Fördel Färjestad – och HV
JÖNKÖPING. Vilket drömläge, Färjestad.
Tingeling-tingeling ...
Vilket fullständigt drömläge, HV 71.
Tingeling-tingeling ...
Jodå, Färjestads materialare Torbjörn Sköldstrand går omkring i katakomberna under Kinnarps arena och sjunger sin numera klassiska värmländska dansbandversion av ”Tingeling-tingeling”.
Han har vittring.
Men när jag säger att han har vittring så fnyser han mediatränat och säger att en får inte prate så.
Sen dansar han ut ur rummet med några skitiga tröjor och nynnar på sin Tingeling-tingeling och man kan ana att han har vittring inte bara på SM-guld utan också på segerbankett och på att stå på torget och leda hela Karlstad i sin speciella stenkrossversion av gamla fina Tingeling-tingeling.
Färjestad har drömläge.
Ledning med 2–1 i matcher och två raka hemmamatcher tisdag och onsdag är rena slagläget för värmlänningarna.
Och för HV 71.
Ni kan naturligtvis er historia:
Underläge med 3–1 i matcher mot Timrå och så den där klassiska tillställningen där Mikko Lehtonen tappade skenan och HV kunde gå ikapp och vinna hela serien.
Underläge med 2–1 mot Frölunda och somliga tidningar skrev att nu var det klart för drömfinal mellan Frölunda och Färjestad.
Tingeling-tingeling, sa HV och vände och vann på ett nästan lika osannolikt sätt. Inte med Guds hjälp som i fallet med Lehtonens skena utan snarare genom hårt lagarbete, signerat dansbandscharmören Johan Davidsson och tangoeleganten Mikko Luoma.
Hur långt räcker moralen?
Så mycket för det drömläget, alltså.
HV måste rimligtvis vara världens mest moraliskt högtstående lag.
Och som om inte årets slutspel vore nog så minns ni väl vändningen mot Linköping förra året. 0–2 i matcher, HV utspelade, och sen gick de ändå hela vägen mot SM-guldet.
För att inte säga hela den här säsongen där HV spelade knackigt ända fram till sista veckorna före slutspelet. Jag vet inte om det beror på att HV är ett gäng lata slowstarters eller på om de bara har en rent allmänt strålande moral som gör att de tar sig samman varje gång de måste.
Tingeling-tingeling, som sagt.
Men hur långt räcker moral, egentligen. Moral är knappast high fashion 2009. Förr eller senare måste verkligheten hinna ikapp även ett gäng moralister från Jönköping.
Jag såg väldigt lite i går som skulle kunna antyda att HV kan komma igen. Det såg ut som om de var lite tröttare och Johan Davidssons skadeskjutna magmuskel gjorde att han skapade mindre än han brukar, särskilt tydligt i powerplay.
Det var faktiskt lätt att se att Färjestad höjde tempot i andra perioden genom Lee Goren-femmans första byte. Han visade vägen och det var nog inte orimligt att han fick avgöra.
Klarar Färjestad det här?
Lagets problem är nog att de glömt bort hur det känns att förlora hemma. Senast det hände var 11 december – mot just HV 71. Hur skulle de agera vid ett underläge i morgon? Får de panik då? Hur hög är deras moral?
Bra frågor. Tingeling-tingeling.
Favorit i repris:
Målvakt sur på anfallare som störde.
Sist var det Färjestads målvakt – nu var det Stefan Liv som hade Rickard Wallin inne i målgården vid 0–2.
Glöm offsiden och gå vidare
Liv tittade på händelsen på video gång på gång efteråt. Saken var klar, tyckte han.
–Bra Rönnmark! Grattis! Vi har ju för fan bildbevis, muttrade han.
Sannolikt hade han rätt. Men det spelar liten roll nu. Såna beslut kan inte ändras i efterhand. Glöm och gå vidare.
Tingeling-tingeling.
Mera déjà vu: det var Björn Melin som orsakade avgörande målet genom att tappa en puck i anfallszon efter dålig passning från Luoma.
Ni minns väl när samme Björn Melin drällde med pucken och Peter Nordström kunde avgöra och slå ut HV från slutspelet 2006.
Allt går igen.
Tingeling-tingeling.