Wennman: Stjärnorna dominerar – och det är ju precis så vi vill ha det
LONDON. Förutsägbar fotboll, hävdar några.
Jaa. Joo. Så kan det vara.
Men är det inte rätt trevligt ändå att se professionella hantverkare komma i tid och göra det jobb de får fett betalt för?
Titta på skytteligan i Premier League efter sju omgångar (haltande tabell):
Torres, Liverpool, 8 mål.
Drogba, Chelsea, 6.
Rooney, Man United, 6.
Bent, Sunderland, 6.
Defoe, Tottenham, 5.
Keane, Tottenham, 5.
Saha, Everton, 5.
De vanliga misstänkta, så att säga. Just precis snubbarna som faktiskt förväntas göra målen. De stora kanonernas skyttetopp. Inga nykomlingar, inga volontärer, inga rookies.
Torres, Drogba, Rooney... de skickligaste yrkesmännen inkallade till ett beställningsjobb av superkonsortiet Premier League.
Underföretagen Samlarbilder AB och Idoltröjor Dott Com mår suveränt, kan meddelas.
Ingen vill vänta i onödan
Vet inte hur det är med er, men i Sverige kommer en hantverkare alltid tidigare än du önskat. Du öppnar förvirrad med håret smetat runt skallen till en dörrsignal-chock klockan 07.30 och det står en övermänniska där med blåställ och verktygslåda och säger ”jahapp, du hade ringt.” I England är det ungefär tvärtom. Där får man besked om att ”målaren kommer nån gång mellan klockan 12 och 18”, vilket innebär att du sabbar en halv dag innan han slutligen kommer 17.55.
Man vill alltså ha nån slags ordning, eller hur? Man blir till exempel irriterad om skyttekungar inte dyker upp när de lovat. Fotbollsfans som betalat för att se proffs i aktion vill också se jobbet gjort under avtalad tid.
Det är bland annat därför jag älskar att se den där skytteligan ovan. Spelare som är döpta, stöpta och köpta till ett liv som målgörare i Premier League. De har alla haft toppar och dalar som skyttekungar, vissa har som ni vet en rätt krokig bakgrund i olika klubbar, men de står där nu denna höst och meddelar:
Det är vi som är de gamla proffsmålarna. Vi levererar punktligt. Allihop. Från och med denna höst.
Vi lever ju i en cynisk fotbollsålder där mänskliga varumärken byggs upp och (över)värderas och sen plötsligt, utan ett uns av sympati eller förståelse, bara döms ut skoningslöst om de inte gör ett suveränt jobb på nolltid.
Det kan drabba managers, målvakter, backar och mittfältare, men nånstans känns det som om just skyttekungarna lever under extrema krav. Leverantörsvillkoren för en förväntad målgörare (särskilt om han är inköpt för stora pengar) är inte att leka med. Fråga exempelvis Johan Elmander i Bolton. Slå en signal till Hernan Crespo, Diego Forlan, Fernando Morientes och Andrej Sjevtjenko också, medan ni håller på.
Lika intensiva signaler från Zlatan och kompani
Hösten 2009 är sannerligen märklig eftersom de stora anfallsstjärnorna gör vad de ska göra, big time.
Vi ska inte gå närmare in på Ronaldo, Zlatan och Messi i La Liga, men signalerna skickas ju lika intensivt därifrån: stjärnorna gör målen, fansen får vad de vill ha och klubbarna drar nånstans in alla de oerhörda pengar de lagt ut för sina superköp.
Bakom Torres, Drogba, Rooney, Bent, Keane, Defoe, Saha och de andra blixtstartande grabbarna i Premier League lurar dessutom super-duper-stars som Steven Gerrard, Berbatov, Adebayor, van Persie och en hel drös namnkunniga män i ligan. De har startat starkt.
Det är helt enkelt superstjärnornas höst.
Det har blivit massor av mål i den engelska toppligan. Bara fyra matcher av totalt 65 har slutat oavgjort. Det är en sensationell, men svårförklarlig, utveckling.
Premier Leagues målvakter och backar har en svår tid. Det har vissa managers också.
Men vi gillar det, gör vi inte?
För mig är det helt okej om Liverpool vinner med 6–1 och Tottenham med 5–0, som nu i helgen, det är ju mål, stjärnor, skyttekungar och underhållning vi vill ha.