även det på neutral plan, men det tystar vi ju ner, eller hur?
Rättvis seger
Portsmouth vann rättvist eftersom försvaret med David James, Hermann Hreidarsson, Sol Campbell, Sylvain Distain och Glen Johnson var så bra, eftersom Lassana Diarra lirade så utsökt före paus och eftersom Kanu är Kanu, så Harry Redknapp kan ta sitt blå lag med de gula ”huvorna” på ryggen och köpa lite nytt och se fram mot en intressant säsong från och med i höst.
Cardiff kom från Wales kopplad som en underdog, med en motståndarpublik som kastade uppblåsbara får mot dem, med en sympatisk manager vid namn Dave Jones, som man kan skriva tre andra krönikor om – och med en Jimmy Floyd Hasselbaink som enda kaxigt namn. Ni vet han som är hjulbent på ett ben och kobent på det andra, precis som Garrincha en gång.
Hellre Garrincha
Jag hade föredragit Garrincha i?går. Däremot gillade jag Peter Whittingham, Joe Ledley och Paul Parry.
Cardiff må inte vara ett lag i högsta serien, men de hade vunnit Svenska Cupen lätt. Även inför 125 åskådare på Strömvallen i Gävle.