Kombinationen Toni- Roma lovar mycket gott
Det nya årets största fotbollsnyhet är Luca Tonis ankomst till Roma. Många drar paralleller till 2000, när huvudstadsklubben köpte Gabriel Batistuta.
Senast jag såg Luca Toni var i Pretoria den 21 juni. Italien hade just åkt ur Confederations Cup och det var få ”azzurri” som stannade upp i mixed zone för en kommentar.
Toni verkade ungefär lika oengagerad efter förlusten som under hela turneringen. Han ryckte på axlarna åt nederlaget och såg mest av allt ut att tycka det skulle bli skönt att åka hem.
Toni katastrof
I ett på det hela taget dåligt och omotiverat landslag, var Luca Toni katastrofen. Han både såg ut och uppförde sig som Långben på plan. Hans långa lekamen vajade som en flaggstång i blåsväder och han verkade ha bly i dobbarna. Av någon outgrundlig anledning placerade Lippi honom som ensam anfallare framför mål. Men Toni rörde sig i ultrarapid och bollen och han var sällan ens i närheten av varandra.
Så slutade det också med ett fiasko. Italienarna åkte hem efter gruppspelet och Toni måste ta på sig en stor del av ansvaret.
Jag nämner detta eftersom Tonis oengagerade insats i Sydafrika möjligen kan ha inverkat på Louis van Gaals intryck av honom, när han tog över som tränare för Bayern München i september i fjol.
Bayern var van Gaals drömklubb, men italienaren var definitivt inte hans drömspelare. Toni har inte spelat en matchminut sedan den 7 november.
Nu kommer denne frustrerade föredetting till Roma till låns under våren för 1,75 miljoner Euro. Rena rama reapriset i den italienska ligan och ganska exakt vad klubbens hårt ansträngda ekonomi mäktar med.
Två skeppsbrutna och något skamfilade protagonister i ”il calcio” ska alltså rädda varandra och visa omvärlden vad de egentligen går för. Toni är enormt spelsugen. Han kom en dag tidigare än beräknat, geggade ner sig från topp till tå i gyttjan på Trigoria och drog 10 000 åskådare till en vänskapsmatch mot Cisco i Rom i lördags. I morgon väntas han redan spela i Romas första ligamatch efter vinteruppehållet mot Cagliari.
Roma å sin sida, kämpar med sina skulder och har hittills lyckats undgå konkurs. Under november och december har Claudio Ranieris kur börjat fungera och Roma har stigit från en miserabel placering i tabellen till en välförtjänt fjärdeplats lagom till jul. Att ta in Toni visar att klubben satsar fullt ut på att hålla sig kvar i Champions League-området, ett av de bästa sätten att snabbt få bättre ekonomi. Hoppas bara att juluppehållet inte har brutit rytmen.
Lyser som sola i Karlstad
Tidningarna är entusiastiska, fansen är entusiastiska, Toni själv lyser som sola i Karlstad. Ibland är det ganska otroligt hur fort man kan få alla med sig på ett egentligen ganska bräckligt projekt. Luca Toni är inte den spelare han var i Fiorentina före VM eller den första säsongen i Bayern. Han är 32 och har förmodligen sina bästa år bakom sig.
Och ändå…
Ända är vi nog en hel del som drar paralleller till fotbollsåret 2000. Roma hade precis värvat Gabriel Batistuta från Fiorentina. Han var 31 år och en av ligans bästa målskyttar genom tiderna. Men efter nio år i Florens var det lite si och så med hälsan. Nisse Liedholm trodde inte på förvärvet. Bakom kulisserna var det känt att Batistuta led av svårt ryggont.
Men för en gångs skull hade Lideholm fel. Det var tack vare Batigoal som Roma vann sitt första ”scudetto” på arton år.
Ibland är det en fråga om kemi. Toni vill ingen hellre än spela och göra mål, för att återfå självförtroendet och, kanske, en plats i VM. Roma saknar en lång, renodlad anfallare av det slag som Toni är när han är som bäst. Om han bara passar in i gruppen – han känner redan Totti, De Rossi och Perrotta från landslaget – och får en god start, lovar kombinationen Toni-Roma mycket gott. Redan i morgon får vi en första fingervisning om Toni + Roma = sant.