Möt Sveriges största egon
Vem sätter alla rubriker?
Vad har politik med sport att göra?
Hur var Zlatan som bebis?
Kan sport och kultur verkligen förenas?
Kom till bokmässan så får ni svar.
”Due gol spettacolari”: Två fantastiska mål.
Ovanstående, och alla andra väsentliga frågor i livet, kan ni få svar på i monter B 07:40 på Bokmässan i Göteborg på de rätta klockslagen. Då håller vi rosa hov och möter er, kära läsare. Vi fanns där i går och vi finns där i morgon och i helgen.
I år är temat just läsarfrågor, de undringar som ständigt återkommer i mejl, brev och samtal. Simon Bank, undertecknad Wegerup, Thomas Tynander och ibland även sidekicken Robert Laul finns på plats.
För mig är det den femte bokmässan och fascinationen tilltar för varje år. Den första besökte jag 2002, med Svennis-boken, och jag minns min upplevelse, min uppsluppenhet.
Så stort att vara på plats och se alla de stora! De tyngsta författarnamnen, de vassaste pennorna och – inte minst – de största egona.
Särskilt tydligt blir det när skymningen sänkt sig över Göteborg, när middagarna är avätna och det ska minglas på hotell Park på Avenyn. Där samlas den svenska författareliten för att prata, dricka (inte minst det) och mäta litterär pick och det är en säregen upplevelse.
Skönt att vara härdad
När man står i baren och hör skadeglädjen – kanske den enda sanna glädjen –över en kollegas/konkurrents dåliga recension, då är det lätt att misströsta över människosläktet. Någon stackars sate som tillbringat tolv år på kammaren med att författa en 800 sidor tung roman som ska berätta sanningen om vår samtid, framtid och dåtid och som sågats i en notis i vänsterspalt på DN kultur. Allt han eller hon ville och kunde och drömde, avfärdat med en fnysning av en recensent på en kafferast. Och sen fnittrat åt över en White Russian på Park. Man kan göra en Michael Hutchence för mindre.
Då är det skönt att vara härdad journalist, van att få sina texter strukna och kortade under inskolningsåren, van att få läsarmejl med käcka tillrop som ”nazifeminist” och ”feministhora”.
Apropå läsarmejlen ja, för att återvända dit vi började: de är vår utgångspunkt under årets mässa.
Eloge till kulturen
Bara det faktum att vi på sporten är inbjudna till kulturens finrum år efter år är något vackert i sig. Vår kulturredaktion är värd en liten rosa eloge för sin vidsynthet. Att säga att alla kulturmänniskor avfärdar sport som antiintellektuellt är alltså lika dumt som att säga att alla sportjournalister är antiillektuella.
Nåväl, för att avrunda det hela innan Park Aveny väntar i all sin dekadens, en snabb resumé av våra ämnen. Voilà:
Rubrikerna
Alltid diskussion om rubrikerna, alltid en fröjd att få upplysa om att det inte är vi skribenter som sätter dem utan de eminenta redigerarna, våra tidningsmakare.
Politik och sport, ”skvaller” och sport
Varför ska vi överhuvudtaget belysa att Kina är en diktatur, varför kan vi inte bara skriva om OS och vara glada? Varför ska vi berätta om Moggiopoli, rattfulla ledare och andra skandaler? Varför kan vi inte bara ägna oss åt glad hejaklacksjournalistik?
Jämställdheten och sporten
Hur kan vi göra en hel bilaga plus nio sidor på herrarnas EM-kval och bara en halv sistasida på damernas VM?
Detta är bara några av alla de frågor vi tar upp under Rosa halvtimmen. Dessutom pratar Tynander om sin hockeybok och jag om Zlatan-boken.
Viktigast av allt är dock inte vad vi pratar om utan dem vi pratar m e d. I går hade jag underbara samtal med ett gäng unga killar från Göteborg och Borås.
Nu låter jag pretentiös, och det är djupt förbjudet i dessa ironiska tider, men det är ni läsare som gör vår tidning. Så kom och lyssna på oss och kom fram och prata med oss.
Vi finns där för er.