Kristianstad bättre än Lövgrens RIK
Till semi efter rekordmatch
Nytt publikrekord.
Nytt segerrekord.
Och snart nytt slutspelsrekord.
IFK Kristianstad stormar mot tredje raka SM-guldet.
Två raka förluster mot svenskt motstånd för första gången på nästan två år.
Två genomklappningar dessutom och 66 mål insläppta på de två matcherna.
Fyra raka bortamatcher utan seger.
Fyra i (den haltande) tabellen.
Totalsågade för bristande karaktär och stolthet.
Ja, det var bokstavligen krisrubriker i den lokala Skånepressen om IFK Kristianstad för första gången sedan Ola Lindgren tillträdde våren 2012.
Detta var faktiskt så sent som i februari.
Nu har det gått drygt två månader och det är klang och jubel i Kristianstad igen.
Laget redde ut ”krisen”, vann serien igen och blev på fredagskvällen klart för semifinal för sjätte året i rad efter 3-0 i matcher mot Guif.
Tidernas överkörning
Men fredagens vinst var inte bara en förväntad seger.
Det var faktiskt tidernas överkörning i den högsta serien i klubbens historia.
Kristianstad lekte med Eskilstunalaget i 60 minuter och vann med 39-17 och därmed slog man det tidigare rekordet på 19 måls övervikt från 1979 (36-17, också det mot Guif).
Man gjorde det dessutom inför en rekordpublik: 5173, vilket är 20 fler sålda biljetter än mot Ystads IF 2015. Jag skriver sålda biljetter för vi kunde alla se att vissa stolar faktiskt gapade tomma.
Det var lagets 44:e raka hemmaseger, vilket lär vara rekord i högsta serien i svensk handboll.
Och snart kan denna upplaga av IFK Kristianstad slå ännu ett rekord i svensk handboll.
I så fall ett tungt rekord som vittnar om IFK:s överlägsenhet.
Bättre än klassiska RIK-lagen
Segern mot Guif i kväll var nämligen lagets 13:e raka i slutspel sedan förlusten borta mot Ystads IF i semin 2015.
Därmed gick man förbi Redbergslids två sviter från 1996-98 respektive 2003-04 på tolv raka vinster i slutspelet. De här båda upplagorna av RIK rankas som två av Sveriges absolut bästa lag genom tiderna med spelare som Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes och Peter Gentzel respektive Magnus Wislander, Martin Boquist och Martin Frändesjö i lagen.
Framför sig har Kristianstad nu bara Sävehofs dubbla guldupplaga med den unga duon Kim Andersson och Jonas Larholm som tog över efter RIK:s guldepok och vann 16 raka slutspelsmatcher 2004-06. Men i ett sådant här rekordperspektiv ska vi nämna att Larholm & Co spelade sin första final i bäst av fem matcher.
Tre raka segrar i den kommande semifinalen – vilket rätt mycket talar för med tanke på den form Kristianstad är i, även om det väntar tuffare motstånd än detta mycket bleka Guif – och man är ikapp Sävehofs rekord.
En ny finalseger ovanpå det och Ola Lindgrens mannar är ensamma om slutspelsrekordet.
Vilka väljer man?
Nu spelar Kristianstad i en egen division på väldigt många sätt i svensk handboll, vilket jag var inne på i min kolumn för en vecka sedan: sportsligt, ekonomiskt, organisatoriskt, publikmässigt...
Men det går inte att låta bli att imponeras av Ola Lindgrens lagbygge.
Man tappade inför säsongen nästan en hel förstauppställning – sex landslagsstjärnor – till proffslivet i Europa och fick se klubbikonen Johan Jepson tacka för sig.
Ändå står man här nu som seriesegrare och första lag klara för semifinal – igen.
Det blev som Lindgren sa från början – det skulle ta tid att få ihop alla delar och det var först i slutet av säsongen man skulle vara som bäst.
Nu blir det mycket spännande att se vilket lag man väljer i semifinal – när de lagen väl tagit sig dit.