Stenson kan bli golfens McEnroe
Uppdaterad 2014-07-20 | Publicerad 2014-07-19
Linderstam: Han behöver hitta lugnet igen
HOYLAKE. Golfens John McEnroe?
Om Henrik Stenson nu aspirerar på titeln så är den snart hans att hämta.
Det är omöjligt att inte imponeras av Henrik Stensons professionalitet och svarta humor här i British Open. Trots hackande spel, publik som stör och en besvikelse som pulserar genom varje atom av hans kropp så ställer 38-åringen upp och svarar, resonerar och förklarar varför det gått som det gått och varför han gjort som han gjort.
Men det är svårare att låta sig övertygas av hans beteende på banan.
Inför miljoner i tv-sofforna och tusentals åskådare vid sidan av Royal Liverpool så har världstvåan på tre dagar hunnit bryta en klubba, svära åt publiken, frustrerat trimma ett gäng bunkerkanter och gå fram till en person vid repen och be om dennes mobil för att stänga av dess ljud (det var dock en Samsung, så Stenson gick tydligen bet).
Konservativ och kunnig
Och det har, i all ärlighet, stundtals sett sådär ut.
Den brittiska golfpubliken är både konservativ och kräsen och har inte sett direkt imponerad ut, och min mailkorg är i tillägg full av funderingar från golfglada svenskar som skamset undrar vad han egentligen sysslar med. Stenson kallas både det ena och andra och det blir plötsligt uppenbart att avståndet mellan ett Jerringpris och den blågula stupstocken inte behöver vara så långt.
Samtidigt kan man knappast anklaga honom för att göra sig till. Henrik Stenson är en kvicktänkt, ärlig och unik karaktär i en sport som skriker efter profiler, och det var Per-Ulrik Johansson, på plats här i England åt Viasat, som drog liknelsen med John McEnroe. Frågan är dock om Stenson verkligen vill ha den rollen. Det är om inte annat stora skor att fylla, men fortsätter han på samma spår så är han onekligen på ganska god väg.
Behöver ett break
Klart är hur som helst att Henrik Stenson behöver ett break och några djupa andetag för att hitta lugnet igen. För sedan förra hösten, då han vann både Fedex Cup och Race to Dubai och var golfens obestridlige kejsare, har det gått i ett utan någon paus.
Det har stått idrottsgalor, sponsorjippon och mediaträffar på rad och han förklarar ofta hur trött han är och hur mycket han behöver vila och hintar gärna i samma veva om hur ofta journalister hör av sig och hur tröttsamt det är att inte få ro. Men det vore nog också klädsamt med lite självinsikt kring sina egenvalda åtaganden här, för jag har verkligen svårt att se att det är just media som skulle uppta all tid. Men vad vet å andra sidan jag?
En pånyttfödd Robert Karlsson är alltså 7:a och majordebutanten Kristoffer Broberg på 23:e plats inför dagens final. Det är förstås fenomenalt imponerande på alla sätt, och det är framför allt fantastiskt att få höra Karlsson berätta om hur han tagit sig tillbaka in i golfens hetluft.
Men ingen spelare imponerar mer än Rory McIlroy. Jag måste lite självgott klappa mig själv på magen här och återge vad jag skrev innan tävlingen: ”Förbättrar han bara fredagsspelet smäller det snart på nytt à la US Open 2011 då han fullkomligt krossade hela fältet.
Nu leder alltså 25-åringen med sex slag, med en runda kvar att spela. Så bra är han, så aggressivt spelar han, så fantastisk är han att följa.
Det finns egentligen bara en sak att säga: Go Rory!
