En silly season som sög

Lars Nylin summerar

Först skulle alla stjärnor byta klubb. Från Cristiano Ronaldo till Em-sensationen Andrej Arshavin. Sedan stannade nästan alla utom Ronaldinho – som fick sparken. Sportchansen summerar en silly season som aldrig riktigt hände.

Under EM i somras tycktes det som att de stora ligorna skulle få åtskilliga nya spännande ansikten i höst. Varje dag kom rubriker om nya klubbadresser för namn som Ronaldo, Villa, Drogba, Adebayor och Lampard. EM-sensationer som Andrej Arshavin hade alla de stora ligorna för sina fötter.

Status quo

Två månader senare råder status quo. Att Cristian Ronaldo till sist blev kvar på Old Trafford har det skrivits spaltmil om. Men faktum är att nästan samtliga av de som ett slag i somras skapade en ovanligt intressant silly season till sist blev sina klubbar trogna.

Tvingade?

Eller om de i princip tvingades kvar. Robinho är en sådan spelare. Arshavin en annan. Båda har hittills fått se hur deras klubbar (Real Madrid respektive Zenit St Petersburg) inte ens velat förhandla, alternativt krävt sådana summor så att den möjliga köparen vägrat gå till förhandlingsbordet. Men det är en historia med många sanningar. Så sent som i helgen kritiserade Real på sin hemsida hur Chelsea agerat under affären som inte blev av.

Inte ens Etoó...

Till sist flyttade inte ens Samuel Eto’o. Trots att Barcelonaanfallaren till och med reste till asiatiska ligor vi aldrig hade hört talas om för att hitta den fetaste plånboken.

Stiltjen diskuteras

Vissa skyller denna antiklimax på media. Fotbollsövergångar är numera rubrikvänligt och drar läsare/tittare oavsett substansen. Andra tror att stiltjen kort och gott beror på att dåliga tider i Europa nu även på allvar drabbat fotbollen. Viktigaste följden: klubbar i Premier League som under senare år hissat priserna är nu mycket mer försiktiga. En övergångssumma som de 120 miljoner Bolton gav för Johan Elmander skapar nu uppmärksamhet, för några år sedan kunde vissa klubbar betala sådana summor för anonyma inhemska löften.

Tillbaka till gamla tider

Möjligen går också allt att se ur ett helt annat perspektiv. Kanske är vi lite tillbaka till tiden när vi hann lära känna igen vår favoritklubbs spelare innan de drog vidare till nästa arbetsgivare? Det är kanske roligare än att ständigt få se flashiga nya namn i sin klubb?

Bestäm själv.