Skrubbsåret som blev en skräckskada

Albin Ekström

NYKVARN. Ett vanligt skrubbsår förvandlades till en skräckskada för Sebastian Thorberg.

Han blev inlagd på sjukhus i 19 dagar och opererades så många gånger att han inte vet exakt hur många.

– Det var en smärta som jag aldrig kommer uppleva igen, säger Thorberg till Sportbladet.

Som ung var Sebastian Thorberg, 22, en lovande innebandyspelare, nu spelar han för allsvenska Nykvarn, men en ännu bättre fotbollsmålvakt.

Två samlingar med U15-landslaget i fotboll gjorde han. En landskamp mot Norge, med nuvarande superstjärnan Erling Haaland i motståndarlaget, blev det.

– Ha, ha. Den ständiga frågan. Det stämmer att jag mött honom, men jag kommer inte ihåg något speciellt från det. Det är kul att kunna säga att man mött Haaland, men inte mycket mer än så, säger Thorberg.

Han var uttagen till sin tredje landslagssamling. Men skrubbsåret han fick under en innebandymatch i december hindrade honom från att åka.

Två tuffa skador

Thorberg rycker i dörrhandtaget, inser att den, likt de andra ytterdörrarna, är låst. De små vita bokstäverna på byggnadens röda panel talar blygsamt om att det är en idrottshall. Mer exakt: Björkestahallen i Nykvarn. Dörrbankningarna överröstar inte musiken från lågstadieklassens idrottslektion på insidan.

I lugn takt går han förbi de lövlösa träden med händerna i jackfickorna och träffar på en bekant som låser upp dörren.

Vi sätter oss i en soffa, formad som en hästsko, vid idrottshallens kiosk. Pokalerna från ungdomslagens framgångar trängs om platsen på kioskhyllan.

Thorberg har varit en del av att några av de står där. Men med VM-guldmedaljören Hampus Ahrén och flera andra SSL-meriterade spelare i truppen hamnar han ofta i skuggan.

Men han kan berätta en historia om sitt liv som få i världen kan känna igen sig i.

Korsbandskadan några månader innan U19-VM i innebandy 2020 är inte ens i närheten av den motgång han drabbades av fem år tidigare.

”Kallas för mördarbakterien”

Då var han 15 år. Thorberg fick ett vanligt skrubbsår på sitt högra knä. Än så länge låter det inte så läskigt. Men på natten vaknade han. Smärtan var brutal. Flickvännens mamma skjutsade honom till akuten i Södertälje.

Samma natt lämnade han sjukhuset med smärtstillande. Men två dygn senare återvände han. Smärtan hade inte släppt. Sjuksköterskorna testade Thorbergs knävätska. I nästa andetag blev han akut uppkörd med ambulans till ett sjukhus i Stockholm.

– Jag hade fått en infektion via skrapsåret, berättar han.

Vad för infektion?

– Jag vet inte vad den heter på läkarspråk. Men den brukar kallas för mördarbakterien. Vad jag har förstått är den egentligen inte så farlig, men det ska inte vara inuti kroppen.

Kommer du ihåg smärtan?

– Jag tror aldrig jag någonsin kommer uppleva den i hela mitt liv igen. Det går inte att mäta sig med den smärtan.

Om du jämför med att dra korsbandet.

– Det går inte att jämföra. Jag drog inte alla korsband. Men på en skala ett till tio... korsbandskadan är långt ner mot ett och den andra skadan är tio.

helskärm

”Jag opererades åtta eller nio gånger”

Thorberg var inlagd på intensivavdelningen i ”några dagar” innan han fick lämna sjukhuset i Stockholm och flyttades till Södertälje. Totalt blev det 19 dagar i sjukhussängen.

– Nu i efterhand kan jag ibland känna att det ser och låter mycket värre än det var. Men det tog ändå 19 dagar att komma från sjukhuset.

Han vrider på sig i soffan. Skiftar så att högerbenet får vila på det vänstra låret.

– Jag opererades åtta eller nio gånger. De sydde inte igen mina sår för att de skulle kunna gå in och titta, spola rent och få bort bakterierna.

Att han inte var ”så medvetande” fram till slutet av sjukhusvistelsen gör att han inte minns så mycket från de dagarna. Vilka som kom på besök i början vet han inte. Inte heller vad det värsta var som kunde hända.

– Så ärligt talat så tror jag det var mycket värre för folk runt omkring mig än för mig. Jag vet bara överlag kring hela händelsen att jag inte har känt speciellt mycket. Jag har aldrig upplevt den oron som folk omkring gjorde.

Vad kände mamma och pappa?

– Jag vet att det absolut var en av de jobbigaste tiderna de gått igenom. Mamma var på sjukhuset hela tiden med mig och fick se allt som hände, utan att kanske riktigt förstå.

Spelade SM-final fyra månader senare

Thorberg pratar om att desto hårdare man jobbar, desto längre kan man nå. Han tror också att de flesta skulle beskriva honom med det motto.

Och ni kan bestämma själva.

Drygt fyra månader efter att han blev utskriven från sjukhuset efter alla operationer spelade han i semifinalen och finalen i P16 SM-slutspelet där hans Nykvarn vann guld.

– Ett par byten blev det. Men jag var ganska långt från min toppnivå, skrattar Thorberg.

Ganska hög förhoppning att du skulle varit på din toppnivå så snabbt.

– Det var nog en del i att jag kanske inte riktigt förstod, riktigt brydde mig eller tänkte på vad jag varit med om. Jag kunde gå när jag kom hem från sjukhuset och jag kunde göra allt hyfsat normalt. Då kände jag: ”fan, två-tre månader, varför skulle jag inte kunna springa och spela innebandy då?”. Det gick ju, men inte så bra.

Innebandyns betydelse i Nykvarn

Sju år har gått sedan skräckskadan. Nu är Thorberg en del av moderklubben Nykvarns uttalade satsning mot SSL. 

I fjol misslyckades de och blev utslagna i kvalet mot Gävle. I år fortsätter satsningen och förhoppningarna att ta upp laget från den innebandytokiga lilla kommunen i Södermanland upp i den svenska högstaligan.

– Innebandy betyder mycket för Nykvarn. Framför allt för många i skolåldern. Det finns inte en skolungdom här som inte vet vem Oscar Janthe (forward i A-laget) är, säger Thorberg.

De har redan börjat mäta sig med de allra bästa. Och nästa motståndare är Storvreta IBK i svenska cup-kvartsfinalen.