Tack för att ni trotsar det vi alla trodde vi oss veta
Publicerad 2011-11-25
Kristoffer Bergström: Svensk herrlängdåkning har en ljus framtid
Antingen sätter man sig i sin vilstol och suckar åt att svensk herrlängdåkning har så usel återväxt.
Eller så blåser man bort den sanningen på en vecka.
Tack Calle Halfvarsson, 22, och Teodor Peterson, 23, för att ni trotsar det vi alla trodde oss veta.
Jag har följt världscupen i fyra år nu och hela tiden matats med samma verklighetsbeskrivning. På damsidan finns Brodinar och Falkar och Pajalor så det räcker och blir över, men herrarnas framtid är Marcus Hellner, Emil Jönsson och ett stort vitt fält. Ingen kommer fram, ingen ligger i guldpuppan, redo att ta över.
Därför var det naivt att tro på Calle Halfvarsson inför premiären förra veckan. Han kom dit och pratade på fredagen om att ta Hellners plats som sistaman i stafetten och en dag spurta ner Petter Northug.
Vi som satt nedanför undrade vilken framtid han pratade om. Sex år? Nio?
Och så gick en dag och sprintinriktade Calle Halfvarsson var fyra på femton skejt. "Jag hade hoppats vara topp-30", sa han efter målgången.
Hans prestation gömdes undan i tidningarna för att Johan Olsson trotsade all träningslära och mosade rivalerna. Och att Calle spurtade ner världsåkaren Alexander Legkov och Cristophe Perrillat i stafetten nämndes knappt för att en känd norsk hand for upp mot ett ännu kändare norsk näsa i samma veva.
En ljus framtid
Så gick ett par dar. Så blev det i dag.
Inför Kuusamos sprint bloggade Teodor Peterson "För två år sedan åkte jag i Kuusamo senast och då tog jag mig inte längre än till kvartsfinal, så jag får väl försöka slå det iaf".
Sedan slog han det. Rakt och enkelt. Jag frågade svenskarnas sprinttränare Arild Monsen om hur det gick till och fick svaret "Han var helt enkelt bäst i dag. Det var moro, det var jävla kul".
Calle Halfvarsson är 22, Teodor Peterson 23 och bredvid dem finns Jesper Modin på samma nivå.
Jag ser inte säsongsupptakten som en frälsning för svensk längdåkning. Jag tror ingen svensk kan hota i totala världscupen i år. Men på sju dagar har jag gått från småsur till sprakande.
Svensk herrlängdåkning har en stolt historia, en fin nutid och tydligen en ljus framtid.