Hoff: Ridsporten mer jämställd? Knappast...
I debatter om ridsportens förträfflighet finns det ett flitigt slagträ – att det är den enda sport där kvinnor och män tävlar på lika villkor.
Så är det. När man väl står på startlinjen.
Vägen dit är är något annat. Måste vara. Varför annars glesnar leden av tjejer ju högre upp man kommer?
En inte allt för vild gissning är att ridsporten inte är mer eller mindre jämställd än samhället i övrigt.
Killar har generellt en bättre tro på sig själva och behöver inte förklara för omgivningen varför de vill bli bäst. Tvärtom anses det som något bra.
De har också en annan fysik.
Killarnas inbyggda bålstyrka gör att de kan sitta mer naturligt och avspänt stilla på en häst i full aktion. Detta måste tjejer kompensera med teknik, så långt det går. Eller med känsligare hästar.
Inte särskilt representativt
I de flesta andra länder är hoppsport starkt mansdominerad. Under Göteborg Horse Show är bara en av 32 utländska hoppryttare kvinna. Hon är finska, heter Satu Liukkonen och bor i Sverige.
Den svenska topptruppen sticker ut. Fyra av tio hoppryttare är kvinnor.
Men ändå. Tittar man nedåt i leden är fördelningen inte särskilt representativ.
Alla fem U25-ryttarna är tjejer. Och av de 60 ponnyryttare, juniorer och ungdomsryttare som tävlar här i Scandinavium är bara en killa. En.
Nyss var det final för ponnyryttarna inne på arenan. De är barn och har förebilder som Peder Fredricson, 45, och John Whitaker, 61.
Det kan man tycka är fantastiskt och visar hur ridsporten inte hakar upp sig på varken ålder eller kön. Jag vet inte.
Idag vann 20-åriga Stella Röhlke Young Rider Cup här i Scandinavium. Det var första gången jag intervjuade henne, och det var uppfriskande.
Tuff resa – för att hon är tjej
Hon visade sig vara en klarsynt tjej som vågar ha åsikter, den första tävlingstjej som jag mött som faktiskt sticker ut hakan och tar lite strid för ridtjejerna. Läs intervjun med henne här.
Stella Röhlke har den stora fördelen att ha ekonomiska muskler i familjen. Hon måste inte lita till sponsorer och hästägare. Ändå räknar hon med att hennes resa blir tuff. För att hon är tjej.
Nu drar hon till Holland. Där kan hon få den träning och internationella tävlingsvana som ska ta henne vidare i karriären. Hon vet att hon ger sig in i ett sexistiskt getingbo och hon har vässat taggen.
Det finns en hel hord av unga, duktiga, hårt arbetande, ambitiösa tjejer med olika bakgrund och förutsättningar som kämpar för att ta sig upp mot toppen.
De är basen av svensk hoppsports framtid. De som lyckas är värda all beundran – och borde vara de naturliga förebilderna för andra unga tjejer.