Flinck: Viktigt kliv mot OS
NANTES. Det räckte inte till semifinal.
Men Sverige har tagit ett första, viktigt kliv mot OS 2020.
Mer kunde man inte begära i detta EM.
Inför premiären: ”Jag fruktar ett fiasko.”
Efter premiären: ”Där dog semifinaldrömmen.”
I lördags: ”Det är kört.”
Visst, jag fick väl rätt i slutändan. Inte om fiaskot, men det var bara en fruktan trots allt, utan om att Sverige inte skulle nå semifinal i EM.
Det gjorde man inte heller.
Stark moral
Men att man skulle vara med hela vägen in till den allra sista matchen i hela mellanrundan trodde jag inte. Det trodde nog inte spelarna själva heller efter den inledande förlusten i mellanrundan mot Montenegro.
Men Sverige knep en poäng mot Frankrike, alla andra resultat gick Sveriges väg och när man själv fick chansen att påverka utgången igen gjorde man jobbet. Eller ”man” och ”man”, Nathalie Hagman gjorde det.
Henrik Signell sa efteråt att han tror att de hade vunnit även om Ryssland hade haft något att spela för. Jag är inte så övertygad om det men 39–30-segern innebar att man tog in Frankrikes alla plusmål och det ”räckte” därmed med serbisk seger mot Frankrike. Det har vi väl alla hela tiden sett som det minst sannolika av alla resultat som skulle gå in och det gjorde det inte heller.
Men Blågult gjorde verkligen vad de kunde och har visat upp en mycket stark moral hela vägen när man kommit tillbaka efter olika smällar (förluster och skador) gång på gång i EM.
OS det sista för en generation?
Det gav en tredjeplats i mellanrundan och en, troligen, mycket viktig plats i matchen om femte och sjätte plats på fredag mot Norge. Det kan mycket väl räcka att bli sexa i detta EM för att så småningom få en OS-kvalplats. Inte minst när vi tittar på vilka lag som kommer före Sverige: Frankrike, Ryssland, Nederländerna och Rumänien. Och eventuellt Norge då om Sverige förlorar på fredag. Det är fem stornationer som normalt är topp-sju i VM och därmed tar sig till OS och OS-kval den vägen.
Jag tror att många i det här laget ser OS i Tokyo, om inte som en slutpunkt i landslaget så i alla fall det stora målet i dagsläget.
Det året fyller hela generationen med Isabelle Gulldén, Sabina Jacobsen, Jamina Roberts, Jenny Alm, Filippa Idéhn, Johanna Westberg och Elin Hallagård 30 eller 31 år.
Dessutom har Henrik Signell kontrakt över OS, sedan går det ut.
Därför blir det oerhört viktigt för det här gänget att ta sig till ett, troligen, sista OS. Och i kväll tog man faktiskt ett första kliv på den vägen.
Slutar man topp-sju i VM om ett år har man garanterat en OS-kvalplats men annars står hoppet till placeringen här på EM och jag är rätt övertygad om att den räcker.
Sargat landslag
Man kan inte begära mer än en tredjeplats på den här halvan, den som Per Johansson menar är ”sjukt mycket bättre” än den andra.
Blågult lämnar lag som Montenegro, Danmark och Serbien bakom sig.
Man gör det med ett sargat landslag. Jag tänker på Johanna Westberg, Sabina Jacobsen, Isabelle Gulldén, Daniela Gustin och Johanna Bundsen – och ni vet vilka olika problem jag syftar på.
Man gör det efter att tappat två poäng i slutsekunderna mot Danmark respektive Frankrike. Hade man slagit Frankrike hade Sverige hade varit i semifinal redan innan Frankrike gick in mot Serbien.
Sverige kan kvittera ut minst starka 
, även om det blir förlust i matchen om femte och sjätte plats.