VÄRDIGT, TESSAN
Anrell: Bra vinnare – och i OS slipper vi se henne som dålig förlorare
Äntligen drog glamouren in över Svenska Dagbladets en smula anfrätta och dammiga bragdmedalj.
Äntligen vann Therese Alshammar – och därmed måste Stigbergsgatan 32 vara Sveriges mest framgångsrika adress någonsin.
Ni känner igen gatunamnet va?
Tomas Tranströmers adress på Söder i Stockholm.
Den har under långa perioder även varit Therese Alshammars adress – ett par stenkast från Eriksdalsbadet och de eviga
träningslängderna där.
Bragdguldet i sport.
Nobelpriset i litteratur.
Slå den dubbeln, den som kan.
Nu är ju den glamourösa Therese
Alshammar det som förr i tiden kallades globetrotter och bor sällan hemma på Söder – i går när hon intervjuades på bragdguldsgalan bland glanssolande Svenska Dagbladet-direktörer och marknadsnissar och annat löst folk framför den klatschigt bruna dekoren, visade hon sig vara i Sydney i Australien på en av sina eviga träningsresor.
Sist jag träffade henne i Sydney grät hon floder och var otröstlig.
I går grät hon bara glädjetårar.
Hon har varit aktuell för bragdmedaljen tidigare. Kanske redan efter OS-silvret i Sydney för elva år sen. Senast var det 2007, efter VM-guldet på 50 fjäril i Perth.
Nu har inte bara Alshammar en vansinnigt framgångsrik adress och Tomas Tranströmers flytande lyrik som inspirationskälla. Hon visade sig i går också vara släkt med kungen. Kung Carl Gustaf. Det skulle kanske varit en merit tidigare – numera tjänar det väl mest som en sporre; tänk att få slå från underläge.
Tiderna förändras, onekligen.
Tappat glamour
Kungahusets glamour känns ju numera, som bekant, stundtals lika skamfilad som en gammal sliten papperstidning som Svenska Dagbladet och ett bragdpris som onekligen sett bättre dagar och tappat en del i glamour till det betydligt modernare Jerringpriset i tv.
Guldet i VM var faktiskt ett slags bragd.
Först misslyckades hon på sin bästa gren 50 fjäril. Jag pratade med David Lega som sitter i juryn och han sa att det mest bragdiga var att hon gick och la sig med misslyckandet där och tog med sig den erfarenheten och fokuserade och vann i sin betydligt sämre gren 50 fritt.
Jag håller med.
Vunnit allt – utom OS
Det är onekligen en bragd att övervinna ett misslyckande. Marcus Hellner gjorde tvärtom. Vann sprint – knäcktes på upploppet i jaktstarten.
Jag var inför omröstningen inne på att damhandbollslaget i handboll lika gärna kunde ha vunnit eftersom de faktiskt gick till en EM-final. Det var en stor stund. Ett gäng svenska idrottare övervann sig själva och presterade bättre än de egentligen antogs kunna.
Mycket av snacket i går handlade om att Alshammar nu har vunnit allt – utom OS-guld. Hon har chansen i sommar och allt talar ju för att hon tar den. Hon dominerar världssimningen på korta distanser på ett sätt som verkligen bäddar för guld.
Simning fungerar ju oftast så att den som byggt upp en stabil position faktikt också vinner de stora gulden. Till sin hjälp
kommer Therese dessutom att Sarah Sjöström som kommer att avlasta en smula när det gäller förväntningar och press.
Ett tufft tvåmannalag i världstoppen.
Laddade för nya bragder.
Sen kan australiensiskor och holländskor säga vad de vill.
Inga tårar i sommar
Men Alshammar var definitivt en värdig vinnare redan i går.
Jag har å andra sidan sett henne som en ovärdig förlorare också. Det är hennes egna ord. Första gången jag skrev om henne var vid OS i Sydney 2000 när hon förlorat mot Inge de Bruijn och satt och grät och grät och grät.
– Jag är inget bra på att förlora, sa hon.
– Verkligen inget bra.
Hon var otröstlig.
I går var hon en bra vinnare. Min gissning är att vi slipper se henne som en dålig förlorare efter OS i London i sommar.