Thorén: ’Silver-Stina’ kommer bli ’guld-Stina’
Uppdaterad 2015-11-30 | Publicerad 2015-11-28
ruka. Hon är 22 år, en etablerad pallåkare i sprint och en lysande stjärna.
Silver-Stina är på god väg att bli en guldåkare.
Men låt oss ha tålamod, ge Stina Nilsson tid.
Om si så där tre år kan vi rimligen avgöra om hon på allvar är en ny Charlotte Kalla eller en svensk Marit Björgen.
I går i premiären i finska Kuusamo körde Stina Nilsson hem sin fjärde andraplats i världscupen i sprint. Detta bara två år efter att hon gjort sitt första världscupsrace.
Hon kom tillbaka, så som Stina Nilsson kan göra, efter en aningen sämre semifinal och gav Maiken Caspersen Falla en match in mot mållinjen.
Stina Nilsson var jublande glad.
Hon skrattade och skojade med oss mellan tuggorna av sin energibar.
Och hemma i Malung satt vänner, bekanta och familj och njöt av silver-tösen.
Men vi journalister på plats började genast med analysen: kunde du gjort något mer, de där två skären i sista kurvan kanske kunde varit effektivare, när tar du nästa steg?
Otåliga som vi är, väntar vi på guld-Stina.
Det är därför på plats att vi sansar oss.
Och ger Stina Nilsson tid.
Hon kommer förmodligen inte behöva så värst lång tid, men ändå andrum.
Stinas motor är klar när hon är 25
Stina Nilsson har kapacitet att kliva högst på pallen i sprint i vinter. Hon kommer sannolikt att göra det.
Men ramarna för 22-åringens visioner stannar inte där.
Stina Nilsson vill ha skoj och roligt i Stinas värld är att utvecklas och åka skidor snabbt. Hon vill bli starkare, orka åka längre distanser och den processen tar tid.
Det finns tydliga tendenser att hon går åt rätt håll: den starkare bålen som inte kränger när tröttheten kryper på, den riktade kraften som den nu mer samlade långa kroppen genererar.
Man brukar säga i runda slängar att en skidåkarmotor är klar kring 28 års ålder. I Stinas fall lär det handla om 25 år, hon har redan kommit så långt.
Men resan lär inte fortsätta spikrakt uppåt. Kurvan kommer att plana ut och framstegen bli mindre.
Det finns också klara exempel i Stina Nilssons närhet på karriärer som stannat upp och tagit ny fart först efter en djup svacka.
Kalla var nere och vände 2013
Marit Björgen hade sina tuffa år med sjukdomar och en sliten kropp innan hon kom tillbaka med full kraft 2010. Charlotte Kalla var nere och vände 2013 innan hon lyfte till OS 2014.
Det finns i dagsläget inga tendenser på fallgropar i Stina Nilssons fall. Hon är träningsvillig, klarar hög belastning, har rätt skalle, är en taktiskt talang med oerhört positiv inställning.
Men vi ska inte förvänta oss att resan från ung sprintåkare till komplett distansåkare sker över en natt.
Fast, otåliga som vi är, tar vi gärna ett nytt besked redan i dagens 5 km fri stil...
Fredagens sprint blev ingen hit för Charlotte Kalla, som åkte ut i kvartsfinalen. Men svenskan är fortsatt en av favoriterna i helgens minitour, 5 km fri stil i dag och 10 km klassisk stil i morgon. Det lär bli en duell mellan henne och Therese Johaug. Och där är det fördel Charlotte.
Hon har två sekunders försprång till norskan. Dessutom har Therese Johaug ett gult kort efter fredagen. Ytterligare ett innebär att hon kan bli diskad från den enskilda etappen.
Inte bara Stina Nilsson levererar. Sprintåkarna Teodor Peterson och Emil Jönsson var båda i final. De blev visserligen femma och sexa, men det var över förväntan så här tidigt med tanke på deras respektive utmaningar tidigare i år.
Dessutom imponerade Ida Ingemarsdotter starkt på väg till finalen.