Nytänkande är inget för Lippi – han tänker skicka nästan samma VM-trupp som 2006
Man vet vad man har, men inte vad man får.
Så resonerar Italiens landslagstränare Marcello Lippi inför VM i Sydafrika.
Marcello Lippi är en stålgrå 61-åring som verkar trivas bäst i sällskap med andra blivande, guldkantade pensionärer. Om de har tillbringat åtminstone en del av sin karriär i Turin, desto bättre.
Fotbollsspelare brukar ju lämna proffslivet någon gång mellan 30 och 35. Det innebär att ärevördiga hjältar som Mauro Camoranesi, Fabio Cannavaro, Gigi Buffon, Rino Gattuso och Gianluca Zambrotta snart är redo för guldklockan. Camoranesi har allt svårare att komma igen efter sina skador. Cannavaro har all möda i världen att hålla jämna steg med motståndarnas unga, snabba anfallare och samma sak gäller på mittfältet för Gattuso.
Det är inte det minsta konstigt och verkligen inget att skämmas över. De här spelarna har skrivit italiensk fotbollshistoria. Men livet går vidare och fotbollen borde göra likaså.
Blandning är bäst
Nytänkande och förnyelse hör dock inte till Marcello Lippis starka sidor. Med undantag av 6–7 spelare, är han fast besluten att skicka samma gäng till Sydafrika som vann VM i Tyskland 2006. De kallas Lippis senatorer och han vägrar göra avkall på dem. Varken den allmänna opinionen, medierna eller fotbollsfederationen kan rubba honom. Enligt Lippi behövs det spelare med lång erfarenhet för att lyckas i ett VM.
Men det är ett lika starkt argument att unga, hungriga spelare kan avgöra ett landslags framgångar. En blandning är förstås det bästa. Och det beror i sin tur på vad landet i fråga har att erbjuda.
Skillnad på försiktig och feg
Den italienska fotbollsvärlden är tyvärr lika överbeskyddande i förhållande till nya talanger, som italienska föräldrar i förhållande till sina barn. De unga spelarnas debut bromsas ständigt upp. Ibland hinner elden slockna, innan proppen har gått ur hålet. Det är en orsak till att det rätt sällan dyker upp unga, explosiva stjärnskott i italiensk fotboll.
I Italien står alltid enormt mycket på spel inför VM. Det förklarar en viss försiktighet från tränarens och federationens sida. Men det är skillnad mellan att vara försiktig och feg, mellan att vara inkluderande och exkluderande, mellan att favorisera vissa klubbar och ignorera andra.
Till exempel är Juventus övervikt i det italienska landslaget förbluffande, med tanke på den säsong som ”la vecchia Signora” har bakom sig. Storklubben i kris håller på att lappas ihop av Alberto Zaccheroni, förmodligen i väntan på att Lippi återvänder till tränarbänken efter VM:s slut. Ingenting är bekräftat, men mycket tyder på att det blir så.
Därmed uppstår också en viss intressekonflikt, när Lippi hela tiden fiskar i Juventus damm. En av de nya spelare som verkar ligga bra till för VM är Leonardo Bonucci. I dag spelar han i Bari, men han spås en lysande framtid i…Juventus. Även Juves forward Amauri ser ut att ha goda chanser att få en biljett till VM, trots att den gångna säsongen är en av hans svagaste hittills.
Balotelli ett naturligt val
Samma dag som ”gli azzurri” spelade en erbarmligt tråkig och fantasilös vänskapsmatch mot Kamerun i Monte Carlo, vann U21-laget en övertygande seger mot Ungern med 2–0 och ryckte därmed ett steg närmre både EM och OS. Tre svarta italienska spelare stod för en stor del av underhållningen: Turins Angelo Ogbonna, Stefano Okaka som är utlånad av Roma till Fulham och Inters Mario Balotelli.
Inte en rasistisk talkör hördes från läktarna, bara jubel. Ogbonna, Okaka och Balotelli spelar i laget utifrån ett enda kriterium. De är bra. Riktigt, riktigt bra.
”Gli azzurri” behöver förstärkning i anfallet. Det mest naturliga valet vore Balotelli. Men för Lippi har han känslan men inte rätta vilja.
Hjälp.