Här går staven av för Angelica Bengtsson

Erik Karlsson

DOHA. Angelica Bengtsson behövde se en video på hoppet för att riktigt förstå vad som hände. 

Vi andra fattade det – men ingenting av det som följde.

– Det blev rätt episkt, säger hon om den otäcka kraschen, kaoset och det svenska rekordet. 

Angelica Bengtsson tittar på filmen på hoppet som aldrig blev. 

Ser hur hon sätter i för sitt tredje och sista försök på svenska rekordhöjden 4,80, men i stället för en pendling upp mot ribban ligger hon plötsligt upp och ner med huvudet i gropen där hon just satt i staven. Hör hur hela stadion kollektivt drar efter andan och befarar det värsta. 

Sen utbrister hon i en snabb följd:

– Ajajajaj! Åh vad kul! Lol!

Där och då visste hon inte vad som hänt, hon trodde att tävlingen var över. Att hon skulle förbli tolva i VM-finalen och att den där missen i första försöket när en medalj var inom räckhåll skulle gräma henne in i en lång träningsvinter. 

”Väldigt kaotiskt”

– Sen kom domaren och sa att jag får ett försök till, då fattade jag att jag hade brutit staven. Jag har alltid velat bryta en stav, nu är jag en riktigt stavhoppare. 

Men sen spred sig paniken. 

Staven hon hade hoppat med tidigare var borta. 

– Jag gick tillbaka och frågade alla om de hade sett min stav. Jag frågade på engelska och franska och alla trodde att det var min stav som låg på marken men jag sa att det står Ninon på den. 

Ninon är fransyskan med Guillon Romarin som efternamn, en bra kompis på tävlingstouren, som plötsligt frös till. 

– Hon kollade i sitt rör och då var min stav där inne, det var väldigt kaotiskt. 

”Bästa jag gjort”

Efter panikletandet var det bråttom, ingen tid att tänka efter utan bara fram mot mattan, i med staven – och över det svenska rekordet. 

Mondo Duplantis beskrev det för Sportbladet som ”det häftigaste jag sett någonsin i stavhopp, kanske i alla idrotter”. 

– Ja det blev rätt episkt. Så kul med alla konkurrenter som jublade och att jag fick med mig publiken så bra. Riktigt galet. 

Har du gjort en bättre prestation någon gång? 

– Nej, det har jag inte. Sen att jag ”bara” kom sexa på 4,80, det hade jag inte räknat med, men jag kan inte vara något annan än jätte- jättenöjd med det jag presterat. Jag är jätteglad.