Beckham – en perfekt lagkamrat
Pato, Vucinic och Beckham. Där har ni vad Roma-Milan handlade om i går kväll.
Fullmånen hängde som en lykta över Olympiastadion, när David Beckham gjorde sin debut i Serie A.
Jag skulle ha kunnat skriva ”när Roma mötte Milan hemma efter juluppehållet”, men så har inte upptakten beskrivits. Det mesta i italiensk fotboll har kretsat kring Beckham de senaste två veckorna. Till och med de svårflirtade romarna har drabbats av den beckhamska bacillen.
Han överraskade alla
Därför var förväntningarna enorma på Olympiastadion på söndagskvällen. Beckham reagerade helt i enlighet med manuskriptet.
Det var en perfekt lagkamrat och gentleman som besteg planen med sitt nya, stjärnspäckade lag. Han överraskade alla med att spela från start och hålla hela matchen. I första halvlek var Beckham tidvis mer alert på mittfältet än Seedorf och stod för en och annan cross.
Men mest av allt framstod David Beckham som avvaktande och försiktig, både mentalt och fysiskt. Kanske hade han fått förmaningar att inte ”overdo it”. Becks sade själv efter matchen att han var nöjd med sin insats, med tanke på att det var så länge sedan han spelade på den här nivån. Han komplimenterade sina lagkamrater för att de både är stora fotbollsspelare och härliga människor och sade att han kommer att återvända till L A Galaxy som beräknat efter två månader i Milan. Mer förutsägbart än så blir det inte.
Men att reducera Roma-Milan till Mr Beckhams insats, vore en dödssynd. För mer än Beckham räknas matchen, som innehöll allt vad publiken kunde önska sig av god fotboll, dramatik och underhållning.
Roma får snabbt övertaget, ivrigt påhejade av sin svältfödda publik. Tre veckors jullov från fotboll är mer än de flesta ”tifosi” står ut med. Och medan Milan kom från sitt långa, guldkantade träningsläger i Dubai, började Roma träna igen för en vecka sedan på Trigorias regntunga gräs. Det är skillnaden att tillhöra en klubb med pengar och en utan.
Olympiastadion på väg att lyfta
Men Milan börjar inte bra. Laget spelar långsamt och mållöst, mest på sin egen planhalva. Pato briljerar med fötterna men hittar inte målet, Kakà är obegripligt frånvarande och Ronaldinho verkade inte ha kommit hem från Dubai ännu. Vucinic slår till efter 22 minuter och det är 1-0 till Roma. Olympiastadion är på väg att lyfta. Efter första halvlek leder Roma, precis som sig bör.
Det här är nämligen en match som Milan enligt statistiken bör förlora. Det sker i nio fall av tio mot Roma på Olympiastadion. Men Ancelottis mannar rivstartar i andra halvlek och statistiken har inte tagit med Pato i beräkningen.
Blodad tand
Frågan är om det finns en annan 19-årig anfallare i världen som kan mäta sig med honom.
I första halvlek värmde han upp fötterna. I andra tar han kommandot. Han är yngst, snabbast och hungrigast. Kakà ser vart det barkar och passar lägligt till Pato som förvandlar Romas ledning till oavgjort efter fyra minuter. Fyra minuter senare springer han ifrån Mexes som den värste Usain Bolt och Milan tar ledningen, 2–1.
Dramats ursprungliga huvudrollsinnehavare, David Beckham, är vid det här laget fullständigt glömd.
Roma hanterar händelseförloppet på sedvanligt sätt: förlorad koncentration och förvirring. Totti tittar bistert ner från läktaren. Statistiken glömde också att Romas störste är skadad. Lyckligtvis är De Rossi där, styr upp sina lagkamrater och ger Romas spel ny substans.
Och framförallt ångar Vucinic vidare, med blodad tand. Han kastar sig framåt och nickar in sitt andra mål när en dryg kvart återstår att spela. 2–2. Två målgörare som gör två mål var i en och samma match. Hur ofta händer det?
Slutet gott, allting gott. Ingen vinner och ingen förlorar. En jämnare match får man leta efter. Synd för Milan att de bara knappar in ett poäng på Juventus som vann mot Siena och Inter som med knapp nöd spelade oavgjort mot Cagliari i lördags. Synd för Roma att de inte vann matchen de alltid brukar vinna. Men så var det här ju heller inte en vanlig kväll.