Flinck: Klokt val av Signell
Det här var kvällen när Roberts blev den före detta jokern
Publicerad 2017-12-03
BIETIGHEIM-BISSINGEN. Mjuka värdena före de taktiskt hårda.
Då höjdes målvakts-, försvars- och 6–5-spelet minst en klass på ett dygn.
Men det var inte fel att ge Jamina Roberts förtroendet...
I skrivande stund, för ett dygn sedan, sablade jag ner såväl det svenska målvakts- och försvarsspelet som 6–5-spelet.
Mindre än ett dygn senare hade landslaget växlat upp alla dessa tre nycklar i spelet handboll en klass, för att inte säga två (det fanns dock något anfall i 6-mot-4 då man tog sig för pannan).
Framför allt var det försvarsspelet och målvaktsinsatsen som stod för en total scenförändring jämfört med premiären.
Bakom den låg inte några taktiska genidrag eller avslöjande av ungerska hemligheter.
Inte enligt Henrik Signell.
Dynamiska mittblocket
I stället hade man prioriterat de ”mjuka värdena” som han kallade dem. Man hade snackat mycket om attityd och pratat i termer av ”krig”, ”ungerska inkräktare” och ”vårt hem”.
Det visade sig vara helt rätt och ett klokt val när det var så tätt mellan matcherna.
Johanna Bundsen tog det hon skulle och en hel del till och fick sin revansch. Och om jag i går frågade mig varför ingen vågar kritisera sina målvakter när de är dåliga ska jag i dag tillstå att målvakterna nästan aldrig framhåller sig själva när de storspelat. Då kreddar de i stället alltid uteförsvaret, som Bundsen efter den här matchen (vilket förstås inte gör det lättare för utespelarna att kritisera sin målvakt nästa gång, de utväxlas hela tiden någon sorts tacksamhetsskuld).
Framför henne tog svenskorna man-man-duellerna som man måste i sådana här VM-matcher, men som man inte gjorde mot Polen.
Emma Fernis hade problem på sin högertvåa mot skickliga Kinga Klivinyi men när Hanna Blomstrand byttes in tog det stopp också där.
Anna Lagerquist och Sabina Jacobsen kompletterade varandra så där fantastiskt som de kan göra och skapade ett dynamiskt mittblock.
Olivia Mellegårds försvarsspel som etta ska vi heller inte glömma. Hon gjorde rätt val gång på gång där.
Hemspringet ska också nämnas. Ungern hade bara en kontring på hela matchen, enligt den officiella statistiken, och lyckades inte få in den heller.
Till slut, sista kvarten, kändes det som Ungern bara kunde göra mål från kanterna. Det fick de kanske göra lite för lätt, i och för sig.
Firma Gulldén/Roberts
I paus antecknade jag i mitt block:
”Gulldén har uppenbarligen en bit kvar till toppformen”.
Det var med oro jag skrev det för vi vet alla vad hon betyder för det här laget.
Men efter den tunga premiärförlusten, där Gulldén med nöd och näppe fick godkänt, och en halvlek där hon var nästan underkänd gick hon in och visade sin kapacitet direkt efter paus sedan Signell beordrat henne att driva bollen mer på egen hand i uppspelen och trycka på bättre i andrafaskontringarna.
Tillsammans med Jamina Roberts låg hon bakom rycket från 11–12 till 15–12 som sedan blev 19–15. Då hade firma Gulldén/Roberts gjort sju av Sveriges åtta mål i andra halvlek.
Duon gjorde sedan bara ett mål till men låg bakom det mesta i form av straffar, framspelningar och inspel (Gulldéns och Toft Hansens samspel var faktiskt en av få behållningar redan mot Polen).
Ni har hört mig tjata om Roberts i snart en vecka nu. Det ungerska försvaret passade henne visserligen mycket bra men det är klart att hon ska vara förstavalet nu tills hon ”motbevisar” det själv.
Det här var kvällen när Roberts blev den före detta jokern.
Svaga från kanterna
Om vi återvänder till vad jag var mest kritisk till i premiären så var det utdelningen på kanterna, målen i tom kasse, ofarliga Hagman på högernia och Westbergs utdelning från distans.
Mot Ungern blev det inga mål i tom bur och det är gott så.
Hagman tycker jag fortfarande måste bli ett större hot i sig själv från högernio. Nej, hon kan inte gå upp på nio-tio meter och skjuta men där finns många luckor att toksatsa i och målsinnet har det aldrig varit något fel på. Så här långt har Blomstrand varit bättre där. Men skånskan är ju en osäkrad handgranat varje gång hon får bollen och som man bara kan hoppas exploderar i rätt ögonblick.
Westberg fick knappt någon speltid när Roberts spelade som hon gjorde.
Utdelningen från kanterna är fortfarande för dålig: fyra mål på tio avslut den här kvällen.
Men Gustin satte två av tre i sin mästerskapsdebut och Mellegårds 25–22 med två minuter kvar, om än inte från kanten, var befriande.
Utespelarna i landslaget behöver för övrigt inte vara rädda för att kritisera sina målvakter. De läser ju inget ändå, inte Bundsen i alla fall. Hon kollar inte ens sociala medier.
Det här var en match Sverige kunde vinna trots fem(!) missade straffar.
Grupp B har utvecklats till rena getingboet sedan Tjeckien skrällt mot Polen. Men jag tror ändå att det blir Tjeckien och Argentina som ryker sedan Ungern slagit tjeckiskorna. Sverige? Troligen trea då Polen har inbördes möte på Gulldén & Co.