Världsrekord för ”världens starkaste reporter”

Sportbladets Erik Karlsson vann VM-guld i marklyft

Kristoffer Bergström

Grattis...

Sportbladets Erik Karlsson, 32, världens starkaste reporter.

Ja, du är ju numera världens starkaste man också efter ditt världsrekord i marklyft (326,5 kilo) i din viktklass (83 kilo) under VM i styrkelyft i Helsingborg, men jag gillar att skriva just reporter. Som att vi vore besläktade, som att jag som kollega hade någon liten del i segern. Grattis.

Otroliga glädjen – efter svenskens världsrekord i tyngdlyftning

– Tack. Jag tror att det bara har hänt en gång på herrsidan förut att vi haft ett svenskt seniorvärldsrekord, så det känns bra.

Vi har sett filmen på lyftet tjugofem gånger här på redaktionen. Mest har vi tittat på när du lycksalig faller ner på knä efteråt. Vad tänkte du då?

– Jag har aldrig tänkt så lite. Det svartnade mitt i lyftet, så jag fick kämpa för att inte säcka ihop efteråt. Det var ren eufori. Jag har tänkt på det här lyftet uppskattningsvis en gång om dagen sedan november.

Du blev alltså världsmästare i marklyft och bronsmedaljör i benböj, men femma totalt eftersom du är lite sämre i den tredje grenen. 152,5 kilo i bänkpress. Varför är du så svag där?

– Jag har själv undrat över det. Jag har friidrottsbakgrund och tränade mycket ben då medan bänkpress var förbjudet, så det började jag med som 28-åring. I dag slog jag pers men var ändå mil från de bästa.

326,5 kilo. Det är som att jag, Johanna Frändén, Simon Bank, Mats Wennerholm och en labrador kliver upp på en pinne. Och att du lyfter oss. Det är en kuslig tanke.

– Ja. Det är fruktansvärt mycket. Men jag vill mest veta hur ni lastar. Vem sitter med Wennerholm på vänstersidan? Vem har hunden i famnen?

Sluta. Fattar du inte, Erik? Måste jag ryta? En människa ska inte bära 326,5 kilo, det är inte rimligt.

– Nej, det är ganska sällan jag har nytta av det i vardagslivet.

Du är pappaledig nu. Vi har saknat dig för att du är en fin kille, men börjar fasa för att framgången ska förändra dig. Planerar du att bli oregerlig och stöddig nu?

– Ja. Jag kommer hänga upp medaljen på min plats, så att ingen tar skrivbordet. Det är högst sannolikt att en liten skylt monteras upp.

Åh. Låt mig gissa: du kommer gå runt med stången och försöka lämpa över den ibland? Säga ”håll den här medan jag tar en kaffe, tack”?

– Exakt. Jag kommer också sniffa ammoniak, skrika och vråla.

Du. Grattis. Vad önskar du mest av allt nu?

– Att få krama min son, men nu har han gått och lagt sig. Efter den kommande sömnlösa natten ska jag göra det.