Henrik von Eckermann: Hoppas det var en bra show
VM-silver till Sverige – planen gjordes upp på pastarestaurang
Publicerad 2018-09-22
Det svenska hopplandslaget vann sin första VM-medalj på 16 år.
Efter silvret i USA har Henrik von Eckermann en hälsning till alla som satt uppe och följde dramatiken.
– Jag hoppas att vi gav er alla en bra show, säger han.
Kvällen före VM-finalen i nationshoppning åt Henrik von Eckermann, Malin Baryard Johnsson, Fredrik Jönsson och Peder Fredricson pasta på en italiensk restaurang. De låg fyra i totalställningen och behövde göra upp en plan för avgörandet.
De lusläste resultaten och hittade ett spännande scenario. Skulle de själva gaska upp sig och ett par europeiska konkurrenter börja darra fanns möjlighet att landa på exakt samma poäng som hemmanationen USA.
Så kom finalen och allt gick rätt väg.
På tavlan: 20,59 mot 20,59
Henrik von Eckermann var felfri på Mary Lou, Malin Baryard Johnsson var lika perfekt på Indiana och Fredrik Jönsson nollade på Cold Play. Och precis som de planerat för kvällen innan över pastatallrikarna gick det troll i Tysklands, Schweiz och Nederländernas hoppning. I ett trollslag var den första VM-medaljen sedan 2002 bärgad.
När den amerikanska storstjärnan McLain Ward och Clinta gav sig av var förutsättningarna knivskarpa. Fyra fel skulle innebära delad ledning med Sverige – och något så ovanligt som omhoppning om guldet.
Som om det vore manusskrivet så stannade Ward på just ett nedslag.
På resultattavlan: 20,59 mot 20,59.
De båda kvartetterna fick ge sig ut på en ny, kortare runda där den sammanlagda tiden räknades vid lika många fel. Allt borde kunna skrämma slag på ovana ryttare, särskilt debutanten Fredrik Jönsson, men svenskarna såg trygga ut när de noterades för tre nya nollor. Tyvärr räckte det inte mot USA som också hade tre felfria rundor men därtill snabbare tid.
Sportbladet pratar med Henrik von Eckermann efter silvret. Han jublar inte. Skrattar knappt. Trots uppryckningen, trots den sällsynta medaljen är han dämpad.
”En liten smäll på käften”
– Det är lite blandade känslor i det hela. I slutändan hade vi chansen på guldmedaljen men fick en liten smäll på käften. Det var en väldig berg- och dalbana känslomässigt, säger han.
Kan du berätta om planen inför finalen?
– På något vis kände vi oss väldigt starka. Har vi tre nollor kommer det att hända mycket och kanske bli omhoppning, sa vi. Nu är vi nöjda med förberedelserna. De gör att vi kan ta en förlust, för vi hade allt under kontroll på något vis.
Hur menar du?
– Det vore värre om man nonchalerat möjligheten och tänkt att shit, nu är det omhoppning. Fasen! Nu visste vi att McLair Ward var snabb på slutet men vi var bara inte tillräckligt snabba. Därför står vi med en värdig andraplats.
En timme har gått sedan avgörandet. Har känslan hunnit ändras från smått besviken till nöjd?
– Nu är jag mest trött på alltihop. Det har varit en lång dag. Men... ja, jag är väldigt nöjd.