Tårar av smärta - tårar av guld

Båstad, juli 2004: Försöker på 1,85 – och sliter av hälsenan. VM, 388 dagar senare: Flyger över 2,02 – och vinner guld

HELSINGFORS

Exakt 388 dagar.

Det är Kajsa Bergqvists nya svenska rekord.

Från helt avsliten hälsena till VM-guld.

Här är historien om hur miraklet var möjligt.

- Men det har både varit hopp och förtvivlan längs vägen och jag har lärt mig se idrotten med helt nya ögon, säger Kajsa.

Historien börjar en vanligt måndag i almanackan.

Det är den 18 juli och det är en solig eftermiddag i Båstad.

Efter en inställd vintersäsong och ständiga problem med vänster hälsena, ska Kajsa äntligen ta första klivet mot OS i Aten.

Alla är där.

Tränaren Yannick Tregaro, hennes manager Daniel Wessfeldt, pojkvännen Måns Herngren och alla hennes sponsorer.

Dagen innan är Kajsa på ett strålande humör.

Hon ska äntligen få tävla igen.

Det börjar också strålande.

Kajsa går in på 1,80, men är så laddad att hon flyger högt, högt över.

- Ribban låg på 1,80, men det såg ut som hon hoppade 2,05, säger tränaren Yannick Tregaro efteråt.

Så var den comebacken klar och efter bara ett hopp visste alla att Kajsa Bergqvist var i samma form som då hon satte svenskt och nordiskt rekord i tyska Eberstadt sommaren innan.

Det var då hon hoppade 2,06 och gjorde tre bra försök på nya världsrekordhöjden 2,10.

Nu åker ribban upp på måttliga 1,85 i Båstad och Kajsa ställer sig som vanligt och klappar igång publiken.

Det är då det händer.

Det sista hennes hälsena tål

När hon tar det där första långa klivet efter de trippande igångsättningsstegen går händelseutvecklingen inte att stoppa.

Då foten slår i marken med full kraft, är det också det sista som Kajsas krånglande hälsena tål. Hon vinglar till på det ben som inte längre vill lyda och lyckas ta sig vidare till hoppmattan där hon blir liggande.

Alla förstår att något allvarligt hänt.

Det hördes.

Hälsenan släppte med ett otäckt knäppande ljud, som studsade runt över läktarna.

- Den är av, den är av, skrek Kajsa.

Det är tyst i ambulansen.

- Vi tar det lugnt och försiktigt. Inga sirener, säger ambulanspersonalen.

Kajsa låg på båren med armen över pannan.

- Hon var tyst. Hon bet ihop. Hon hade ont. Både hon och jag visste vad som hänt. Att det var över, säger hennes manager Daniel Wessfeldt som följde med i ambulansen.

Kajsa körs in på akutintaget på Ängelholms sjukhus och där har ortopedöverläkaren Lars Wahlström jouren den här dagen.

Han behöver bara trycka lätt på Kajsas häl för att konstatera att hälsenan är helt av.

Kajsa opereras redan nästa dag - av samma Wahlström som tagit emot henne.

- Det var en ren slump att han jobbade den dagen, men det visade sig att han var en av de mest rutinerade i Sverige på den här typen av operationer, säger Wessfeldt.

Sex veckor i gips

För Kajsa väntar sex veckor i gips.

Enligt Wahlström kommer det ta ett år innan man vet om Kajsa kan hoppa på toppnivå.

- Min tanke var att hon skulle vara tillbaka i sin gamla form sommaren 2006, säger Wessfeldt.

- Att hon skulle ta VM-guld i Helsingfors fanns inte i mitt huvud. Men det är typiskt Kajsa.

När Stefan Holm hoppar OS-final i Aten ligger Kajsa på golvet framför tv:n och gör sit ups.

- Jag grät när Stefan klarade sitt sista hopp på 2,36. Det var så häftigt, berättar Kajsa i en intervju för SvD.

Men när damerna hoppar den 28 augusti står tv:n avstängd.

Kajsa klarar inte att se på

- Jag förstår henne, säger Daniel Wessfeldt.

- Det hade varit som att strö salt i ett öppet sår.

Kajsa och hennes nya tränare Yannick Tregaro har en plan redan från början. Kajsa ska tillbaka.

Men den här gången ska inget stressas fram.

- Det får ta ett och ett halvt år om det vill. Men Kajsa ska vara helt frisk då hon kommer tillbaka. Det får ta den tid det tar, säger Yannick.

Det finns bara en väg tillbaka.

Långsamma, monotona och oerhört tråkiga rehabiliteringsövningar.

- Från början gjorde jag ett program med liggande övningar, säger Yannick.

- Kajsa hade ju benet i gips, så det var det enda hon kunde göra. Men det är ett bra sätt att hålla kroppen igång.

Strax efter jul 2004 flyger Kajsa till Sydafrika.

De tar det vanliga träningslägret i Stellenbosch, som hon varit på i flera år.

Men den här gången är det annorlunda.

- Det var där hon kunde springa för första gången sedan skadan. jag såg på då hon började springa intervaller på 200 meter. Det var som att lära en baby att gå, säger Wessfeldt.

Fick börja om från början

- Hon fick börja från början med allting. Men man såg hur självförtroendet växte hela tiden.

Men det var den monotona rehabiliteringsträningen som var grunden fortfarande.

- Kajsa blev naturligtvis otålig ibland och kände att det gick för långsamt. Det fanns tider i våras då hon blev sur och förbannad. Hon ville gå fortare fram. Men i de lägena visade Yannick sin storhet. Han fick henne att inse att det handlade om att ta det lugnt, ge det den tid som krävs. Inte riskera något. Där lös Viljo Nousiainen igenom i Yannick. Jag har nämligen sett det förr, då Patrik Sjöberg var på väg tillbaka i motsvarande situation, säger Wessfeldt.

Den 29 maj kommer plötsligt en rapport från en lokal tävling i Malaga.

Kajsa har smygpremiär i en tävling få hört talas om.

Det första riktiga testet.

- Inte ens jag visste att hon skulle hoppa, säger Wessfeldt.

- Jag hade bara hört att hon hoppat 1,90 på träning.

När Kajsa pratar om premiären på telefon nerifrån Malaga, hör man hur hon riktigt bubblar av glädje i luren.

Hon vet att hon är tillbaka och siktet är redan inställt:

VM i Helsingfors i augusti.

Idag har alla facit.

Kajsa har gjort det igen.

Och det är bara början.

- Får hon grundträna en hel höst och en hel vinter är jag övertygad om att hon kommer att sätta nytt världsrekord nästa sommar. Hon visade redan i Eberstadt att hon kan hoppa 2,10.

- Och hon är helt inställd på att hålla på till OS i Peking 2008. Det är det stora målet, säger Wessfeldt.

Och det är en ny, avslappnad Kajsa som kommit tillbaka.

- Tidigare i livet har jag tagit så mycket för givet. Inte ens tänkt tanken att allt bara kan ta slut. Jag älskar min idrott. Därför är jag tacksam för varje tävling jag får göra numera, varje mästerskap jag kan vara med i, säger hon idag.

Njut vidare, Kajsa.

Läs mer:

Mats Wennerholm